Återblick #26-28

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna, som också varit sommarens första omgång av semester

...… har jag bland annat varit tacksam över

  • sommarljusa kvällar. Vackra skymningar, sena promenader i både vilsam skog och energigivande stad.
  • bilkörarglädje.
  • berg- och dalbaneglädje.
  • härligt loja dagar i Ångermanland hos syster och mor.
  • att jag bestämde mig för att familjefira min femtioårsdag på älskade Högbo bruk. Och gjorde det med skön promenad runt sjön, traditionsenligt lustspel (för femte året i rad) och makalöst mumsig middag på brukshotellet, allt i sällskap med några av de människor som betyder mest för mig.
  • kusinträffen som gav både mig och mina barn tillfälle att knyta släktband och fördjupa våra rötter.
    att känna mig älskad och uppskattad av mina närmaste.
    att få höra orden ”du visar människor på deras potential”. Wow. Inte mycket mer att begära liksom.
  • ojämförbara loppisfynd.
  • cityäventyr och seriebonanza med barnen.
  • att jag lyckats nå målet om 11 000 steg om dagen alla dagar utom de dagar som gått åt till långresorna och återhämtningen från dem.

… har jag njutit av

  • schersminens vita blomkaskader och förtrollande doft, tillsammans med paradisbuskens rosa småtrumpeter
  • min altan och lilla rabatt, där människor, djur och växter frodas.
  • fjortongradigt vatten runt min bastuvarma kropp.
  • varmt bad i kylslagen sommarkväll. Under svirrande svalor.

… har jag tränat på gränser

  • att sätta gränser och också göra dem synliga för min omgivning. Ibland är det ruskigt läskigt. Men så befriande när det väl är gjort.
  • att släppa på andra gränser. För att de suger för mycket energi till ingen, eller mycket liten nytta.

… har jag lyssnat på

  • barnens och min gemensamma roadtriplista. En salig blandning minst sagt.
  • ny svensk pop i och med besöket på Popaganda på Parkteatern. Ett par riktigt trevliga nya bekantskaper som Prins Daniel och Nadja Evelina.
  • Första avsnittet av Myter och mysteriers nya säsong. Tankeväckande om naturens rättigheter.

… har jag läst Brené Browns Trotsa vildmarken och Herman Hesses Siddhartha. Och så har jag börjat om på Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark. Tre viktiga böcker som ger varat klarare konturer och större rymd på en och samma gång.

… har jag tittat på två säsonger av Netflixserien Stranger Things på initiativ av barnen. Efter första avsnittet sa jag ”Nej tack, inget för mig, alldeles för läskigt”. Efter andra var jag fast i upp- och nervärlden… De skrattar rått åt mig när jag håller för två tredjedelar av synfältet och ber dem berätta vad som händer. Det bjuder jag på, för vi får i alla fall en ny gemensam referensram.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Yay, vacay!

Idag kramade jag om alla kollegorna på kontoret innan jag gick vid lunchdags. För nu är det (strax) semester på riktigt! Jag har ägnat mig åt utskolning från jobbet i veckan, med en ledig dag och tre halvdagar. Men nu dröjer det två veckor innan autosvar går av igen.

En intensiv och rolig termin läggs till handlingarna. Den började i lätt ångest över min plats i livet och på företaget där jag är anställd. Den avrundas med glädje och förvissning att jag är på precis rätt plats, både i livet och på jobbet. Bland precis rätt människor och utmaningar för den jag är just nu.

Det kändes därför så rätt att få lyxa till det. Igår med att baka (nåja, halvfabrikatsslängaihop) en jordgubbs- och citrontårta till kollegorna. Idag med att äta ljuvlig panzanellasallad till lunch under äppelträden på Rosendals trädgårdar med syster och svåger. Och en promenad längs den solglittrande Saltsjön bort mot Biskopsudden som krona på verket.

Kameran var med på dagens djurgårdsstrosande. Mycket blomsterfoton blev det, några med inslag av bin och andra småkryp. De är, precis som jag, på rätt plats vid rätt tid, så här i ljuvligaste juni.

Backspegel i tacksamhet och förundran 32

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets sista semestervecka tänker jag bland annat på…

… upplevelsen av besöket på Medeltidsveckan med min 15-åring som sällskap och fotomodell. Så mysigt med tumanhandtid. Och som hon konstaterade: ”Vi bråkade inte en enda gång!” – vi har mognat, båda två. Några av delupplevelserna var:

… att få dansa Pavane i Almedalen. ”Detta ska hädanefter bliva min musik.”

… workshopen ”Renässansens rika sångskatt”, där vi övade in fyra sånger som vi sedan framförde i konsert i Domkyrkan och som spontan flashmob på Stora torget.

… intressant workshop om kanon och quodlibet, med både levande lyssningsexempel och eget sjungande.

… Dick Harrissons oerhört fängslande föreläsning om 100-årskriget mellan Frankrike och England.

… våra kulinariska avbockningar, som galetter på Creperi & Logi, raggmunk med fläsk och mjöd samt efterföljande saffranspannkaka på Forum Vulgaris, Medeltidsveckans mattorg, glass på Glassmagasinet, drinkar (alkoholfria givetvis) på Vinäger.

