Kategori: Veckan som gick

Backspegel i tacksamhet och förundran 26

On By Sara ModigIn Veckan som gick2 Comments

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugosjätte vecka tänker jag bland annat på…

… att jag sent omsider lämnat in alla uppgifter i Kulningskursen.

… att jag är färdig med cykelmomentet i ICA-klassikern. Funderar nu på att formulera en egen utmaning, eftersom jag märker att momentet att ticka av en delsträcka mot ett förväg definierat mål får mig att uppbåda envishet och uthållighet.

… jobbmöten som lämnar en bra känsla i magen. Dels när saker och ting går i en riktning som jag jobbat för länge, länge. Dels när jag och klienten får nya insikter tillsammans.

… att jag lyckades observera, hantera och förstå min kropp så pass väl som jag gjorde i torsdags i tandläkarstolen.

… upplevelsen av Avengers: Infinity war med två av kidsen. Deras inlevelse är i en helt annan dimension än min.

… att boende och resa till Medeltidsveckan nu är bokat för mig och 15-åringen. Och att produktionen av hens tidstypiska klänning är igång!

… att tjuvlyssna till samtalen på flytande engelska mellan 10-åringen och hens spelkompisar. Som befinner sig i England och på Maldiverna. It’s such a new world de lever i, kidsen.

… att jag landat i att det är ok, ja, till och med bra, att jag inte hittar på en massa saker med (för?) barnen hela tiden. De behöver få upptäcka styrkan i självsamheten, som är mitt nya favoritord.

… känslan av att vara nyklippt och nyfixad runt ögonen. Freeeeescht lixom!

… middagsgemenskap med kära vännerna P och A och barnen.

… att 15-åringen beordrar mig bort från köket och ut till mina gäster vid sagda middag, och sen fixar det vi inte hann med innan gästerna kom till varmrätten och hela desserten. Moderslyx!

… finbesök i trädgården.

Backspegel i tacksamhet och förundran 25

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugofemte vecka tänker jag bland annat på…

… den barnsliga (i positiv bemärkelse) förtjusningen jag känner över att återerövra cykeln som transportmedel.

… mönster som framträder i analysen av två workshopar.

… härligt umgänge med goda grannar i kvällssolens sken.

… hur kul det är att baka eget bröd.

… hur gott brödet kan bli trots att jag struntade i varenda riktlinje för jästider. Eller, tack vare kanske?

… att än en gång få uppleva föreställningen En midsommarfest från förr med C i Skansens sång- och danslek och Skansens folkdanslag. Och deras grymma musiker!

… mina nya tomatplantor som jag fått av älsklingen – de blev bara lite medfarna av blåsten och regnet i veckan, men är ändå starka nog att så småningom bära små söta vinbärstomater. De fullbordar min vackra odlingslåda från Hemmasnickrat.

… midsommarfirande med fokus på samvaro i lugn och ro med älsklingen och hans dotter. Och på god mat!

… att jag kom tvåa i vårt Chicagospel. Riktigt många bra händer hade jag, och strategisk var jag! Att sedan turen inte helt var på min sida… tja, det bjuder jag på.

… veckans avsnitt av Myter & mysterier. Personligt, modigt och mycket att fundera vidare på.

… viktiga insikter i coachingsamtal.  Steg för steg erövrar jag tolkningsföreträdet för mig och mitt liv.

Backspegel i tacksamhet och förundran 23 och 24

On By Sara ModigIn Veckan som gick6 Comments

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugotredje och tjugofjärde vecka tänker jag bland annat på…

… nya uppdrag där all min samlade kompetens från olika roller och håll under 20 års yrkesliv blir till inspirerande nytta.

… min nya cykel och dagarna med cykelpendling.

… att ha kommit halvvägs i ICA-vättern.

… att få lyssna till ljudet från storbarnens framträdande på skolavslutningen och se deras lysande ögon när de berättade om hur de berört publiken.

… att åter träffa vänner sedan lång tid efter lång tid.

… att ha levt måncykelintentionen prestationsbefriad på flera plan. Inte minst här på bloggen.

… att se hur vår frölovningsblomma växer sig starkare och större i min älsklings vård. Precis som vår kärlek.

… att göra i ordning altanen med parasoll, odlingslåda och rabatt. Nu är den home base för sommarens fortsatta prestationsbefrielse!

… att sitta under tak på min altan och njuta av doften och ljudet av regn som faller på den törstande marken.

… mera dofter: den av doftschersminshäcken på fastigheten som jag passerar precis innan jag svänger in på ”min” gata. Smultron, barndom och … skönhet.

… läsningen av Viktor Frankls Livet måste ha mening. Fruktansvärda, omänskliga bilder från koncentrationslägren. Och angelägna tankar om den grundläggande betydelsen av människans längtan efter mening, som väcker djupaste resonans i mig.

