Glad V-dag till dig

Idag är det alla hjärtans dag, eller Valentine’s day, något som jag planerar att fira med att ge mig hän i arbete pga av en snabbt annalkandes deadline.

Dagen omges i Sverige av ett romantiskt, tvåsamhetsnormativt skimmer. Även om den sortens skimmer är ljuvligt och uppskattat av mig, så är det också uppfriskande att bli uppmärksammad av Carita, alias Debutsky’s, på att man i vårt östra grannland också kallar dagen Vändagen.

Det ger mig ju anledning att tillägna det här inlägget er, alla mina vänner, från olika perioder och roller i livet, när och fjärran. Tack för att ni finns i mitt liv, tack för att ni ger mig sammanhang och nya, breddade och fördjupade perspektiv på livet!

Illustration: https://www.flickr.com/photos/qthomasbower/3470650293

Återblick #6

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets sjätte vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • starka och omtumlande timmar i coachkursens fjärde omgång.
  • fågelsången som börjat förgylla morgnarna. Gråsparven och bofinken hälsar Busan och mig när jag släpper ut henne i gryningen.
  • 14-åringens eufori över att få gå med sina kompisar på sitt livs första rockkonsert.
  • vännen E:s magiska matlagningskonst och kärleksfulla omsorg även när jag inte är på topp.
  • körövningen som erbjöd rikliga chanser till sittdans. Utöver glädjen att sjunga!
  • att få sträcka ut och varsamt utmana kroppen i yoga.

… har jag lärt mig

  • att det finns ett helande rum i coaching, inte bara för klienten utan även coachen.

… har jag tittat på

  • det vansinnigt spännande programmet (från BBC, what else) om Beethovens ödessymfoni (länken går till SVT play, giltig t o m 11 mars 2019) och den hyllning till de revolutionära idealen från 1789 som döljs i den enligt en av mina stora hjältar, dirigenten John Eliot Gardiner.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Enskede kyrka i vinterskrud mötte mig vid körövningen.

Ett myrsteg i taget

Helena ställde följande fråga i ett inlägg häromsistens:

Hur besvarar du frågan:
Tänk om det är de små sakerna vi gör varje dag, som skapar vår framtid? 

Jag svarade i en kommentar, som, vilket Helena fick mig att se, var ett inlägg i sig själv. Så här är mitt svar på hennes fråga.

Ja herregud vilken viktig påminnelse – eller om det till och med är ny insikt – detta med de små stegen i vardagen är. Som du ju vet har jag ju haft lätt till att börja med det stora audicious, big hairy, målet. Börja – och ofta inte komma vidare ifrån. Och sen har jag blivit frustrerad över att jag aldrig infriat mina drömmar/mål/intentioner…

Genom insikterna som jag får i min pågående coachträning blir det så himla tydligt varför det är så att det är just de små sakerna – myrstegen – vi gör och tar varje dag som skapar förändring alternativt förstärker/bibehåller ett önskat läge. Som i mittendelen av sinnesrobönen: ”mod att förändra det jag kan”. Helt enkelt den del av framtidsskapandet som vi kan påverka.

Jag tar myrsteg nu i att vända på mitt förhållningssätt till utveckling och inte minst lärande. För det är när myrsteg läggs till myrsteg, med mellanrum för reflektion och lärande däremellan, som vanor, beteenden, erfarenheter, övertygelser och livsberättelser kan utvecklas, växa, expandera och medvetet formas.

Bild skapad i canva.com


Grundad

Nymåne – ny intention.

I lyssnandet inåt efter vad jag behöver sätta extra fokus på de kommande 28 dagarna hörde jag den svaga viskningen ”grundad”. Och för första gången sedan jag började sätta intentioner per måncykel ville en känsla vara med och leka. Eller snarare ett medvetandetillstånd, att kombinera med intentionen om att utforska mer av vad det innebär för mig att leva grundad. Eller som en bekant formulerat det ”att ha lite mer gravity i livet”.

