Möter dagarna
med muskler spända som fiolsträngar och öron där ett envist tjut ekar i tystnaden
med hjärta som brustit och tomt vänsterringfinger
med känslor som är åksjuka av ständig berg-och-dalbanefärd och tankar som tystnat av trötthet
med armarna om mina barn
med handryggen strykandes över min kind: ”kom ihåg att vara varsam mot mig själv”
med fötter och händer som steg för steg och ord för ord tar mig framåt
med blicken riktad mot framtiden.