Mitt i

Mitt i veckan, så här mitt i livet. Och då tänker jag inte främst på livet i år räknat, utan alla de facetter som livet bjudit mig på de senaste dagarna:

Avkopplande, kreativa timmar med mig själv som enda umgänge i sällskap av andra glada resenärer och personal på finlandsbåten.

Dagar som kommer när orden inte hittar ut genom fingrarna.

Chocken när syster min ringer och berättar att pappa blivit akut och allvarligt sjuk.

Födelsedagsfirande med barnkalas för lycklig nioåring. Suger i mig omdömet som en av gästernas mamma messade mig: ”Bästa kalaset någonsin!” för att fylla tomrummet efter energin som tre timmar med 15 nioåringar förbrände.

Två dagar vid sjuksängen hos pappa på IVA i sällskap med syster; en kämpe är han, med en återhämtning som till och med förvånade läkarna om jag tolkade dem rätt.

Ett viktigt tillfälle att tala om och tacka pappa för det han betytt och betyder för mig – att säga de där orden som alldeles för sällan blir sagda, men som nu tack och lov fick sägas innan det blev för sent.

Hemkomst och varmt välkomnande till det som blir min bas de veckor jag inte bor med barnen. Där väntade te och smörgås framdukat och i sällskap av sonen och hans far, som också gjort i ordning säng/soffa gardiner, bord, stolar, keyboard, mat, schampoo, balsam, duschkräm och annat som ingår i livets nödtorft. Gott att få krama och få en kram av den nu nioårige sonen igen. Gott att få känna att stora A:s har omsorg om mig trots att vi går skilda vägar.

Jobblunch med bästa kompanjonen. Jag har två extrahjärnor just nu: Å och min dator.

Nytt och roligt uppdrag landat.

Första möte med terapeuten. Expertberoende som jag är (så pricksäkert formulerat av äldsta dottern) inser jag poängen med att få neutral och kompetent samtalsstöd för att sortera bland och hantera känslor och tankar.

Feber, ont i hela kroppen och ett lätt illamående: aha, höstförkylning på ingång. Kanske en naturlig reaktion på de senaste veckornas och dagarnas stresspåslag. Sörjer missad övningskvartett, körövning och avskedsfest för vår förra och fantastiska dirigent. Får vara tillfreds med sömn, poddlyssning och några avklarade nivåer i Candy Crush Soda Saga. Och att orden bryter igenom händernas barriär igen.


Världen som händer i stort skymtar förbi på löpsedlar, notiser, Twitter och FB. Hjärnan orkar inte riktigt ta in just nu. För mycket svart, för mycket galet. För mycket avsiktliga missförstånd och snävtolkningar. När vi istället behöver helheter, nyanser, lyssnande mellan raderna. Men vem ska orka? Jag vill orka. Har lätt att glömma bort det jag gör för att bara se det jag inte gör, det jag inte orkar.

Om du vill ge mig en handräckning – hjälp då mig att leva efter Michelle Obamas ord: ”When they aim low, we go high.” Att ”leva, vara och agera i enlighet med den förändring vi vill se i världen” i Gandhis och Martin Luther Kings anda. Att förlåta oss själva och andra när vi inte orkar leva upp till våra ambitioner om att göra det rätta, det sanna och det goda, och att trots det inte ge upp.


Mitt i livet. Mitt i en alldeles galet intensiv och händelserik vecka. Mitt i en värld som rymmer så mycket galenskap, rädsla och hat, samtidigt som den också håller så mycket kärlek, hopp och framtid. Vad är du mitt i? 

 

 

2 reaktioner på ”Mitt i

  1. Ibland känns det som ett Sisyfosarbete.

    Jag tänkte faktiskt på dig när jag började läsa en text av Susan Wolf som heter ”Mening in Life and Why it Matters”, som diskuterar vilka komponenter som ger livet mening från ett filosofiskt perspektiv. För Sisyfos kan ju inte ha det meningsfullt, liksom. Men vad är det?

    Du har kanske redan denna sajt i länklistorna, den är ett måste: http://tannerlectures.utah.edu/ Leta under ”lecture library” så finns det massor av intressanta texter, bl a den jag skriver om ovan. Jag tror de möjligen kan vara med bland ”expertnyanserna”.

    1. TACK för tipset om tannerlectures – kände inte till den tidigare vad jag vet! Det är ju en skattkammare att gräva sig in i länge… Har börjat på Wolfs föreläsning med stor behållning. Först blir jag oerhört tilltalad av att koppla ihop kärlek och meningsfullhet – och i förhållande till raderna om Martin Luther King ovan ambitionen att skapa och leva ”the beloved community” som ett centralt mål. Sedan börjar jag fundera – sökandet efter lycka/välmående (”happiness”) eller för den delen fullföljandet av en viss moral kan ju ge livet mening åt många människor. Men då var det ju det där med den subjektiva respektive objektiva aspekten av meningsfullhet. Att mitt sökande efter mening/kärlek ska ha positiv impact på någon/något annat utanför mig själv. Det är långt ifrån lika näraliggande när det gäller sökandet efter lycka eller uppfyllandet av moral. Ser fram mot att läsa vidare både hos Wolf och i övriga föreläsningar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s