Meditatio

Sedan ett par månader är jag Headspace:are. Headspace är ”din hjärnas PT” – en onlinetjänst för att komma igång med och hålla fast vid vanan att meditera regelbundet.

De två sista orden i den meningen – ”meditera” och ”regelbundet” är viktiga för mig.

”Meditera” för att jag verkligen vill förbättra mitt sätt att hantera stress och den ångest den genererar hos mig. Och många vittnar om att meditation hjälper dem att hålla huvudet kallt längre – något som vetenskapligt kan förklaras med att regelbunden meditation har visat sig förändra de nervbanor mellan Amygdala – vårt fly-eller-fäkta-centrum – och övriga hjärnan som gör att vi instinktivt tolkar smärta eller rädsla som fara, för att istället förstärka förmågan att förhålla oss till dem på ett mer lugnt och iakttagande sätt. Amygdala verkar dessutom krympa, medan området som kallas pre-frontal kortex blir tjockare – det är en del av hjärnan som är viktig för medvetenhet, koncentration och beslutsförmåga. De här förändringarna gör det i sin tur möjligt att tolka och förhålla oss till signaler från omvärlden på mer konstruktiva och övervägda sätt. Dessutom har det visat sig att meditation ökar vår förmåga till empati! För att uppnå effekten krävs dock regelbunden, i princip daglig, träning…

Så därför är ”Regelbundenhet” viktigt. Men också för att jag sent omsider i livet, det vill säga sedan några år, inser att jag mår så bra av (en lagom dos av) rutiner att det överväger den tråkighet och ospontanitet som jag förknippat med dem. När sjukdomsinsikten nu är på plats, ska jag bara hitta en lagom hög ambitionsnivå också för att börja tillfrisknandet… Allt-eller-inget-principen, som jag länge kört, är inte den medicin jag behöver. Den har tvärtom visat sig ha väldigt kraftiga biverkningar i form av tappade sugar och långa motivationssvackor.

Headspace handlar för mig om 10 minuter om dagen i en guidad meditation. Andy, som är guiden, har en mycket behaglig röst med en skön accent (språket är engelska) och levererar pedagogiska genomgångar med jämna mellanrum. Jag kan ha Headspacekompisar som kan heja på mig (tack Helena!) och som jag kan heja på. Och hela härligheten är gamefierad med badges som jag får efter att ha mediterat ett visst antal dagar i följd.

I ärlighetens namn var det si och så med regelbundenheten under de första 30 sessionerna. Men sedan några dagar har jag lyckats slå nya uthållighetsrekord gång på gång – vem vet, den här gången kanske den nya vanan verkligen kommer på plats!

Den eviga jakten på balans

Kanske skulle jag döpa om den här bloggen till ” Sara börjar om”. För det känns som att det är det jag gör här. Når en punkt där allt känns ohållbart, tar tag i kost, träning, lugn och struktur – allt på en gång. Kör på ett tag tills vardagen nött ner motivationen, tystnar och slafsar på i skav- och otillräcklighetsträsket igen. And repeat.

När jag skriver rubriken på inlägget slår det mig att den är en dikotomi – dvs innehåller två varandra uteslutande storheter. Kanske är det därför som min jakt är så fåfäng? Tänk om balans är att acceptera skavet, otillräckligheten – ja, alla de där grå nyanserna av livet.

Vad tror du?

Här är en inspiration i balans – Busan.

Återhämtning i mellanrum – #blogg 100 33/100

Det slår mig att livet följer sin egen andningsrytm:

Andas in – fylla på med energi, intryck, kunskap, information… Läsa, lyssna, reflektera..

Andas ut – dela med mig av tankar, kunskap, tid, kontakter… Prata, skriva, göra…

Stillhet – varande, vilande i nuet; bara observerande, registrerande, men utan värdering, bearbetning, aktivitet

Och precis som min kropp behöver komma ner i den andning där stillheten, pausen mellan utandning och inandning får finnas och ta sin egen tid, behöver min hjärna och min själ återhämtningen i det andlösa nuvarandet mellan påfyllning och delande.

 

————-

Foto: mirror of peace by Kathy Ponce @ Flickr CC BY 2.0

 

 

Byggstenar för en lugnare vardag? – #blogg100 22/100

sunrise
Foto: Maxxer_ @ Flickr CC BY 2.0

Rubriken ”6 daily rituals you can’t afford to skip” fångade min uppmärksamhet i twitterflödet i morse. Det visade sig vara ett blogginlägg i Huffington Posts Third Metricsavdelning (dedicerad till att ”redefining success to include well-being, wisdom, wonder, compassion and giving”) av en Diane Gottsman.

Min take på hennes 6 tips följer nedan. Lever jag efter dem? Nej. Har jag sett dem förut? Ja. Ser jag en poäng med att eftersträva dem? Ja, definitivt. Inte minst eftersom jag tror att de för mig kan hjälpa till att leva medvetet, här och nu, istället för att vara i alla borden och skulle ha och måsten som lätt börjar ockupera min hjärna och sätta igång stressproduktionen i kroppen.

