Bokbloggsjerka – vad läser du?

9176610519Veckans bokbloggsjerka ställer frågan ”vad läser du?”. Från min ”håller-på-att-läsa”-hög väljer jag den bok som för tillfället drar mest: Tonårshjärnan : en hjärnforskares guide till att förstå och bemöta tonåringar av Frances E. Jensen.

Jag snubblade över den av en slump när jag drog runt på ännu en bokhandel mellan två möten. Men det känns som den har potential att vara en av de viktigaste böckerna jag kommer att ha läst. Inte för dess litterära kvaliteter (den hade kunnat skrivats mer koncis), men för de insikter och därmed nya handlings- och reaktionsmönster som den ger – även om jag bara hunnit två kapitel än så länge

Utifrån sina roller som neurolog med inriktning på barn och tonårsmamma började författaren studera vad forskningen sade om tonårshjärnan – och fann att de föreställningar som vi traditionellt haft om tonåringen som ”en liten vuxen” eller ”ett stort barn” inte stämmer. Tonårshjärnan är en alldeles egen fas i hjärnans utveckling, som långt ifrån bara handlar om hormoner som sprutar som fontäner till höger och vänster.

En bok som jag anar att såväl föräldrar och andra vuxna i tonåringens omgivning, som tonåringen själv, har stor nytta av att läsa.

9 reaktioner på ”Bokbloggsjerka – vad läser du?

  1. Hjärnforskning låter ju intressant i sig, men jag tycker ju lite att alla har vi varit tonåringar, en del mer än andra, och det borde bara vara att komma ihåg hur man själv fungerade. Något som jag i och för sig har märkt att föräldrar ofta inte gör.

    1. Well. Visst har jag varit tonåring – men definitivt inte på samma sätt som mina barn verkar bli. De är egna personer, med kombinationer av gener där bara en del är mina, och definitivt med andra erfarenheter och i en annan tid än mitt tonårsjag. Det är en av anledningarna till att jag känner att jag får viktiga insikter av att läsa den här boken. För andra föräldrar och vuxna kan det vara annorlunda – men när jag lyssnar och läser på debatten om ”dagens unga” så verkar det vara fler än jag som har behov av att, om inte annat, få hjälp att komma ihåg.

    1. Ja, det är det verkligen! När jag var i sena tonåren fick jag boken Kärlek och kemi av en läkarstuderande kompis. Blev både lätt desillusionerad, fascinerad och nyfiken på den där kunskapen som hette biokemi, och som menade sig ha kemiska förklaringar på mänskliga känslor. Sen kommer jag också ihåg när jag läste Känslans intelligens av Daniel Goleman första gången. Det var i samband med en utbrändhet, och beskrivningen av känslornas tempomässiga dominans över tankarna – ex. genom fly eller fäkta-reaktionen – var som att uppleva ”I was blind, but now I see”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s