… Det gemensamma projekt (inklusive mycket välkommen hjälp från min mamma) som vi haft i att sy hennes klänning, och den delade glädjen över att kunna komplettera dräkten med underklänning, bälte och väska. Till nästa år bygger vi kanske på med smycken och broderier. Inspirationen flödar!

Detta bildspel kräver JavaScript.

… ett fint förtroende från min bonusdotter och en mysig fikastund med henne.

… min älsklings suveränt goda Gaeng Daeng (röd curry med kokos och kyckling). Perfektion i en sopptallrik.

… närhet och lust. Livsenergi!

… regnet.

… att titta på hela Yes Man! med Busan på rygg bredvid mig, kliandes hennes mjuka mage.

… timmar på egen hand. För att rensa, förbereda matlådor, titta på film och för att umgås med mina dämoner (Bergmanianskan följde visst med över från Gotland), som envisas med att knuffa mig ner i saknadens och med den sammanhängande vemodets dike. Trots att jag faktiskt vill ensamheten. Förundras över detta gör jag. Att jag ser dem på håll och långsamt blir allt bättre på att inte låta dem övermanna mig är jag tacksam för.

… fem härliga semesterveckor med avkoppling, miljöombyten, umgänge, ensamhet, värme (phew!), bad och solbrunhet i en skön mix.

… att få gå tillbaka till ett jobb där mycket spännande väntar.

… att det nu är ett år sedan på dagen som jag flyttade in på riktigt i min lägenhet i Årsta.

Vad är du tacksam eller förundras över när du ser tillbaka på veckan som gått? 

Backspegel i tacksamhet och förundran 31

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets fjärde semestervecka tänker jag bland annat på…

… värmen, värmen, värmen. Som mest runt 29-30 grader även inomhus. Att känna byggfläktsvärmen (den bildliga, inte bokstavliga) som blåser in genom glipan i köksfönstret innan jag stänger det. Sån fönvind längtar jag ju efter på vintrarna, så någonstans i suckandet och pustandet får jag allt uppamma lite tacksamhet över känslan av varm luft som sveper över huden.

… känslan av svalkande vind mot huden när temperaturen börjar sjunka och kvällningen kommer.

… sömnadsjobbet med C inför medeltidsveckan. Att coacha och se henne växa, göra erfarenheter och lärdomar vid symaskinen, och dela glädjen över klänningen som växer fram.

… cykelturen m J på dryga milen i värsta, dallrande sommarvärmen. Ingenstans ville hon stanna och bada, för det var ju så roligt att cykla.

… glassarna som vi belönade oss med halvvägs på vår Tour de Årsta-Södermalm-Hammarby Sjöstad-Årsta.

 

… gemenskapen med barnen, min älskade och hans dotter över fredagsmiddagen i lunden på min gård. Vacker, ljuvligt varm augustikväll.

… att få vara älskad av, bli lugn av, skratta med honom, som jag älskar.

… naturens förunderlighet i färg och form. Som i den här sköna liraren.

… att få träffa syster med man i stan för fika och lite födelsedagsshopping, och sedan fortsätta hemma med BigPackmiddag. Nu vet jag att åtta personer går in runt bordet i mitt lilla kök (även om det förutsätter att åtminstone en av personerna är en liten och nätt person som kan trängas med bokhyllan).

… att bli bättre på att göra a.b.s.o.l.u.t. ingenting.

… att se, höra och känna motorcykelkortegen som traditionsenligt inleder Prideparaden. Den mullrande känslan i bröstet. Av motorljuden, men också av att fira mångfald och frihet. Och känslan av en kamp, som ännu förs och måste föras, för rätten att själv få definiera sin kropp, sin själ och sin sexualitet.

… att sedan gå i paraden med Stolta Föräldrar till hbtq-barn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Backspegel i tacksamhet och förundran 30

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tredje semestervecka tänker jag bland annat på…

… att vi i nästan två veckor i rad fått somna och vakna tätt intill varandra, älsklingen och jag.

… härliga dagar och så där alldeles lagomljumma kvällar i älsklingens stuga i sällskap med varandra, hans dotter och båda katterna.

… att se hur Busan dag för dag blev modigare och tryggare i den nya miljön.

… att få upptäcka ett nytt landskap, med rasande vackra vyer i form av både vildmark och landsbygd.

… att få träffa min älsklings familj.

… att åka och handla på elcykel.

… god mat. Mera god mat. Och goda drycker!

… vildhallon.

… lååååånga frukostar med daggfuktigt gräs under fötterna.

… pedikyr i äppelträdsgrotta.

… att se månförmörkelsen och mars i den mörka sommarnatten.

Foto: Eric Forsberg

… mina loppisfynd. Både i form av inköp och en ny antik- och loppishandel, mer välsorterad än de flesta jag stött på.

… upplevelsen av naturfotografen Jonas Classons bilder i utställningen Black Album. Galet läckra! Och inspirerande.

… fotograferandet. Inklusive efterbehandlingsjobbet. Roas alltmer av att försöka fånga berättelser i bilder.

… att fira att min älskade M uppnått den aktningsvärda åldern av 14 år.

… att samma M nu fått åka iväg på äventyr alldeles själv – tåg med en kompis till en tredje kompis sommarstuga.

… filmkvällen med femtonåringen C framför filmen Ted – för kärlekens skull. Vilka låtar de skrev de där bröderna!

… att få kramas med barnen igen.

… regnet. Och doften, ljudet av det.

Vad har du känt förundran över?