Nu åker vi:

a) En morgonritual. Oavsett om du väljer att läsa tidningen eller träna, välj att göra det medvetet och regelbundet. Förbered din ritual, så att du kan börja dagen njutandes lugn och ro, slipper morgonstressen och att komma till jobbet utan nycklar och med blåa dagisplasttossor på fötterna. En hel del forskning visar, som du säkert vet, på att sömnkvaliteten och energinivåerna gynnas av att vi har regelbundna tider för när vi vaknar (och somnar).

b) Bön och/eller meditation. Det finns en hel del information som pekar på att regelbunden meditation (och andra former av kontemplation) har positiva effekter för välbefinnandet för de flesta av oss. Exakt hur de biologiska mekanismerna påverkas vet man ännu inte med bestämdhet. Att träna in avspänning med hjälp av andningsankaret är ett första steg i mitt meditationsutövande. Ofta tar jag hjälp av musik i min egen variant av meditation. Absolut favorit är första satsen i J.S. Bachs Cellosvit (den i G-dur, BWV 1007 tror jag).

c) Mötet med dem som står dig närmast, vid frukost, middag, läxläsning, tandborstning eller kvällste. Ofta fyller vi dagarna och minuter med aktiviteter och åtaganden som gör att vi och vår uppmärksamhet alltid är på väg någonstans, men jag önskar för egen del att jag prioriterade (de korta) mötena (inte i betydelsen sammanträde, men väl i betydelsen lyssna in, stämma av läget, ”connecta med”).

d) Kontakten med vänner – Diane ger standardrådet att ta kontakt med en vän varje dag, via telefon, mail eller sms. Ja, det tar mig en bit kanske. Tack och lov för Facebook, det underlättar regelbunden kontakt med vänner och bekanta.

e) ”Bestäm dig för att göra ditt bästa varje dag. Jobba effektivt, bestäm vad du behöver för att excellera i det du gör och skaffa det.” Jag sätter citationstecken här, för det känns så pretentiöst att skriva så. Och det är dessutom verkligen lättare sagt än gjort. Men jag inser ändå att det ligger något i betydelsen av att sätta upp ett mål och hålla fokus på detta istället för att bara planlöst reagera på det som andra orsakar i ens omgivning. Lagom är bäst torde gälla även här – all fanatism är av ondo, och en viss flexibilitet för oförutsedda händelser, människor som behöver dig och livet i största allmänhet är lika viktigt som att veta vart en vill. Jag brukar tänka på analogin med duktiga improvisationsmusiker: de har timmar av övning och förberedelser bakom sig och en verktygslåda full av modeller och former, som de sedan kombinerar på helt nya sätt i stunden allteftersom konstverket utvecklas.

f) En kvällsnedvarvning – forskning om god sömn tyder på att fasta rutiner på kvällarna underlättar insomnandet, och att kvaliteten på sömnen bland annat påverkas av uppkoppling, ljusa skärmar, mat och träning alltför nära take-off:en till drömmens land. Summera dagens intryck – vad har varit bra, vad vill du tacka för, vad har du lärt dig, vad vill du göra ännu bättre i morgon? Knyt ihop kontakten med dina nära; ankra din andning – och sov gott kära vän! Imorgon väntar ännu en dag, full av möjligheter att lära och skapa nytt och möjlighet att ge dig själv och dina medmänniskor en ny chans!

Och dagarna rusar förbi… – #blogg100 20/100

calendar
Foto: dafnecholet @ Flickr CC BY 2.0

Wow, tänk att jag lyckats hålla i 20 dagar av utmaningen. Det är en femtedel, 20%. Kommer att tänka på Paretoprincipen, den om att 20 procent av orsakerna står för 80% av verkan (enligt Wikipedia), och undrar över vad Pareto innebär tillämpat på min blogg. Har jag fått 80% av de nya läsare som jag kommer att få via utmaningen redan, eller har jag skapat 80% av den totala klokskap som jag kommer att trycka ur mig i dessa första 20 inlägg? Hoppas verkligen inte på det senare, för då lär jag väl tappa 100% av er läsare snabbare än jag hinner säga Pareto.

Det sägs att det tar 21 dagar att etablera en vana. Läste i och för sig en artikel efter nyår om att ”vanebildningsperioden” var olika lång beroende på hur stor eller jobbig förändring man vill göra (hittar inte igen den nu för länkning 🙁 ) . Kan tyvärr inte säga att jag är i närheten av att skriva blogginlägg på rutin än, men även det är kanske lika bra?!

Har känt intensivt de senaste dagarna att livet rusar lite för fort förbi. Kanske beror det på att jag har extra låga energinivåer efter infektionerna och vintermörket. Men jag känner just nu ett stort behov av att framförallt möta mina barn mycket mer än vad jag gjort på länge, fast i ekorrhjulet av matlagning, disk, tvätt, städ (nåja), träning, kvällsjobb och nu dessutom bloggande.

”Men be dem om hjälp att laga maten tillsammans” kanske någon säger. Jo, det har jag försökt – fina scheman med vem som lagar vad tillsammans med vilken förälder när. På något sätt slutar det i alla fall med att alla tre vill vara med ute i köket (kul att veta att man är så attraktiv) – och det funkar bara inte!

Håhåjaja, även denna ambition har jag brottats med i många omgångar. Omställningen till att tänka normalläge ”halvfullt glas” gäller givetvis även här, liksom att jag behöver forma strategier i förväg för att hitta tillbaka till önskat läge efter de ofrånkomliga dipparna av jobb, vardagsstök eller andra  ofrånkomliga distraktioner.

Hur gör du för att freda tiden att möta dem som du värdesätter högst i ditt liv?