Möter dagarna

med muskler spända som fiolsträngar och öron där ett envist tjut ekar i tystnaden

med hjärta som brustit och tomt vänsterringfinger

med känslor som är åksjuka av ständig berg-och-dalbanefärd och tankar som tystnat av trötthet

med armarna om mina barn

med handryggen strykandes över min kind: ”kom ihåg att vara varsam mot mig själv”

med fötter och händer som steg för steg och ord för ord tar mig framåt

med blicken riktad mot framtiden.