Tillståndet jag tänker på är det tillstånd som jag hamnar i i slutet av headspacemeditationerna. Andys varma röst uppmanar mig då att släppa lös hjärnan och låta den göra det den vill, vandra dit den vill, utan något särskilt fokus. Paradoxalt nog landar jag då i ett sällsynt tillstånd av inre tystnad, i ett lyssnande, observerande, en väntan på att se vad hjärnan ska ta sig för.

Planen för de kommande 27 dagarna (det var nymåne igår) är därför att lägga extra tid på meditation. Oguidade meditationer, med intentionen att vila i det där lyssnande, observerande, väntande tillståndet där min sedvanligt hektiska tankeverksamhet – tankespinn – får vila. Är nyfiken på vad det kommer att göra med mig.

”Grundad” är därmed också den intention som jag går in i mitt femtioförsta levnadsår med om tre veckor. Det känns tryggt. Som en bra avstamp in i mitt andra halvsekel (eller vad det nu blir).

Vilka upplevelser, associationer och tankar har du kring vad det innebär att känna sig grundad?

Återblick på tacksamhet, lärande och lyssnade #5

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets femte vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • mötet med min första coachingklient. Det sista i den serie som är en del av min utbildning. Tacksam för att ha fått gå med henne en bit på hennes väg och för värdefull feedback, som ger mod och inspiration att fortsätta se coaching som en del av det jag gör framöver.
  • intressanta och stimulerande insikter kring systeminnovation och integrerad vård i ett av jobbuppdragen.
  • en uppdragsförfrågan från en av deltagarna i förra veckans visionsworkshop – hon uppskattade den så mycket att hon ville anlita mig! Hurra!
  • lördagens välgörande yogapass och tillhörande promenad. Så glad att jag valt Iyengar yoga; det metodiska, stegvisa och stöttade arbetet passar både min knopp och kropp som hand i handske.
  • biokvällen med kära vännen E. Tacksam för den gemenskap vi fortfarande delar, även om vi inte är ett par.
  • att få göra C sällskap till öppet hus på Kungsholmens gymnasium/Stockholms musikgymnasium. Mitt gamla gymnasium, där jag inte varit på 31 år… Det blev en tripp på memory lane, men framförallt värdefull tumanhandstid med C.
  • tumanhandstiden med M när vi gick på mönster- och tygjakt med en regnjacka i åtanke. Gul, med blårandigt trikåfoder ska den bli. Jakten fortsätter på nätet, då vi inte hittade vare sig mönster eller tyg som föll oss på läppen.
  • mello-kväll med varsin hjärtröstningsapp. Och parallellt twitterkollande.
  • skönheten i vinterlandskapet som mötte oss imorse. Även om jag verkligen längtar tills lättare skor och jacka kan åka på, och jag kan börja cykla igen (har inte visat mig vara någon vintercyklare än så länge) är det verkligen vackert med snötyngda grenar.
  • att jag insåg vad jag ville och agerade på det.

… har jag lärt mig

  • lite mer om min ekonomi genom att jag nu fört kassabok en månad. Grunden för min årsintention Hållbar ekonomi.
  • hur oerhört stel jag är – yogan avslöjar obönhörligt varje led. Tur att det går att ändra!

… har jag lyssnat på

  • Prince – alltid grym, men extra aktualiserat av att vi sjunger hans musik i kören. En ny låtbekantskap som stulit mitt hjärta är 4 the tears in your eyes.
  • Florence + The Machine – för att jag har köpt mig en biljett till konserten på Globen i mars. Mera livemusik är en annan av mina intentioner för året. Ser fram emot att få njuta dramatisk, suggestiv musik med låtar som South London Forever och Shake It Out.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Jag fortsätter att tyst hälsa mina glädjebringare träden. Det här trädet har ni sett förut och kommer få se igen, eftersom jag passerar det på vägen till pendeln varje jobbdag. Idag var det i sällskap med två barn och tillhörande snowracers som jag betraktade det.