Alltså. Livet. Leken. Rörelsen. Den här morgonen har jag försökt göra om inte tusen så iallafall tre saker samtidigt. Dessutom började morgonen med ett meddelande som satte känslor och tankar i alertläge.
Jag vet ju att multitasking inte är min grej (inte någons egentligen), men hamnar ofta där ändå. Tvättstugan var det som nu krävde mest uppmärksamhet. På det behövde jag också få ihop ett workshopschema och skicka till kund. Och så skulle jag….
Stressen i kroppen var påtaglig, och andningen forcerad och grund (ironin i att en av sakerna jag stressade till var en breathworksession online bländade mig nästan…).
Medan jag väntade på centrifugeringen, kollade jag lite på instagram och blev påmind om en pågående onlinesession av Sensing Yoga. Klickade mig in, och blev genast mer närvarande av Mias lugna röst.
Det kalla, hårda klinkersgolvet inbjöd inte till att göra henne sällskap i några liggande rörelser, men min kropp började ändå röra sig, i en skön och lång kroppsgäsp först. Sen i en meditativ vridning eller svängning av överkroppen med armarna slängandes i spiraler runt kroppen, först knackandes på njurarna, sen bröstkorg och axlar för att landa i ländrygg och njurar igen. Jag öppnade upp för, bjöd in min andning ner i magen, ner i bäckenbotten, och ett hejdlöst skratt bubblade plötsligt upp. Ett härligt befriande gapskratt!
Jag kände hur alla spänningar och måsten och borden släppte taget. Kvar fanns bara en intensiv känsla av liv, rörelse och lek här och nu.
Fortsatte med att försöka göra stående varianter av de övningar som Mia gjorde sittande och känner att livet och kroppen var ganska så skönt och skön. Och att jag ”har det här” (som i engelskans ”I’ve got this”). Ja, det är många saker att göra, men jag har alla resurser jag behöver – inklusive ett kraftfullt nej – i min kropp.
Tvättstugekassen. Med högperformancetennisbollarna redo för högperformanceduntvättar.
När jag, i mitt födelsedagsinlägg, frågade vad ni är nyfikna på att läsa om i de inlägg som jag har planen (och snart vanan) att skriva så gott som dagligen under mitt femtionde levnadsår svarade Helena så fint:
Mången kust och mången hamn är jag nyfiken på vad gäller dig, själssöstra mi, och för att göra det enkelt för mig så säger jag inledningsvis, dina energikällor. Dvs ”Energikällor som sensualism och kroppsglädje, självkänsla, egenbehov, väl valda relationer och engagemang, nyfikenhet, prestigelöshet, skratt och tårarna utan skam.” – allt detta skulle jag mer än gärna läsa mer om för att, i min hjärna, spegla och tankespjärna, känna igen så väl som möta nytt i!
Ja, det är ypperliga förslag på teman för inlägg, det håller jag med om! Och vad passar bättre än att dela några rader om skrattet efter en helg då jag och barnen flera gånger skrattat så vi gråtit, fastnat i såna där skrattattacker som en inte kan sluta, skrattpåseskratt som gör ont i magen till slut och som en tappar andan av. Som en får extra år till livet av, och definitivt massor livskvalitet i den innevarande stunden.
Jag hittade en härligt vetenskapligt torr definition av skratt i en uppsats om humor i omvårdnaden:
”Spontant skratt är en motorisk reflex som frambringas av den koordinerade sammandragningen av femton ansiktsmuskler på ett stereotypt sätt och åtföljs av förändrad andningsverksamhet” (Humorologi: vetenskapliga perspektiv på humor och skratt)
Måste bestämt läsa resten av den boken också. Inte minst för att se hela sammanhanget till denna lätt surrealistiska, om än sakliga, beskrivning. Fnissar till när jag läser den faktiskt!
Vad jag skrattar åt när jag skrattar? Gärna åt lekar med språk och ord. Slapstick – ja, jag erkänner, jag skrattar åt det! (Även ofrivilliga slapsticks som i Fail Army…) En fingervisning finns också här, där jag för två år sedan skrev om Brené Browns 10e livsråd för ett helhjärtat liv – Värna skrattet, sången och dansen. I det inlägget delade jag bland annat en infografik om skrattets hälsobefrämjande effekter. Den är definitivt värd att repriseras.
A, 11 år, messade mig idag. Hon vet var hon ska sätta in stöten, efter flera incidenter med rester av någon av döttrarnas hår i handfatet och glipor i luggar och nackar (de brås på mig…).
Några andra skämt från denna den 1 april 2016 är
Svenska Kyrkans ”beslut” att göra påsken till fast istället för rörlig helgdag. Talespersonen Anna N Dag berättade bland annat att ”vi funderar på att flytta pingsten till augusti då vi ser att allt fler par vill gifta sig på sensommaren”. De är vänliga nog att informera den som vill planera in påskledigheten redan nu att påskdagen infaller om exakt ett år – den 1 april.
Skansens nya skvaderhägn i syfte att bidra till den biologiska mångfalden.
Våra yttre polisbefäl på Söder håller stilen. Fast för att riktigt smälta in bland befolkningen borde de satsat på lådcyklar istället – då kan de till och med få plats för en anhållen.
Bäst av alla var H&Ms eller vem det nu var som stod bakom skämtet om den nya Mark Zuckerberg-inspirerade kollektionen MarkforHM med 7 gråa tishor och ett par blåjeans i ett paket. Så genomarbetat, så snyggt!
