Grådagar av pandemimonotoni
Själens hårda svepning av färglös, råfuktig vadmal
Bryts upp och ljus tränger i sprickorna, strilar ner genom molntäckesrevorna
När jag påminner mig om att se livet med barnets förundrade ögon
Om att öppna för tacksamheten över det som är, det jag har och det som sker. 

På och över

Ord som öppnar och fördjupar samhörighet 
Värden och gränser som värnas på nya sätt
Möten och samtal som ger djup och nya anknytningar

Att få lära om ny kultur av passionerat intresserad son
Lördagslyx med citylunch och fika 
Att få finnas för kollegor för hjälp och stöd

Träningsvärken efter långpromenaderna
Knopparna som snart, snart brister så naturen kläds i brudklänningsgrönt
Stormen som dånar utanför fönstret, innanför vilket ro, värme, vila råder.