”Ett tips är att ställa tandtråden i duschen”. Så sa hon, den nya tandhygienisten som tog hand om mig för några veckor sedan. ”Då blir det lättare av.”
Och hon hade rätt. Jag som brukar komma ihåg tandtrådsbygeln typ tre dagar efter och tre dagar före besöket hos tandläkaren eller tandhygienisten med någon sporadisk, dåligt samvetesgnagande gång däremellan (framförallt efter att det har stått majs eller spare ribs på menyn), jag har nu flossat (med tandtråden, inte dansen) en gång om dagen mellan fem och sex gånger per vecka.
I boken Atomic Habits, som jag lyssnat mig tre tipskapitel in i, tar författaren James Clear upp metoden att stapla vanor på varandra. ”Habit stacking” heter det på engelska, och går ut på att koppla ihop en önskad vana med en väl etablerad.
Det är inte alltid de till synes logiska kopplingarna som funkar. Varför jag aldrig fått till flossandet när jag ändå borstar tänderna (vilket jag ju faktiskt gör två gånger om dagen, minst) kan jag fråga mig. Och jag anar att svaret handlar om att jag på kvällen oftast bara komma i säng när jag väl är så långt fram i dagsprogrammet som vid tandborstning. Och på morgonen är jag oftast på väg någonstans efter. Men i duschen… där sköljer allt som oftast både lugn och vatten över mig med välbehag och närvaro som följd.
Nu testar jag att koppla ihop dagligt skrivande med frukost. En varm kopp kaffe, den gröna smoothien med beskan som får mig att vakna till… kanske kan de vara ett bra ackompanjemang till ordlek och meningsdans? Just nu finns förutsättningar för att det ska funka. Hemmajobb på väg in i semesterledighet gör att morgnarna inte är stressiga.
Idén om att det dagliga skrivandet ska ske för hand lägger jag åt sidan. Det är visserligen något med att skriva för hand som kopplar ihop orden med kropp och själ på ett annat sätt än knapprandet på tangenter. Fast för mig, som jobbat så länge, så intensivt med att producera text medelst tangentbord, känns även det mediet rätt så integrerat med kroppen. Och jag tänker att det är bättre att det kommer ut ord ur fingrarna – mitt önskade läge – om än i digital form, än att det inte kommer några alls.
Har du någon stapel av vanor? Om du har någon ny vana som är lite trög att få att fästa, vilka möjliga – och omöjliga – vanor skulle du kunna koppla ihop den med?
Kommer du ihåg min räddningsaktion ur mackträsket? Där skrev jag ju om min nya ambition för min kvällsritual: att förbereda chiapudding till morgonens frukost.
I samband med det inlägget fick jag i uppgift av min coach Helena att fundera över vilka ritualer jag har i mitt liv. Nu kom jag inte så värst långt på just den övningen, mer än att jag konstaterat att jag nog egentligen har en mängd olika outtalade ritualer. Jag fastnade nämligen för frågan vad skillnaden mellan ritual, rutin och rit är, och har ägnat huvuddelen av tanketiden kring ritualer åt den metafrågan istället.
För mig är rutin något som jag regelbundet gör i en viss situation (en återkommande tidpunkt eller plats t.ex.) utan nämnvärd eftertanke eller djupare mening. Tandborstning, att låsa dörren, att packa väskan eller att be om ursäkt om jag krockar in i någon i tunnelbanan eller på stan är exempel på rutiner i min vardag.
Ordet kommer från ursprungligen från franskans ”route” i betydelsen väg, stig, bana. I svensk etymologisk ordbok ges ordet betydelsen ”genom övning uppnådd färdighet” eller ”kunskap om vägen”.
Det handlar om handlingar eller tankar som vi ”gör” regelbundet, som ett slags ”standard procedure” som Wikipedia beskriver dem som. De hjälper oss att få struktur på vår tillvaro, och är ofta del i en följd av handlingar, där den ena aktiviteten triggar den följande utan att vi behöver ägna den någon tankemöda. Vi tänker därför oftast inte på att vi gör dem förrän vi blir störda i vårt görande av dem på något sätt – till exempel genom att vi blir avbrutna eller genom att vi glömmer bort dem om någon tidigare triggerhandling uteblir eller blir störd.
Kafferitualen – en av de bästa av ritualer… (Foto: Kaboompics)
Ritualen är på samma sätt som rutinen något som jag gör regelbundet, med hyfsat tät frekvens. Den stora skillnaden är att ritualen är betydligt mer laddad med mening än vad rutinen är, som inte sällan sker så gott som mekaniskt.
Ordet ritual kommer från latinets ritualis: ”det som hör till riten, det religiösa bruket – ”ritus”. Ritus var i sin tur den beprövade erfarenheten av att göra något på ett visst sätt. Wikipedia anger att ”The original concept of ritus may be related to the Sanskritṛtá (”visible order)” in Vedic religion, ”the lawful and regular order of the normal, and therefore proper, natural and true structure of cosmic, worldly, human and ritual events”.
Riten i sin tur – ja, ordet härrör uppenbart även det från latinets ”ritus”. Wikipedia tar upp tre typer av riter:
övergångsriten, som förändrar en individs sociala status på ett påtagligt sätt – från barn till vuxen, från ogift till gift, från elev/student till utexaminerad genom examen ex.
gemensamma riter, antingen av religiös karaktär, eller olika festivaler.
personliga riter, som pilgrimsresor, avgivande av vigsellöften eller edgångar av olika slag.
De begrepp som ligger närmast till hands i min vardag är rutinen och ritualen. De handlar båda om handlingar eller vanor som jag regelbundet gör, men som beroende på den vikt som jag lägger i handlingen faller i den ena eller andra kategorien.
Genom att välja att betrakta en handling som det ena eller det andra kan jag välja en handlings innebörd. Att låsa dörren kan ske på rutin – och allra oftast är det fallet. Men jag kan också välja att stanna upp en millisekund, låsa dörren och känna tacksamhet för att jag har någonstans att bo, och att jag får bo just där och med dem som jag gör. Att min 8-åring varje kväll hojtar ”Go’natt familjen” innan han somnar har för mig blivit en kär ritual som uttrycker vår sam- och tillhörighet till varandra. Huruvida det är en rutin eller ritual för honom betyder mindre för mig, än vad jag själv lägger in i upplevelsen.
Riter har jag faktiskt inte så många. Just nu tänker jag att det handlar om att skapa och vidmakthålla gemensamma riter, som familjens traditioner för första sommarlovsdagen till exempel. Vi är generellt sett inte så traditionsfästa i vår familj – ofta känns det skönt, ibland känns det som att vi missar något.
Personliga riter är något jag funderar på – att markera formulerandet eller uppnåendet av vissa mål är något som kanske kan förtjäna mer genomtänkta riter.
Hur har det då gått med min kvällsritual Chiapuddingsförberedelsen? Nja, den har förvandlats till frukostritualen ”fil med chiafrön och hallon” istället. Kvällsritualen består nuförtiden oftast av bloggförfattande, blandat med läsning för 8-åringen, förmaningar till 11- respektive 13-åringen att lägga ifrån sig skärmarna och SOVA samt ett trött blickande på högarna med disk i köket som maken oftast har den goda egenskapen att ta reda på efter att jag gått och lagt mig (tacktack!).
Vad har du för ritualer i ditt liv? Är det någon rutin som du skulle vilja göra till ritual, om inte annat lite då och då, för att uppmärksamma den djupare meningen som kan läggas i handlingen?
