Återblick på tacksamhet, lärande och lyssnade #5

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets femte vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • mötet med min första coachingklient. Det sista i den serie som är en del av min utbildning. Tacksam för att ha fått gå med henne en bit på hennes väg och för värdefull feedback, som ger mod och inspiration att fortsätta se coaching som en del av det jag gör framöver.
  • intressanta och stimulerande insikter kring systeminnovation och integrerad vård i ett av jobbuppdragen.
  • en uppdragsförfrågan från en av deltagarna i förra veckans visionsworkshop – hon uppskattade den så mycket att hon ville anlita mig! Hurra!
  • lördagens välgörande yogapass och tillhörande promenad. Så glad att jag valt Iyengar yoga; det metodiska, stegvisa och stöttade arbetet passar både min knopp och kropp som hand i handske.
  • biokvällen med kära vännen E. Tacksam för den gemenskap vi fortfarande delar, även om vi inte är ett par.
  • att få göra C sällskap till öppet hus på Kungsholmens gymnasium/Stockholms musikgymnasium. Mitt gamla gymnasium, där jag inte varit på 31 år… Det blev en tripp på memory lane, men framförallt värdefull tumanhandstid med C.
  • tumanhandstiden med M när vi gick på mönster- och tygjakt med en regnjacka i åtanke. Gul, med blårandigt trikåfoder ska den bli. Jakten fortsätter på nätet, då vi inte hittade vare sig mönster eller tyg som föll oss på läppen.
  • mello-kväll med varsin hjärtröstningsapp. Och parallellt twitterkollande.
  • skönheten i vinterlandskapet som mötte oss imorse. Även om jag verkligen längtar tills lättare skor och jacka kan åka på, och jag kan börja cykla igen (har inte visat mig vara någon vintercyklare än så länge) är det verkligen vackert med snötyngda grenar.
  • att jag insåg vad jag ville och agerade på det.

… har jag lärt mig

  • lite mer om min ekonomi genom att jag nu fört kassabok en månad. Grunden för min årsintention Hållbar ekonomi.
  • hur oerhört stel jag är – yogan avslöjar obönhörligt varje led. Tur att det går att ändra!

… har jag lyssnat på

  • Prince – alltid grym, men extra aktualiserat av att vi sjunger hans musik i kören. En ny låtbekantskap som stulit mitt hjärta är 4 the tears in your eyes.
  • Florence + The Machine – för att jag har köpt mig en biljett till konserten på Globen i mars. Mera livemusik är en annan av mina intentioner för året. Ser fram emot att få njuta dramatisk, suggestiv musik med låtar som South London Forever och Shake It Out.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Jag fortsätter att tyst hälsa mina glädjebringare träden. Det här trädet har ni sett förut och kommer få se igen, eftersom jag passerar det på vägen till pendeln varje jobbdag. Idag var det i sällskap med två barn och tillhörande snowracers som jag betraktade det.

Återblick på tacksamhet, förundran, lärande mm #4

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets fjärde vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • lördagsmiddagen med kidzen. God mat (som jag lagat själv) och, framförallt, härlig gemenskap på temat ”Bästa låten ever”. Spotify gick varm när vi turades om att spela och sjunga (skråla…) med i våra favoriter.
  • de 2×2 timmarnas introduktionskurs i Iyengar Yoga som jag gav mig själv i helgen. Välgörande för stel och värkande kropp. Kände mig en centimeter längre när klasserna slutade än innan.
  • de 2x2x30 minuternas rask promenad i vintervädret som jag tog på vägen till och från kurstillfällena. Dagsljusdusch.
  • att min briljanta coachkurskompis vill samskapa och samarbeta med mig i en himla kul lösning för att hitta coachklienter. (Hör av dig per mejl om du är nyfiken på vad vi kan göra för dig!)
  • att min planering och genomförande av en visionsworkshop för ett stort gäng personer funkade så bra att uppdragsgivaren uttryckte sprudlande nöjdhet.
  • måndagens körövning. Att sjunga i kör är sannerligen en av de bästa medicinerna för välmående som finns.
  • mitt utvecklingssamtal.
  • ord av kärlek.

… förundrades jag med barnslig förtjusning över

  • snöflingornas stilla singlande.
  • skuggorna av snöflingorna på nysnön – som svärmande insekter på besök från en annan årstid.
  • trädens nakna respektive snötyngda kronor mot himlen. Naturen är en oslagbar skulptör!

… har jag på allvar landat i insikten om att

  • jag nått den aktningsvärda åldern i kvinnolivet då klimakteriet är en väldigt påtaglig och humörpåverkande realitet.

… har jag lyssnat till mina barns tankar om min ålder:

  • När vi pratar om skillnaden mellan kvinna, tant och gumma frågar jag om jag är tant. 15-åringen avger blixtsnabbt omdömet: ”Nej, du har två månader kvar till tantstatus!” (Jag fyller alltså femtio om mindre än två månader). Tur att jag inte har några problem med epitetet tant – redan som 11-åring kallades jag ”Tant Sara” av musikdirektören och barnkörledaren i Sandvikens kyrka. Och i min värld hänger ”tant” ihop med en status av att ha slutat bry sig så förtvivlat om vad en tror att alla andra tycker om en… för att istället gå sin egen väg, trygg i den en är och vad en behöver.
  • Samtidigt kände jag dock att det var lite tur att jag tidigare i veckan kvalat in som ”en femtiårig fjårtis” enligt 11-åringen, som hade synpunkter på mitt sätt att uttrycka mig…

… har jag bland annat läst

  • en artikel i SvD om hur vår hjärna påverkas av en digital livsstil. Det är en intervju med Anders Hansen, psykiatriker, som snart släpper boken ”Skärmhjärnan” . Läsningen fick konsekvensen att jag än en gång tagit bort Facebook och Twitter från telefonen, liksom ett gäng mobilspel…
  • min själssöstra Helena Roths sååå läs- och tänkvärda inlägg om förmågan till lärande och reflektion (som delvis kom sig av en kommentar som jag gjorde på ett annat av hennes inlägg). I inlägget kopplar hon ihop förmågan till varsam samvaro med sig själv med förmågan till lärande och reflektion och i förlängningen med förmågan till meningsfull förändring och expansion.

