Grådagar av pandemimonotoni Själens hårda svepning av färglös, råfuktig vadmal Bryts upp och ljus tränger i sprickorna, strilar ner genom molntäckesrevorna När jag påminner mig om att se livet med barnets förundrade ögon Om att öppna för tacksamheten över det som är, det jag har och det som sker. På och över Ord som öppnar och fördjupar samhörighet Värden och gränser som värnas på nya sätt Möten och samtal som ger djup och nya anknytningar Att få lära om ny kultur av passionerat intresserad son Lördagslyx med citylunch och fika Att få finnas för kollegor för hjälp och stöd Träningsvärken efter långpromenaderna Knopparna som snart, snart brister så naturen kläds i brudklänningsgrönt Stormen som dånar utanför fönstret, innanför vilket ro, värme, vila råder.