#lyrikfredag: Kroppspråk

portrait bw”Dansa!” sa kroppen. Och jag gav mig hän. Följde, förde, böjde, skakade, rockade och rollade. Regerade i ensamt majestät på köksdansgolvet.

”Var uppmärksam!” sa kroppen. Och jag fokuserade. På att följa och leda den ordlösa energin i rummet som genererades när deltagarnas tankar möttes kring våra frågor och uppgifter i samtal runt borden.

”Älska!” sa kroppen. Och jag hörsammade. Lekte, smekte, rörde, berördes.

”Näring med smak!” sa kroppen. Och jag lagade. Sötpotatis, grönkål, granatäpple, vitlök. Ingefära, citron, honung. Purjolök, potatis.

”Kaffe!” sa kroppen. Och jag svarade. Mätte, bryggde, mjölkskuggsblandade, drack, njöt av kryddig doft och beskfruktig smak, vaknade, värmdes.

”Integrera!” sa kroppen. Och jag tog hjälp. Av varsamma händer och stort hjärta som låste upp, balanserade och visar på vägen mot helande.

”Vila!” sa kroppen. Och jag lyssnade. Pausade, sov, andades, återhämtade, förebyggde.

Vad har din kropp bett om eller uppmanat dig till på sistone? Har du hörsammat den?

 

 

Höstfredag

Cyklar hem i den klara höstluften efter intensiv och väl utförd arbetsvecka. Eller, efter två intensiva arbetsveckor som det känns som. Förra helgen var jag fullbokad, med musicerande dels i form av skivinspelning med min nya kör, dels som vikarierande körledare vid söndagsgudstjänst. Roligt, skapande och energigivande på många sätt.

Himlen är blå och välver sig högt över Stockholm. Den fyller mig med rymd, vidd och öppenhet. Solen glittrar i fönster och vattenspeglar. Jag saktar ner för att njuta av ljuset och för att fylla på D-vitaminförrådet. Träden skiftar i färger över hela skalan från grönt till rött till gult. Doften av höst fyller min näsa.

Hemma väntar Busan på käk och soffan på att få ta emot mig i en vänlig omfamning: ”Kom och vila hos mig. Because you’re worth it. Because you need it för livsbalansen”.

En mun fylligt rött vin sätter an smaken av värme och ingonad ro, som en mjuk, fluffig filt för smaklökarna. Något med grönkål står på menyn ikväll – kanske bara ett glas av den gröna smoothie som jag ska förbereda för helgens frukostar. Kanske en värmande soppa eller en varm sallad med fetaost och valnötter.

Laddar mentalt inför lördagens planer på hemmafix och återvinningscentralsbesök. Efter en lååång paus i fixandet i lägenheten har jag nu i sakta mak börjat ta mig an ogjorda punkter. Tavlor sätts upp, saknade lampor kommer på plats, en ny skohylla i mer lagom skala ska skruvas upp. Dessutom kliar det i fingrarna efter en storstädning (ett ytterst sällsynt symtom hos mig, varför jag borde ta vara på detta tillfälle). Jag borde förbereda ÅVC-besöket genom att dra fram och leta rätt på allt det som ska slängas eller lämnas i återvinningscontainrarna. Jag borde gå ut och höstrensa min mikroträdgård för att få med trädgårdsavfallet till rätt containter. Längtar efter att känna en lika klar och hög atmosfär i mitt hem som jag känner under oktoberhimlen.

Tänker att jag nog ska begränsa fixandet till lördagen. För att helga vilodagen på söndag. Soffan har en poäng där, i att det behövs en balans mellan vila och aktivitet.

Tänker att jag nog behöver öva mig på att helga vilodagar. Bestämmer mig därför för att det jag verkligen ska göra är ligga kvar i soffan en stund till och öva.

DSC_2780

Vila och effektivitet

img_2471
Busan vilar när hon behöver. Utan tanke på att vara särskilt effektiv. En bra läromästare.

I en av mina skrivstunder häromdagen dök det upp ett begrepp som fick mig att haja till: ”Maximera effektiviteten i vilan”.

Det här var en dag då jag var trött och seg, och hade svårt att få något vettigt gjort. När mina trägna försök att producera och administrera ställdes inför datorstrul och tillhörande teknikstress, kapitulerade jag och ägnade resten av dagen åt att slöa. Göra ingenting. Eller, som jag insåg i efterhand, vila.

Jag är en människa som sällan bara tillåter mig att vara. Mina ambitioner och viljor att göra saker är många, och de flesta är dessutom roliga.

Och vila – ja, det gör jag mest ”när jag har gjort det där och det här”, och då för att ”orka det här och det där”. Alltså är jag sällan närvarande i vilan, utan nästan på väg upp ur soffan – om jag lägger mig för att slappa – eller på väg att uträtta det där ärendet som väntar – om jag ger mig ut på promenerande vila – redan när jag börjar tänka på pausen.

Och när bokstäverna landat på papperet häromdagen, insåg jag att det jag länge försökt göra är att maximera effektiviteten i min vila. Och jag kände också att det för mig i själva verket är en paradox. Går det att vila på djupet om jag samtidigt jagar något annat än själva vilan?

Ofärdiga tankar som du kanske förstår. Hjälp mig gärna med dina perspektiv – hur tänker du kring vila och effektivitet?

 

Nya böcker – dag 65 i #blogg100 

Lilla julafton i maj: jag har packat upp ett paket från AdLibris med två nya böcker. 

Ser fram mot att sätta ögonen i 

Becoming Wise: An Inquiry into the Mystery and Art of Living, i vilken Krista Tippett summerar 13 år av lyssnande och sökande samtal på temat var det är att vara människa. Sällan har jag sett fram mot en bok så mycket som denna – Krista Tippetts pod On Being har gett mig så många djupa insikter, och samtalstonen är som balsam för själen i ett alltförofta icke-lyssnande, prata-förbi-varanndominerat och slå-sanningar-i-huvudet-präglat samtalsklimat. 

Kapitlen har ingångarna Words, Flesh, Love, Faith och Hope. Om det är någon av mina läsare som också är p g med denna bok, hojta, så kan vi köra en digital bokcirkel! 

Det händer när du vilar – Tomas Sjödins lovsång till och brandtal för vilan. Sjödin behärskar också lyssnandets konst – lyssnandet efter livets många nyanser. Ser fram mot att lyssna in hans och mina reflektioner under rubriker som ”Hyllning till tvärstoppet”, ”Sofflocksfilosofi” och ”Vila och växa”.