Kategori: Lärande

Samklang i nuet

On By Sara ModigIn Lärande, Musik, Skapande, Upplevelser3 Comments

Tiden går fort när man har kul… Två dagar vid foten av Stenshuvud är till ända.

I avslutningen av kulningskursen sammanfattade alla deltagarna sina upplevelser med varsitt ord. Helenas ord var Samklang, Saras Nu.

Vår fantastiska lärare Anna Elwing uppmanade oss att dela med oss av kulandet när vi känner att det börjar landa i oss. Och eftersom vi, Sara och Helena, känner att en början har landat i oss efter dagens övningar, inklusive en stund med sång och kulning att bli hög på, uppe på Stenshuvuds östra topp med milsvid utsikt över land och hav, delar vi här med oss av våra första stapplande kulningssteg. Spring ut nu på bete, lilla kossan Lise!

Vi vill säga ett stort tack till Maria Heijbel, Lena Alebo, Österlen berättar  och Österlens museum för två dagars musikaliskt grönbete!

Det här inlägget har Helena och Sara samskapat och vi postar det på bådas bloggar.

In i magin

On By Sara ModigIn Lärande, Musik, Skapande, Upplevelser2 Comments

Jag säger som Helena: Vilken dag!

Strax efter nio i morse rullade vi in på parkeringen vid Stenshuvuds Naturskola. I det ljusa rummet i huset av obehandlat (lärk?)trä var nästan alla samlade. En skön blandning av människor med alltför många namn att komma ihåg på en gång.

Efter dagens tredje kopp kaffe för min del begav vi oss ut till på gräset, där yogamattor var utrullade och klangen av tibetanska böneskålar mötte oss. Anna Elwing, vår sånglärare på kursen, är också yogainstruktör och vi började dagens övningar med att förankra oss i vår andning.

Från lunchpromenad i gammal kulturmiljö
Från lunchpromenaden i gammal kulturmiljö
Ljuvligt att ligga under bar himmel (nåja, rätt molntäckt var den), spänna av och andas till bara fåglarnas sång. Ljuvligt också att känna de första lätta regndropparna. När de började falla lite tätare än ljuvligt, flyttade vi dock in.

Stegen in i kulningens magiska värld har sedan gått via rop och inlärning av vallvisor – hittar som Lise Ko, Blågeta (i vilken vi också fick lära oss om trallande – det gav mersmak!), Ôpp ôpp sôm e vippa och Jag lalar dig… Melodierna i vallvisorna använde vi sedan som  som lade grunden för kulandet. Inlärningen gick på gehör – mycket bra träning för notfokuserade mig. Jag har också fått jobba med att flytta fram klangen i munnen, bredda den och lägga den mer åt talhållet – bra för mig, som i mitt tycke har en klang som ligger långt bak och åt det mörka hållet (mörk som i svenskans långa a-ljud jämfört med italienskans mycket ljusare a:n).

Nu blir det sångtekniksnörderi: Själva kulningsklangen är en blandklang där både huvudklang och bröstklang ska vara med. Struphuvudet ska vara högt och mjuka gommen sänkt – till skillnad från ”vanlig sång” handlar det om att göra ansatsröret (dvs. svalget ovanför struphuvudet, mun- och näshålorna) så kort och komprimerat som möjligt.  När det börjar skallra i tänderna och vibrera i bröstkorgen samtidigt som i bihålorna  – då ligger en ungefär rätt! Och det är inte i styrkan det sitter – vilket jag lätt hamnade i – utan det är klangplaceringen som ska till liksom.

Eftersom vädret hade uppenbara syndaflodsambitioner blev vi kvar inomhus fram till sista passet, vilket gjorde att det var svårt att släppa rösten så fri som vi ville. När vi väl kom ut och provade på kunde vi ana skillnaden i att kula med himlen som tak och skogen som väggar…

Stenshuvud är en magisk plats, med många sägner och berättelser om knytt, troll och jättar. Idag har jag fått uppleva magin i folkton och lärande – att sedan få avsluta dagen med kreativa framtidsspån med Helena gör att jag skymtar ytterligare magiska rum att utforska.

