Nu har jag uppfyllt mitt mål att gå upp 5.30 några morgnar i rad, därtill nödd och tvungen av en totalt kollapsad planering av vardagen. Tyvärr har jag inte hunnit använda tiden som jag hade sett framför mig: rask morgonpromenad, lite yoga, hälsosam frukost m tidningsläsning i lugn och ro…

Nej, när jag väl släpat mig ut ur duschen och klarat av morgonbestyren i badrummet är det dags att börja väcka tre trötta barn för att sedan rusa iväg till skola, dagis och jobb. Inte ens promenaderna till och från jobbet har jag fått till, vilket snabbt gett effekter på energin…

T-baneåkandet har dock fört med sig lusten att ha en bok i reserv i väskan igen. Ännu en självhjälpsbok berikar därför nu mitt skrivbord: Att leva t 100% – om hur man bygger upp sina energinivåer genom medveten träning såväl fysiskt, känslomässigt, mentalt och andligt. Har alltid varit bra på teori…

Det har skrivits mycket om Mindfulness i olika sammanhang på senare tid. När jag krockade med den berömda väggen för några år sedan var KBT, Mindfulness och LifeSpanIntegration de terapimetoder som visade vägen tillbaka. Och som vardagen ser ut nu är det verkligen mindfulness i vardagen som gäller. Om jag inte hinner göra något annat så kan jag iaf försöka komma tillbaka till det som kallas ”andningsankaret” – att helt och fullt fokusera på andningen för att få ner den i magen och därmed sätta igång lugn-och-roprocesser i kroppen. Börjar bli så uppmärksam på när andningen är på väg upp på grundet att jag så smått kan jobba lite förebyggande med att dra tillbaka den ut på de lugna djupa vattnen igen.