… picnic med älsklingen och alla barnen på Årstas klippor i flödande sol med aning av halo.

… gåvan av alla ögonblick som tillsammans blir en dag, en vecka, en månad, ett år, ett liv. I glädje, frustration, sorg, smärta, så är jag i alla fall vid liv och med förmågan att ta in skönheten, glädjen, kärleken och hoppet i tillvaron liksom att i allt högre utsträckning härbärgera det som skaver och gör ont.

Vad känner du tacksamhet över när du ser tillbaka på veckan som gått?

Frölovningsblommarn, vårt silkesträd växer så det knakar.
Alla plantor på plats! En salig blandning med lavendel, gräslök, perslilja, timjan, kaprifol, rosor, timjan och oregano. Och utanför bilden dvärgsyrén och smultron.
Doftschersmin som fyller sinnet
Kloka ord om meningsfullhet
Solnedgång över Söder och Västerort
Halvvägs!
Så enkelt. Så svårt.

 

Backspegel i tacksamhet och förundran 22

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugoförsta vecka tänker jag bland annat på…

… doften av regndroppar mot varm asfalt och törstande jord.

… stunder av lycka i sällskap med barnen. Många guldkorn till samtal att gömma i mitt hjärta.

… störstabarnet C:s delikata smörrebröd på altanen med gäst i form av goa grannen M (på C:s initiativ dessutom).

IMG_4342

… myset med minstabarnet J framför nyupptäckta serien Kosmos – en resa genom tid och rum på Netflix. Vi är trollbundna båda två.

… att få gå igenom ett tvåstämmigt arr som mellanbarnet M och hennes kompis gjort, och komma med något litet tips, men framförallt njuta och imponeras av kreativitet och kompetens.

… att få hänga med hela ”big pack” som min älskling kallade storfamiljen häromdagen. Hans fina A och mina tre är en riktig lyckoklöver. Dessutom är det ju ljuvligt att få vara med Honom.

… luncher och AW med kära vänner som också varit eller är kollegor till mig. Känner mig rik som haft turen att ha ett yrkesliv där jag fått möta – och alltjämt möter – fantastiska människor att dela inte bara jobbets vedermödor och glädjeämnen med.

… timmarna i stillhet och tystnad på retreat under takåsarna.

… Skansenbesök med C för fika och ringleksbarnens uppvisning. Inte mycket folk, desto mer natur och vacker miljö. Och värme förstås!

… mer än en vecka med grön smoothie till frukost. Ger grym energiboost och skön magkänsla hela dagen, Ett test som jag gärna vill hålla i och hålla ut med!

… utrymme för återhämtning på jobbet efter den roliga men intensiva maj.

… aha-upplevelsen av att lägga bort gnagande tankar som väcks till liv av orättvisa ord och frustrerande processer. Både överhuvudtaget och mycket snabbare än tidigare. Med mycket större välmående och kraft att möta inte minst mina barns behov som resultat.

IMG_4370

Vad har du glatts åt under veckan som gått?

Backspegel i tacksamhet och förundran 21

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugoförsta vecka tänker jag bland annat på…

… det mentala reningsbadet i ett coachingsamtal.

… att få syn på en mental förflyttning (i önskad riktning) som jag gjort vad gäller gränserna för vad jag tar ansvar för och vad jag överlåter till andra att ta ansvar för.

… ett gäng bra intervjuer i roligt uppdrag.

… timmar av tid på egen hand.

… aha-upplevelsen när jag lyckades lösa en jobbmässig utmaning på ett i mitt tycke smart och effektivt sätt, där jag utgick från min egen kompetens istället för att försöka täcka upp kompetens som lämnat projektet.

… känslan av ”booom” när jag skickar iväg en rapport som varit en riktig surdeg, och stryker den från att göra-listan.

… blommor i alla former och färger.

… spontanfikat med en god vän på konferens.

… känslan av ”yes!” när jag får användning för min utvecklade problemlösningsförmåga vid två tydliga tillfällen.

… upplevelsen av att ha storstädat kök och badrum i ett tempo som utgick från kroppens behov istället för hjärnans prestationskrav.

… en trevlig trädgårdsdag med grannarna.

… att njuta av min altan, som badat i tung syréndoft hela veckan. Och värme.

… grön smoothie till frukost två dar i rad. Lagt till något bra och önskat istället för att dra bort och sätta förbud.

… timmar på tu man hand med min älskling. Skratt, lycka, kärlek, lust, närhet, tillhörighet. Älsklingens mästerliga kokkonst till det. Och bubbel. Så klart.

… närheten till mina barn efter 10 dagars frånvaro.