Grådagar av pandemimonotoni Själens hårda svepning av färglös, råfuktig vadmal Bryts upp och ljus tränger i sprickorna, strilar ner genom molntäckesrevorna När jag påminner mig om att se livet med barnets förundrade ögon Om att öppna för tacksamheten över det som är, det jag har och det som sker. På och över Ord som öppnar och fördjupar samhörighet Värden och gränser som värnas på nya sätt Möten och samtal som ger djup och nya anknytningar Att få lära om ny kultur av passionerat intresserad son Lördagslyx med citylunch och fika Att få finnas för kollegor för hjälp och stöd Träningsvärken efter långpromenaderna Knopparna som snart, snart brister så naturen kläds i brudklänningsgrönt Stormen som dånar utanför fönstret, innanför vilket ro, värme, vila råder.
Etikett: Promenader
Triss i tacksamhet #8
Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar, ofta i det lilla, till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets åttonde vecka fylldes hjärtat av bland annat…
… energin som kommer av att få dra igång ett nytt och otroligt spännande uppdrag.
… tillfredställelsen av att äntligen vara igång med processen att renovera köket. Tre och ett halvt år efter inflyttning. Håller tummarna att det går fortare till slutförande nu.
… promenaden med väninnan P. Fint att ses, uppdatera och reflektera tillsammans.
Veckans bonus var utan tvekan rummet med utsikt i godaste sällskapet M.
Triss i tacksamhet #7
Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar, ofta i det lilla, till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets sjunde vecka fylldes hjärtat av bland annat…
… insikten om att samvaron med barnen numera innehåller väldigt lite tjat och gnat. Nästan ingenting faktiskt. Istället har goda samtal där både skratt och tårar får plats blivit vardag. Barnen har blivit stora. Och jag med kanske.
… lättnaden och tillfredställelsen över att, med framgång och bekräftande ord (de där jag är en sån sucker för), ha levererat ett webinarium som jag var riktigt nervös inför.
… av att ha gått i mål i ICA-klassikerns första delmoment, som för mig har varit Vasaloppet som stavgång. Motsvarande nio mil har jag avverkat sen början av året. Och varför stanna i Mora?
Luften och ljuset på söndagens citypromenad var påtagligt senvintrig/förvårig och gav en föraning om våren som väntar där framme. Stockholms kajer och torg sträckte sig längtande efter uteserveringarna.
Triss i tacksamhet #3
Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets tredje vecka fylldes hjärtat av bland annat…
… president Joe Bidens tillträde och den begäran om återinträde i Parisavtalet som var en av hans första åtgärder på posten bakom det berömda skrivbordet i Vita huset. Den ger hopp om ökad kraft i den globala kampen mot klimathotet.
… självtillförsikten efter att stabilt ha levererat en bra presentation. Som jag berättade för min förvånade kollega har känslan av otillräcklighet och missnöje dominerat min upplevelse av att göra presentationer under de senaste åren. Nu äntligen kände jag igen glädjen i ett lugnt, tryggt flyt. Skillnaden? Förberedelserna…
… arbetsglädjen som kommer av att känna stöd och tillit från min chef (så funkar jag). En chef som möter min oro, känsla av otillräcklighet och mina tårar på ett sätt som gör att jag växer och reser mig i hopp och ny energi. En väninna formulerade en gång sin jobbstrategi som att hon valt jobb genom att välja chef. Jag kan konstatera att jag just nu har valt helt rätt jobb!
Hur ser ditt triss ut?
Återblick #32-34
Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna…
...… har några anledningar till tacksamhet varit
- utflykten till Linköping med kära vännen P för att fira vår gemensamma vän S från gymnasietiden. Njutning för gommen och härliga samtal vid bordet på Torn1, underhållningen av S:s familj och vänner senare på kvällen. Och lyckan över att ta mod till mig att fråga om jag fick vara med och sjunga när Olle Adolphsons Trubbel kom. En fantastisk text att gestalta!
- förberedelserna inför P:s och mitt gemensamma tal till S. Så många roliga minnen som dök upp. Såna skratt när vi hittade det tal vi höll vid hennes bröllop för 23 år sedan – och insåg att vi kunde återanvända det.
