Tanke och känsla – #blogg100 13/100

Jag gick in på hemsidan om Dag Hammarskjöld i jakt på inspiration till dagens blogginlägg. Fastnade för ett citat från ett tal vid Amherst College 1954:

Alltför ofta är vår inlärning, vår kunskap och vår hantering av tillvaron alltför mycket koncentrerad på teknik och vi glömmer själva människan.

Och jag slås ofta av detta, hur ofta vi glömmer själva människan i många av de skeden och processer som vi formar vår vardag och vårt samhälle med. Vi hemfaller till logiska resonemang och rationalitet, tror att statistiska samband och befintliga ekonomiska modeller är en exakt bild av verkligheten och en karta för vägen till vår framtid. Vi siktar in oss på att lösa problemen, gärna med så snabba, säkra och enkla metoder som möjligt – men är vi verkligen säkra på att det är ens är rätt problem vi löser?

Jag är oerhört fascinerad av hjärnforskningen och de slutsatser som den ger om hur vinklade vi är i våra skenbart rationella och objektiva resonemang. Om hur oerhört svårt – för att inte säga omöjligt – det är att skapa hållbar, genuin förändring utan att människors känslor engageras.

Det är därför som jag kommit att intressera mig allt mer för designtänkande i utvecklingsprocesser, för framväxande, relationsgrundade strategier och för att utveckla ett modigt ledarskap, som jag kallar det,  som spänner från det personliga planet till samhällsnivån. Och dessa perspektiv försöker jag tillämpa i hela livet, från jobbet till relationen med min familj. Med mer eller mindre framgång över tid får jag väl konstatera, i synnerhet i de mer privata sfärerna.

Tycker du att det här låter spännande bjuder jag på några länkar nedan (tack till omistliga affärskollegan Åsa för flera av tipsen och till kära ex-kollegan Marie för att du visade mig på Brené Brown):

Och där tog energin slut. Nu är dag 13 i denna utmaning snart slut och jag gör bäst i att posta det här inlägget så att jag inte töjer på reglerna alltför mycket. Bjuder er godnatt och avslutar med ännu ett citat av Dag Hammarskjöld:

”’– snart stundar natten.’
Mot det förgångna: tack,
till det kommande: ja!”

slow downsv

1 juni

Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

/Kajenn

Sinnenas årstid avsnitt 2

Magnolians bargrenade vintertrotsande stjärnblom. Kastanjens facklor som brinner vita och skära i vårkvällsskymningen till koltrastens koloraturer.
Brudspireans yppiga kaskader som av tyll och pärlbroderad satin. Körsbärsblomsskyar och äppelblomsmoln. Doftstråk från häggens vita droppljus. En ljum vind som en lätt hand mot min kind.
Vitsippsmattor breder ut sig över skogsbackar och ängar. Ett lätt regn som faller utan kyla.
Det är inte bara vårens, utan hela årets, hela resten av livets första dag
Bilder från Fotoakuten.se

Sinnenas årstid

Foto: www.fotoakuten.se/albums/userpics/vaar_aelv.jpg

Våren är för mig sinnenas främsta årstid. Doften av vår, skymningsljuset som fördröjs lite mer för varje dag som går, den första solvärmen i ansiktet och, inte minst, koltrastens sång som bryter igenom de monotont brummande vinterkvällarna i stan. På väg att hämta äldsta dottern från konstsimmet hörde jag den ikväll för första gången det här året. Ljuvligt!

Om än långt ifrån verklighetens svarta fågel, men ganska schysst ändå, är King’s Singers tolkning av Blackbird. Om du inte har hört koltrasten än så kan du lyssna och få hopp. Det kommer en vår!

Måndagspendling

Det är måndagsmorgon, huvudet är tungt och jag är sen till morgonmötet. Men i världens vackraste (ok, en av världens vackraste) stad känns livet ändå helt OK!