Lördagslyx!
Att vakna vid 10.
Att dricka frukostkaffe i sällskap av bästa HERO, som redan kommit igång med dagens skrivande.
Att själv öppna datorn och låta skapandet börja, orden flöda och tankarna vändas och vridas.
Att ta en promenad i söta Sävsjö i den höga senoktoberluften.
Att njuta av sena blommor och frökapslar och inse att naturen är lika vacker på hösten som på våren – bara annorlunda.
Att ta plats i ett pokégym och dessutom levla upp till nivå 9.
Att köpa gofika med hem.
Att äta spenat- och soltorkadetomateromelett till lunch, följt av vacker frukttallrik.
Att varva skrivandet med att shakea loss – ypperlig Pomodorovariant!
Att fika en ljuvlig toscabakelse i kombination med samtal som berör.
Att få ta en tupplur på soffan medan Helena handlade.
Att laga pasta med tomatsås till ackompanjemang av flitigt övande gitarrelev.
Att skriva lite till.
Att ligga i soffan och läsa ut Brené Browns Mod att vara sårbar.
Att äta chokladglass, sms:a barnen och blogga lite innan en går och knyter sig, cirka tolv timmar efter uppstigande.
Att veta att imorgon blir det ännu mer skapande, samtalande och spanande efter Pikachu innan tåget tar mig hem till Stockholm.
Godnatt!
Sommaren 2016 kommer väl för många år framöver att bli ihågkommen som en av de oroligaste och mest oroande i världen på länge – och som sommaren då PokémonGo kom till Sverige. Som med alla nyheter av den dignitet som jakten på Pikachu innebär, dränktes media – såväl gammelmedia som sociala media – av lycksaliga hissningar och förfasade dissningar.