Återblick på en herrans massa veckor

Vart tog dagarna vägen? Eller snarare – vart tog orden på bloggen vägen? Under de senaste veckorna, som varit intensiva på så många plan, trängdes skrivglädjen helt enkelt undan. Många idéer har fötts i huvudet, men inga hittat vägen ut i etern. Sedan några dagar pirrar det dock lite lätt i skrivarfingrarna. Så vad passar då bättre än att mjukstarta med en återblick på de senaste veckornas anledningar till tacksamhet? Veckorna 16 till 21 (ja, nästan hela 21 i alla fall) har jag varit tacksam över…

  • ynnesten att få bo i en av världens vackraste städer.
  • människorna i mitt liv. Nya och gamla bekantskaper, familj och vänner, gör mig otroligt rik på glädje och sammanhang.
  • samtal, samtal, samtal. Om stort och smått, alldagligt och heligt.
  • arbetsglädjen som präglar mina vardagar genom angelägna uppdrag och kompetenta och härliga kollegor och kunder.
  • världens bästa barn. Johorå. Det är mina barn som är det. Så det så!
  • en femtioårsfest som blev precis som jag ville. En total egotripp som dessutom uppskattades av gästerna.
  • upplevelser av livemusik, både som utförare och åhörare. Sjungit, både Carmina Burana och en konsert med blandad musik på tema klimatet. Lyssnat på och dansat mig svettig till Blacknuss och Cotton Club.
  • nya insikter – igen – om vad jag vill och inte vill på relationsfronten.
  • att få se vänner hitta kärleken.
  • att få fira C:s konfirmation, och få uppleva den starka redovisning som hon och hennes konfakompisar utformat. Livet på allvar, sett genom tonårsögon, blir väldigt, väldigt nära.
  • fynden som samma C och jag gjorde till hennes garderob på Dramatens kostymutförsäljning.
  • bristande impulskontroll.
  • en magisk läsupplevelse i Jonna Bornemarks Det omätbaras renässans. Gudsbilder och offentlig förvaltning inom samma pärmar. Wow liksom!
  • vårens alla dofter, blommor, fåglasånger. Hänförelsens tid. Som ger mig multipla själsliga orgasmer.

Vad har du varit tacksam för på sistone?

Backspegel i tacksamhet och förundran 15

Under 2018 vill jag ägna söndagsinläggen åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets femtonde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

Skönt AW-häng med fd kollegan, numera kära väninnan, S. Bra start på veckan! Så glad för de pärlor till kollegor jag haft genom åren och den vänskap som utvecklats i flera fall.

IMG_3733

Den intensivt blå vårhimlen, och den lika intensivt röda färgen på min kappa och mina skor. Gladfärger!

En liten detalj i form av handtaget på dörren till Café Ritorno.

IMG_3741

Företagsdagar med kompetenta och trevliga kollegor. Så glad att få vara en del av gängetUsify.

Insikten att jag faktiskt inte behöver döma mig själv som tråkig för att jag går först från firmafesten. Jag behövde tystnaden och egentiden på hotellrummet just där och då efter en heldag i samtal och umgänge.

Lekfullheten och den samtidiga outgrundligheten hos katterna i mitt liv, Busan och Lilly.

Ett kvitto på att den framsynta strategi att genomföra offentliga upphandlingar på sätt som är grundade i behoven och dessutom skapar förnyelse och mervärde, som jag länge jobbat för och med, nu förverkligas i ett växande antal fall.

Spontanhänget med vin och ost på altanen tillsammans med grannarna M och M. Vilken pärla till plats på jorden jag hittat!

Att få kula i Musikhögskolans vackra körsal i vitt och guld, där ovanpå pelarna.

IMG_3773

Tillsammanstiden med älsklingen i helgen. Kärlek, skapande och lärande, promenad, brädspel, magiskt god mat, soffhäng… Avkoppling och återhämtning som får mig att må som en drottning!

Inspiration till skapande i växter på Bonsaikursen. Och glädjen över att vår egen ursprungliga och långsiktiga bonsaiambition i form av vår frölovningsplanta växer och frodas i älsklingens ömma vård. (Nytillkomna läsare som inte stött på begreppet frölovning tidigare hänvisas hit för förtydligande!)

Första blåsipporna för min del. Hela backen full längs promenadslingan.

IMG_3830

Koltrastsången på kvällar och tidiga morgnar. När jag kom hem från kulningen sjöng de i kapp över Årsta. Ouvertyr för den tid på året då dagarna är långa och kläderna lätta.

Vad har förgyllt din vecka?

Blommor och ett och annat bi – dag 49 i #blogg100

Idag skulle det bli ett kort inlägg, dels för att jag behövde umgås med familjen och jobba lite, dels för att jag bestämt mig för att börja träna (igen) på inlägg med snabbare produktionstid och kanske också kortare format (det råder förvisso inget enkelt samband mellan de variablerna). Det är så roligt att skriva att jag lätt blir sittande, och vips har ett par timmar av ord- och tankevändande förflutit. Men mina tidigare erfarenheter visar att det är svårt att i längden upprätthålla den entusiasmen.

Det behövda umgänget med familjen var mycket trevligt; det blev en shoppingpromenad med 8-åringen och dessutom en av de där middagarna när alla hängde kvar länge och samtalet flöt utan alltför mycket syskongnabb och föräldratelefonsvarare inblandade. Jobbandet fallerade dock. Efter att hela dagen ha pusslat med ord och omformuleringar, insikter och innebörder, tanketrådar och tonfall var hjärnan inte på humör att fortsätta vara logisk/analytisk. Den ville något annat.

Min räddningsplanka för bloggen skulle vara ett par vårblommebilder. Det var så jag hade tänkt mig. Men skaparandan slog ner som blixten. Så här bjuder jag nu dig på en stunds grön, lila, gul, blå, körsbärsrosa och magnoliavit vårmeditation.

(Om du har svårt att få videon att dra igång – gå in på det lilla kugghjulet nere till höger i bilden och välj en lägre upplösning, t.ex. 480p. Den störande annonsen är priset jag får betala för att använda mig av den musik jag hörde inombords medan jag gjorde bildspelet – alltid lär jag mig något nytt, ikväll om praktisk upphovsrättshantering på Youtube.)