Det är inte utan att man undrar. Många av de klokaste människorna genom historien har levt under omständigheter och händelseutvecklingar som man inte kan föreställa sig hur man skulle ta sig igenom – och så har de kommit ut på andra sidan med en värdighet, insikt och ödmjukhet som få av oss ”mer lyckligt lottade” överhuvudtaget kommer i närheten av.

Senast var det fd boxaren Rubin ”Hurricane” Carter som jag snubblade över, via min Skavlan-tittande make. Kolla in det här programmet, från 40:27 och framåt (ligger kvar till 12 december 2010, sedan får du leta efter klipp med honom på youtube). 22 år i fängelse, varav hälften i isoleringscell, som oskyldigt dömd. ”Det bästa som hänt mig” – enligt honom själv. Vad än du kan föreställa dig, det kan du uppnå: klassiskt positivt tänkande-budskap, men framfört med sån själ, passion och ödmjukhet att jag blir övertygad om att han har rätt.

De fängelsemurar som  ”jag kan/törs/vågar inte” sätter upp gör mig bara till fånge om jag accepterar att de är sanna för mig – om jag inte låter mig begränsas är möjligheterna oändligt större. Eller med en annan liknelse – för att överhuvudtaget ha en chans att vinna på lotto, kan det ju vara bra att börja med att köpa några rader…

Du kan tycka att detta är orealistiskt och oansvarigt mumbo-jumbo. Jag vet i alla fall att jag föredrar att lyssna till röster som säger mig att jag kan, vågar och törs – det må vara stora eller små saker det gäller –  i stället för att få den gamla jantelagen dunkad i huvudet gång på gång.