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

Återblick på vecka 2 2019

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått, som ett sätt för mig att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst eller lyssnat på. Årets andra vecka…

… är jag tacksam för

  • tiden med barnen. Den där vi pysslar var och en med vårt och den där vi umgås. Över mat, städning eller spel, på promenad eller framför TV:n.
  • återfunnen vänskap.
  • professionella förtroenden.
  • träden, som blivit mina allierade i att uppmärksamma glädjen.
  • den i mina ögon vitalisering av politiken som det innebär att de två liberala partierna tagit ett kliv ur en allians där konservatismen växer sig allt starkare.

… har jag lärt mig

  • att använda en Xbox-kontroll. Jag kör visserligen som en kratta i sonens Forza Horizon, men det är kul! Och han växer av att få lära mig det han behärskar fullt ut.
  • att göra en riktigt god tomatsalsa. På fri hand. Annars vore det väl inte jag, som har notoriskt svårt att följa recept.

… har jag lyssnat på

  • senaste avsnittet av podden Ett samtal, där Helena och Caspian samtalar om tempo. Tänkvärt, med ett skönt samtals – just det – tempo.

… har jag läst

… har mitt mantra varit

  • ”Jag är hel”. Med mitt mörker och mitt ljus. Med mina styrkor och svagheter (inte sällan samma saker, fast ur olika perspektiv), med min historia, mina drömmar och drivkrafter, mitt mod och mina rädslor. Jag behöver ingen annan för att bli hel. Däremot är den jag är i relationer med andra en del av den helhet som är jag.
Den nya bron över Årstabäcken fångade mitt öga och fångades på bild när vi tog en ”fånga dagsljus-promenad”.

Vad har du noterat denna vecka?

Vill du känna glädje? Pröva att titta på träd!

På väg in till jobbet i betongcity lyssnade jag på senaste avsnittet av On Being. Konstnären och illustratören Maira Kalman samtalar med Krista Tippet om ”vardagliga saker att bli förälskad i”. Just när jag kom upp på Vasagatan från pendeltåget, börjar de prata om träd.

Krista Tippet säger: ”Här är en annan rad av dig som jag älskar: ”Vi ser träd. Vad mer behöver vi?” Och Maira Kalman svarar: ”Det är så sant. Det är tungt att vara ledsen. Och naturligtvis tittar jag alltid på de saker som gör någon mindre ledsen, det vill säga glad, vilket inte är ”det vill säga” överhuvudtaget. Så att gå och titta på träd är verkligen en av världens härligheter, och vi säger ”var glad!” när vi ser såna saker.

Samtalet löper vidare. De konstaterar bland annat att träd ”bara är”. Och Maira Kalman avrundar med att säga: ”du vet, löv växer på träd, och fåglar sitter i träd, och fåglar sjunger, och det är ett enda helt vackert paket”.

Eftersom jag har glädje som intention denna måncykel, hajade jag till. Att betrakta träd och bli glad av det? Tja, varför inte? Jag testade med de vinterkala, jämnt och glest utplacerade träden som var det enda organiska material (förutom människorna) som prydde Vasagatans trottoarer. De såg lite lessna och malplacerade ut. Men visst, deras spretiga, levande och lätt anarkistiska (om än beskurna) form var vilsam för ögonen.

Så kom jag fram till Norra Bantorget och parken. Där breder träden ut sig på ett annat sätt. Och där väntade den på mig – glädjen över skönheten i kronornas former, barkens olika textur beroende på sort, det harmoniska mötet mellan stammen och marken. Inget träd är det andra likt. Ändå är de fulländade som just de exemplar de är.

När jag började bläddra bland mina bilder till de här raderna om den nyupptäckta källan till glädje, fick jag syn på att sambandet mellan träd och glädje inte är nytt för mig. Jag älskar uppenbarligen att betrakta och fotografera träd med alla deras detaljer och i deras olika sammanhang!

Höstfärger

Jag är besatt av träd just nu. Träd och deras blad.

höstträd vid vatten

Det är otroligt fascinerande att utforska nyanserna i höstfärgerna bland löven. Från tröttgrönt via blekgult, gyllene, rostrött till döttbrunt…

lonn

Precis som på vårarna är kastanjen en favorit. Förtjusningen över majkastanjens fackelblom ersätts av en förälskelse i oktoberbladen. De gulnar utifrån och in, och kan ibland bjuda på ganska skarpa kontraster mellan sommar och höst.

kastanj

Njuter också av de många röda bär som hösten smyckar träd och buskar med. Rönnbär, nypon och så de här som jag hittade på min promenad i Trädgårdsföreningen häromdagen.

rodabar

Igår såg jag solen gå upp bakom träden. Den tände trädkronorna så att de blev självlysande…

bjork