Men nu – godnatt! Här ska drömmas om älvor, knytt, jätten Sten, blågetter och Lise ko.

 

 

Söderut på sångens vingar

On By Sara ModigIn Inspiration, Lärande, Musik, Musik, Skapande2 Comments

Tänk att jag gjorde det. Tänk att jag anmälde mig till en kurs i kulning. På Österlen av alla ställen.

Stenshuvud östra huvud

Två dagar bara för min egen skull. Två dagar i vad som verkar vara ögonbedövande vacker natur, i musiken och den folkliga traditionen, i utforskandet av min röst i min kropp och i gott sällskap av Helena och två gitarrer för kvällarna.

Nyfiken på vad dagarna kommer att föra med sig. Hur mycket hinner man lära sig av en helt ny sångteknik på två dagar?

Kärt barn har många namn… Kulning är dalarnas ord för företeelsen, men det finns en mängd olika dialektala varianter så som kölning, kökning, hujning, kujning, käukning, kaukning, lullning, lallning osv. Dessa namn syftar dock till samma sak – den gamla musiktraditionen från vallgångens fäbodar.

Kulningen är kanske den mest särpräglade och äldsta kvinnliga musiken i Europa. Den kan beskrivas som en falsettartad ropsång i tidvis extremt höga register, med en kraftigt tonande, rak, vibrationsfri ton. Den är parlandoartad, melodiös och vid vissa tillfällen rikt ornamenterad. När man kular pressas luften fram stötvis genom en hårt spänd strupmuskulatur. Struphuvudet höjs och ansatsrörets lägre del blir trängre. Detta ger höga och starkt ljudande toner.

Kulning och fäbodkultur, Institutet för Forntida Teknik

Har fascinerats av kulning under många år, ända sedan jag hörde Lena Willemark första gången. Nu har jag även hittat andra inspiratörer, som Helle Thun och Susanne Rosenberg. Dessutom Jonna Jinton som skapar magi i både bild och ton…

Jag har överhuvudtaget ”a sweet spot” för folkmusikinfluenser. Rytmer och tonalitet som ger musik som suggererar, smeker, lockar till dans, ger liv och stillhet om vartannat. Lyssna på exempelvis Väsen, Frifot (med Lena Willemark för övrigt), Ale Möller Band (med influenser från folkmusik från flera delar av världen), Frode Fjellheims krock mellan samisk och tysk i Eatnemen Vuelie eller Olov Johansson och Catriona McKay i mötet mellan svensk och irländsk folkmusik. Och just ja, min nya kärlek Kraja (lite sen på bollen kanske, men bättre sent än aldrig)!

Tjoho, det här blir kul!

Nya bloggbekantskaper – dag 98 i #blogg100

On By Sara ModigIn Inspiration, Lärande7 Comments

blogg100-logotypeMinst lika givande som det har varit att ta så mycket tid varje dag för att reflektera och skriva om det goda livet i #blogg100, har det varit att stöta på nya bloggbekantskaper. Alla kära gamla bloggvänner – tro mig, jag glömmer er inte, men just nu vill jag lämna plats på scenen för några nykomlingar i mitt liv.

Så här mot slutet av utmaningen kommer jag att ge mig ut på hal is och ge en shout-out/lite länkkärlek som jag lärt mig att det heter till er. De flesta av er har jag hittat i FBgruppen för #blogg100-inläggen; några har jag snavat över via de bloggar som jag upptäckt genom utmaningen.

Jag skriver ”hal is” – därför att jag kommer med största sannolikhet att glömma någon. Jag ber om förlåt på förhand och kommer att vinnlägga mig om att ge dig/er som jag glömmer upprättelse i framtida inlägg.

Nej, jag läser inte er alla varje dag. Men jag har er antingen i mitt wordpressflöde, bland mina webbläsarbokmärken eller i rss-läsaren (det är ju en bra fråga, förresten – hur organiserar jag bäst alla bloggar jag följer?) och ”doppar tårna” med jämna mellanrum i det ni skriver. Tack för att ni finns och öppnar mina perspektiv för det ni ser och finner, tar in, tänker kring och skriver om!

