Backspegel i tacksamhet och förundran 32

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets sista semestervecka tänker jag bland annat på…

… upplevelsen av besöket på Medeltidsveckan med min 15-åring som sällskap och fotomodell. Så mysigt med tumanhandtid. Och som hon konstaterade: ”Vi bråkade inte en enda gång!” – vi har mognat, båda två. Några av delupplevelserna var:

… att få dansa Pavane i Almedalen. ”Detta ska hädanefter bliva min musik.”

… workshopen ”Renässansens rika sångskatt”, där vi övade in fyra sånger som vi sedan framförde i konsert i Domkyrkan och som spontan flashmob på Stora torget.

… intressant workshop om kanon och quodlibet, med både levande lyssningsexempel och eget sjungande.

… Dick Harrissons oerhört fängslande föreläsning om 100-årskriget mellan Frankrike och England.

… våra kulinariska avbockningar, som galetter på Creperi & Logi, raggmunk med fläsk och mjöd samt efterföljande saffranspannkaka på Forum Vulgaris, Medeltidsveckans mattorg, glass på Glassmagasinet, drinkar (alkoholfria givetvis) på Vinäger.

… Det gemensamma projekt (inklusive mycket välkommen hjälp från min mamma) som vi haft i att sy hennes klänning, och den delade glädjen över att kunna komplettera dräkten med underklänning, bälte och väska. Till nästa år bygger vi kanske på med smycken och broderier. Inspirationen flödar!

Detta bildspel kräver JavaScript.

… ett fint förtroende från min bonusdotter och en mysig fikastund med henne.

… min älsklings suveränt goda Gaeng Daeng (röd curry med kokos och kyckling). Perfektion i en sopptallrik.

… närhet och lust. Livsenergi!

… regnet.

… att titta på hela Yes Man! med Busan på rygg bredvid mig, kliandes hennes mjuka mage.

… timmar på egen hand. För att rensa, förbereda matlådor, titta på film och för att umgås med mina dämoner (Bergmanianskan följde visst med över från Gotland), som envisas med att knuffa mig ner i saknadens och med den sammanhängande vemodets dike. Trots att jag faktiskt vill ensamheten. Förundras över detta gör jag. Att jag ser dem på håll och långsamt blir allt bättre på att inte låta dem övermanna mig är jag tacksam för.

… fem härliga semesterveckor med avkoppling, miljöombyten, umgänge, ensamhet, värme (phew!), bad och solbrunhet i en skön mix.

… att få gå tillbaka till ett jobb där mycket spännande väntar.

… att det nu är ett år sedan på dagen som jag flyttade in på riktigt i min lägenhet i Årsta.

Vad är du tacksam eller förundras över när du ser tillbaka på veckan som gått? 

10 reaktioner på ”Backspegel i tacksamhet och förundran 32

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.