Hipp hipp hurra för mig och för semlor! Idag fyller jag 45 år, vilket inte helt osannolikt innebär att jag avverkat halva livet. Dessutom publicerar jag mitt 100e inlägg på den här bloggen :).
Om jag betraktar kurvan över upplevelsen av energi, kraft, insikt, glädje, goda relationer och allt annat som för mig definierar det goda livet, så är trenden ganska positiv. Inte för att det varit en smooth ride, Därför ser jag fram med stor förväntan mot den andra halvan av livet. Bort allt vad normalfördelning heter – här är det exponentiella kurvor som gäller!
0-10 år: ganska luddiga minnen av en idyllisk barndom med mycket fantasi, musik, läsning, mormor och morfars bondgård med höns och kalvar och hö (första hösnuvan) i Hagmuren och farmor och farfars sagoträdgård på Kanalgränd.
11-20 år: tweenie och tonårstid: lillgammal plugghäst som grundlade prestationsorienterad självkänsla genom duktighet i pluggande och mitt musikaliska utövande, fick fantastiska körupplevelser i barnkör och Coromanterna, flyttade till Stockholm och Stockholms musikgymnasium och fick ny identitet och grupptillhörighet i kompiskören Antingen Eller/Korsförtecken. Två roliga år på folkhögskola kröntes med fästman och första utbrändhet.
21-30 år: Samboskap och giftermål. Dumpad musikkarriär ersattes av ekonomi- och statskunskapsstudier som bland annat ledde till Rom (dit går väl alla vägar), Bologna och NUTEK, där teknikpolitiska analyser blev min verklighet istället för de miljö- eller utvecklingspolitiska ambitioner jag haft under utbildningen. Flyttade hem till Stockholm igen efter fem års landsförvisning till Uppsala. Kompiskören Carmina gav många glada minnen och kreativt utlopp. Avslutar perioden med att leva Expat- och särboliv i Bryssel som Nationell expert på DG Forskning, äta praliner och utsökt restaurangmat.
31-40 år: Flyttar hem från Bryssel till Vinnova och Bromma. Blir gravida och går på myten om villa i förorten. Får tre fantastiska långlån av livet, börjar på Näringsdepartementet, springer rätt in i väggen en andra gång och föds på nytt med hjälp av KBT, två fantastiska terapeuter och sex magiska månader i Los Angeles möjlighetsmättade atmosfär.
41-45 år: Överger förortslivet för att flytta hem till innerstan. Sätter tjänsteinnovation på den politiska agendan, upptäcker hur gott rosévin smakar i kombination med tankespjärn kring samhällsutveckling under en sommarvecka i Visby, samordnar arbetet med en nationell innovationsstrategi, återvänder till Kalifornien tack vare maken. Börjar åka slalom och träna militärträning. Lämnar livet som anställd och startar företag med kollega. Lär mig mer och har roligare än någonsin tidigare. Tacksam för alla nära och kära som delar mitt liv och min vardag i med- och motgång. Firade halvtiden med att avnjuta en semla på A & Es Mat och Café i Nybro, dit tjänsten tog mig denna dag.
45-xy år:
”Var morgon ska vårt väsens skål räckas fram för att mottaga, bära och återskänka. Räckas fram tom – ty vad som gått före skall speglas blott i dess klarhet, dess form och dess vidd.” (Dag Hammarskjöld)