En stund på jorden – Mona skriver eftertänksamt och rofyllt om olika aspekter av livet och den inre resan.

Sammanflätat – Åsa skriver utbildande och tänkvärt om dels mindfullness och neurovetenskap, dels digitalisering och sociala medier.

Halloj världen – Ingers blogg om foto, bloggande och resor inspirerar!

Triloger – Camilla är lika obändigt nyfiken och vetgirig som jag, och hon skriver med avstamp i filosofi, teknik, matematik, litteratur med mera – en kombo som jag är ytterst svag för. En extra hjärna liksom (och vilken hjärna sen!).

Upp flyga orden – Gunnars blogg om språket (även bildspråket) och orden underhåller och bildar mig.

Reaktionista – Wildas inspirerande blogg om kreativitet och sårbarhet som berör genom bild och ord.

lugnofin och nya engelskspråkiga ohsosensitive – Louise är en förebild som soloentreprenör och kombinatör, liksom i att leva som högkänslig och introvert. Hon delar mitt intresse för mindfullness och inspirerar mig till att tänka kring att utveckla mitt bloggande, och ger råg i ryggen att ta tillvara min nyvunna insikt om att jag ligger åt det högkänsliga hållet som en styrka. Jag är inte ”bara blödig”!

Ärligt talat – Anna-Karins meditativa och inspirerande reflektioner om livet dag för dag.

Tallugglan och Alldamnstories – Helenas respektive Therese Victorias ärliga bloggar om livet som utbränd och depressiv. För att jag varit där själv, och för att jag vill finnas vid er digitala sida.

Sylvialidennordlund.se – föredömligt koncisa snuttar om glädjen i författandet och möjligheterna för personlig utveckling.

Bookbirth – Dani skriver också om författande, och låter oss ta del av romanen som växer fram på bloggen i en härlig kombination med vackra bilder.

Ringman.se – Anders om livet vid datorn och bloggandet – konkreta, handfasta råd och insikter i den digitala vardagen.

by Karin och Arbeta platsoberoende – Karins tänkvärda reflektioner om livet i stort och smått, liksom om livet som digital företagare.

Ser fram mot fortsatt perspektivvidgande, inkännande, utmanande, roande, tankeväckande, informativ och inspirerande läsning i era sällskap!

Skönheten i att lära sig – dag 82 i #blogg100

On By Sara ModigIn Lärande4 Comments

En av mina absoluta favoritpoddar är ju On Being med Krista Tippett – goda, inväntande, utforskande samtal (mycket mer än intervjuer) om vad det är att vara människa. I avsnittet med nobelpristagaren (i fysik) Frank Wilczek var utgångspunkten Wilczeks bok A Beautiful Question: Finding Nature’s Deep Design. Samtalet kretsade kring skönhet och komplementariteter i avancerad fysik och matematik, liksom i våra mer vardagliga upplevelser.

I en av många tänkvärda passager kom de in på lärande. Och deras reflektioner gav djup genklang i mig; jag som ”lever för att lära och lär för att leva”. Det känns som att jag kommer att komma tillbaka till dem. Många gånger.

…beautiful things are things that evolution has primed us to enjoy and want to come back to and feel pleasure in experiencing.

And one thing that has that nature is learning things that are useful in getting around in the world. So things we can learn from, new experiences that can help us in other endeavors give us pleasure, and learning about the world and learning about how strange it is and then …

And being taken by surprise in ways that advance us that we couldn’t have imagined before.

Being taken by surprise, learning things is expanding your concepts, your power, your appreciation of the world. So I think that is beautiful. It’s intrinsically beautiful to learn things.

Especially if they’re surprising, because then you get to expand your mind.

Orden får mig att tänka på Esaias Tegnérs dikt Det eviga:

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, lik Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
Och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
Som färgade bågen i skyar.
Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
Och åldern dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: Med fiken håg
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Åh, vad jag önskar att mina barn smittas av upplevelsen och insikten att det är skönt (som i skönhet, inte som i mysigt och bekvämt) att lära, att reflektera, att utforska och fråga. Hur är det med dig – har du upplevt skönheten i att lära nytt, i att bredda och fördjupa din förståelse och uppskattning av världen?