Och apropå aprilskämt och de skratt de förhoppningsvis genererar – jag skrev ju för ett par veckor sedan om Brené Browns tionde livsråd för ett helhjärtat liv: ”Värna om skrattet, sången och dansen – frigör dig från behovet att verka cool och ha koll”.
Det finns rätt mycket belägg för att skratt främjar såväl fysisk som psykisk hälsa – kolla in infografiken längst ner i det här inlägget bland annat!
För mig blev sambandet mellan glädje och den psykiska delen av min hälsa oerhört påtagligt under den period för tio år sedan då jag drabbades av utmattningssyndrom. Jag minns så väl den starka, återkommande tanken och upplevelsen av att ”Jag kommer nog aldrig mer att kunna känna glädje”.
Därför är jag så tacksam idag för att jag skrattar ofta och hjärtligt. Det är ett starkt hälsotecken för mig, och det gör mig trygg i vissheten om att utmattning och utbrändhet är långt bort, även i stunder då tröttheten är stark.
Tack vare mina fantastiska barn och min kära livskamrat A, som alla har förmågan att formulera sig slagkraftigt och en förkärlek för roliga filmklipp på nätet, bjuds jag på rikliga tillfällen till skratt här hemma. Och visst är det något extra läkande och gott med skratt som uppstår i samtal med en eller flera andra människor.
Men jag upplever att det kan vara nästan lika bra medicin att skratta av andra anledningar. Jag har till exempel många kära FB-vänner, vars poster ger mig goda anledningar att dra på smilbanden. Idag dök den här videon med ett magiskt sound check upp i flödet till exempel.
Och i bokhyllan står böcker av författare som Arto Paasilinna och Douglas Adams (1. Jag har en förkärlek för det surrealistiska. 2. Ok, min skönlitterära konsumtion är inte jätteuppdaterad – jag älskar faktaböcker faktiskt). Vart vår Stilblommor och grodor tagit vägen vet jag inte, men den bjöd under många år på hysteriska fnissattacker i soffhörnet.
Vårt Netflixkonto är en ständig källa till skratt – jag är en zucker (så stavas det väl nuförtiden) för (romantiska) komedier, liksom för Dreamworks skapelser för hela familjen. Tack vare 13-åringen har jag upptäck Modern Family, som bjuder på befriande skratt och skruvad igenkänning på många nivåer.
Youtube är en guldgruva – Saturday Night Lives kanal geoblockar visserligen de senaste avsnitten, men vad gör det när det finns en veritabel guldgruva att ösa ur. En ny favorit är Carpool Karaoke med talkshowvärden James Corden, som med en fantastisk röst och en passagerarplats att fylla plockar upp artister för en kvarts superb underhållning.
Den här uppräkningen är en snabb ”top-of-my-head-lista”. Inser att jag kan återkomma med fler skrattanledningar i framtida inlägg. Tills dess vill jag givetvis ha dina bästa tips på vad som lockar fram ett skratt!
dag 12 i #nuskatrötthetenbort
Åh, jag har hittat ett par supersköna och rätt ok snygga promenadskor som jag vill köpa. Då blir det ännu skönare att promenera. (Hm, att jag är medelålders påminns jag om av genom a) att jag skriver sköna före snygga, b) ”promenadskor”. Gissar att den moderna termen är ”sneakers”.)
Även om veckan har bjudit på två huvudvärksdagar så känner jag ändå en skillnad i grundton vad gäller tröttheten. Promenader och träning gör sitt till, liksom ljuset som återvänder. Att jag återuppstår på våren blir allt tydligare för mig för varje år som går. Visst slår paltkoman till på eftermiddagarna, och soffan är oerhört lockande på kvällarna. Men som sagt var, grundtonen är ändå ett kvitto på att jag är på väg ut ur idet. En 6-6,5 skulle jag nog säga, av min tiogradiga skala.
”Skratt, sång och dans skapar andlig och känslomässig kontakt. Vi blir påminda om det enda som egentligen spelar roll när vi söker tröst, inspiration, läkning, eller vill ge utryck för vår glädje: att vi inte är ensamma.”
Det var slutsatsen som forskaren Brené Brown drog som svar på frågan om varför skrattet, sången och dansen har en stor plats i livet hos människor som lever helhjärtat. Utifrån den ger hon sitt tionde livsråd: ”Värna om skrattet, sången och dansen – frigör dig från behovet att verka cool och ha koll”.
Idag har jag fått ett riktigt lyxigt skumbad av skratt, sång och dans hos Stockholm City Voices. Sångrösten är ganska ringrostig efter 10 års uppehåll, dansmovesen valpigt nybörjartufflande – definitivt inte cool, definitivt ingen koll -, men skrattet är på plats! Och resten kommer under bästa möjliga vård i en oerhört generös, vänlig och inte minst professionell grupp av artistsystrar.
Körens yttersta mål är att beröra och ge sin publik djupa upplevelser. Det rimmar så oerhört väl med vad jag eftersträvat genom åren. Teknisk perfektion är väl kul och beundransvärt, men är inte tillräckligt för mig som motivation. Jag vill sjunga tröst, inspiration, läkning och samhörighet till såväl mig, medmusikanter och åhörare.
A, 11 år, messade mig idag. Hon vet var hon ska sätta in stöten, efter flera incidenter med rester av någon av döttrarnas hår i handfatet och glipor i luggar och nackar (de brås på mig…).
