Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar, ofta i det lilla, till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets elfte vecka fylldes hjärta och sinnen av bland annat…
… utefikapremiären med barnen. Visserligen var det hutterkallt, men det gick ändå att sitta ute och känna in föraningen av vår- och sommardagarnas lätthet. Enskedeparkens bageris utsökta kardemummabullar gav lön för mödan. Koloniträdgårdens vårprimörer gav fotopromenadsanledning att röra på mig så att jag höll värmen uppe i väntan på att få handla.

… modet att våga fråga om det som är viktigt. Även när det är läskigt.
… skuggspelet på husfasaden som skapas av solstrålarnas mjuka fingrar som smeker trädens hår av grenverk. Jag vill aldrig sluta vila ögonen på det.

Värprimörerna, alla vackra blommor som kommer upp och lyser upp tillvaron, det här jag tacksam för.
Oh ja! Det är som solstrålar i markhöjd. 🌼