Idag skulle det bli ett kort inlägg, dels för att jag behövde umgås med familjen och jobba lite, dels för att jag bestämt mig för att börja träna (igen) på inlägg med snabbare produktionstid och kanske också kortare format (det råder förvisso inget enkelt samband mellan de variablerna). Det är så roligt att skriva att jag lätt blir sittande, och vips har ett par timmar av ord- och tankevändande förflutit. Men mina tidigare erfarenheter visar att det är svårt att i längden upprätthålla den entusiasmen.

Det behövda umgänget med familjen var mycket trevligt; det blev en shoppingpromenad med 8-åringen och dessutom en av de där middagarna när alla hängde kvar länge och samtalet flöt utan alltför mycket syskongnabb och föräldratelefonsvarare inblandade. Jobbandet fallerade dock. Efter att hela dagen ha pusslat med ord och omformuleringar, insikter och innebörder, tanketrådar och tonfall var hjärnan inte på humör att fortsätta vara logisk/analytisk. Den ville något annat.

Min räddningsplanka för bloggen skulle vara ett par vårblommebilder. Det var så jag hade tänkt mig. Men skaparandan slog ner som blixten. Så här bjuder jag nu dig på en stunds grön, lila, gul, blå, körsbärsrosa och magnoliavit vårmeditation.

(Om du har svårt att få videon att dra igång – gå in på det lilla kugghjulet nere till höger i bilden och välj en lägre upplösning, t.ex. 480p. Den störande annonsen är priset jag får betala för att använda mig av den musik jag hörde inombords medan jag gjorde bildspelet – alltid lär jag mig något nytt, ikväll om praktisk upphovsrättshantering på Youtube.)