- K:s femtioårsfest extra allt – för vad ska en annars kalla ett kalas som inrymmer sång, skratt, samtal och inte minst en kvällsgudsjänst med jubilarens egna visa och djupt berörande ord om livet vackert ihopflätade med text och musik av Fredrik Swahn. Att få vara med och bakgrundsköra fulländade min lycka.
- det spontana vardagsrumsdiscot som själasöstra H och jag släppte loss i när jag hade lyckan att få ha henne boende hos mig ett par nätter.
- två sällsynt magiska bioupplevelser på Bio Capitol – Once upon a time in Hollywood och Amazing Grace. En för mig ny sorts bioupplevelse i liten intim salong, med möjlighet att ta med ett glas vin in. Var med och crowdfundade Capitol en gång i tiden. Därför extra kul ta del av upplevelsen, tillsammans med vänner som betyder mycket för mig.
- peppen att komma tillbaka till jobbet, där mina sköna kollegor och roliga uppdrag väntade.
- lyckopillret som danskompaniet Harlem Hot Shots och orkestern Stockholm Swing Allstars bjöd på i form av show i Vitabergsparken. Picknick med bubbel och sällskap av väninna H, min äldsta och hennes kompis fulländade upplevelsen.
- promenaderna. På egen hand, med nåt av barnen, med någon vän. Serotoninbalanserande.
- första körövningen för terminen. Återigen – människorna. Men givetvis också musiken, bland annat nyskriven musik av vår dirigent. Och så Sven-Erik Johanssons Snabbt jagar stormen våra år.
- läslyxen i Bulgakovs Mästaren och Margarita.
- att få ha själasöstra H på besök från Malmö. Samtal och vardagsrumsdisco. Vilken glädje!
- ljudet av barnens samtal, sjungande, skrattande. Att få vara närvarande mamma. Djupaste meningsfullhet.
… har några anledningar till förundran varit
- rönnarnas fullständigt dignande grenar. Tror aldrig jag sett så mycket rönnbär. Såååå vackert, och om en ska tro Bondepraktikan, såååå kall vinter som väntar.
- droppar av regn och dagg på spröda gräs
- första höstdimman över fälten längs järnvägen mellan Linköping och Stockholm.
- lyckokänslan när jag möter solens strålar på morgonpromenaden längs Årstaviken.
- smaken av mina egenodlade körsbärstomater.
- vänskaperna. Människorna. Ni som finns i mitt liv sedan olika lång tid. Men som alla berikar det så kolossalt. Var och en på alldeles unikt sätt.
… har jag börjat ny terapi. För att bygga vidare på min hemmahamn, och i minskad utsträckning drabbas av panik när jag känner någon av demonerna otillräcklighet, bortvaldhet och övergivenhet närma sig. Emotionsfokuserad terapi jobbar min terapeut med. Ser med nyfikenhet och förhoppning fram mot vad som säkerligen kan bli en jobbigt, men framförallt befriande process.
… har jag tittat på
- filmerna jag nämnde ovan så klart.
- första avsnitten av den tyska serien Babylon Berlin. Är nu fast i berättelsen om människorna, korruptionen och samhället i 1920-talets Berlin.
… har jag bland annat lyssnat på
- Aretha Franklins Amazing grace. Som prepp inför filmen så klart. Som påminnelse om en av musikhistoriens största sångerskor. Som påminnelse om mycket av mina ungdomsårs soundtrack.
- Lars-Erik Larssons Förklädd Gud. Föranlett av tacksamheten över de människor jag har i mitt liv.
- Swing. Benny Goodman, Glenn Miller, Count Basie… svallvågorna från glädjen i Vitabergsparken sitter fortfarande i.
- 60-årsjubilerande legendariska och lysande Kind of Blue.
… har jag jobbat på att bli av med ett ryggskott som ställde till det i rehabandet av min onda ländrygg, höft och ben. Hej min 50-åriga kropp, jag tar nu och framöver bättre hand om dig än jag gjort hittills.
… har jag suckat och skrattat med orden i ovan nämnde Fredrik Swahns låt Another fucking opportunity for growth. Livet bjuder sannerligen på mängder av tillfällen till växt och expansion. Men ibland… orkar jag bara inte göra det jobbet. Då får väl livet bara passera en stund.
Vad tar du med dig från veckorna som gått?