Jeremias i Tröstlösa diktade en gång mycket poetiskt om en ensam nattbetraktelse i ”Man borde inte sova”.

Så här i sommarförkylningstider ger jag er här min tolkning av dikten:

Man borde faktiskt sova när natten faller på. För tänk, att om jag sover lite hälsa jag kan få.
Är täppt i hela knoppen
Att sova vore toppen
Men hostan retar halsen, andning tungt för bröstet är. Man borde börja sova nu, det här på orken tär:(.