Kategori: Veckan som gick

Backspegel i tacksamhet och förundran 10

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets tionde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

*friska tänder utan hål! (Annat än i plånboken då, från tandläkarbesöket.)

*ynnesten att ha en chef och arbetsplats som ser min önskan att göra rätt, och som har tålamod när det blir galet och som stöttar för att hjälpa mig rätt.

*två roliga workshopar som innebar samarbetspremiär med två grymma kollegor och lovande resultat för uppdragsgivaren.

*att få krama mina två äldsta barn igen efter och höra om deras äventyr i NYC. På grund av vinterstormar blev de flera dar senare hem än planerat.

*tid på tuman hand med 10-åringen.

*hotellkväll i lugn och ro med eftermiddagslur, gym- och poolbesök samt ljuvlig jordärtskockssoppa i reston.

*fågelsång, dagsmeja och allt ljusare kvällar. Våren är på väg!

*fyrbarnsmysig lördagskväll med moules frites på menyn.

*presenten fr New York-fararna: ständig små lätta moln i paraplyet från MoMA. Det har stått på önskelistan i många år.

*fyra artiklar i DN. Tre på tema förlåtelse, en om nödvändigheten i att möta extremism med att se och förstå människan i hela hens sammanhang. Starka berättelser om människor som bytt perspektiv i sina liv. (Tyvärr ligger alla artiklarna bakom betalvägg.)

*söndagsmorgonens meditation som handlade om just val av perspektiv. ”Att meditera är att träna ett rum i sinnet som inga yttre omständigheter kommer åt”. Ett rum som vi kan fylla med medkänsla med oss själva och våra medmänniskor. Och för den delen motmänniskor, i de perioder det känns som om vi har såna.

*att få avsluta veckan i min älsklings famn.

Backspegel i tacksamhet och förundran 9

On By Sara ModigIn Upplevelser, Veckan som gick1 Comment

Under 2018 vill jag ju ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Den nionde veckan blev dock måndag i vecka 10 innan den här backspegeln blev publicerad. Årets nionde vecka såg jag bland annat tillbaka på…

… VINTER! Sån där riktig vinter, med knarrande snö under skorna, näsborrar som fryser ihop i kylan och en isblå himmel som fond för snötyngda granar och vita drivor, lika höga som mig.

… njutningen i att återuppväcka muskler från de döda. I skidspåret och i slalombacken. Det ÄR ju skönt att röra på sig. Får bestämt fundera på om jag ska göra det oftare!

… magin i ett thailändskt tempel i vitt och guld mitt i lunden av bargrenade björkar i det ångermanländska snötäckta landskapet. Templet var visserligen stängt, men bara dess exteriör var en skönhetsupplevelse i sig. I synnerhet i den omgivningen.

… 10-åringens glädje i skidbacken, rosig och stolt över att ha visat min älskling de olika nedfarterna.

… tacksamheten över att jag fick förtroendet att lära älsklingens 12-åring att ta sig nerför skidbacken. Hennes enträgenhet och talang för fysisk aktivitet i kombination med uppmuntrande och faktiskt stundtals schysst pedagogik från min sida (även om man väl iofs inte svänger med toppskidan…) gjorde att hon gick från ytterst tveksam till att vara drottning av ankarliften och fartprinsessa på en dag. En sann förebild!

… lyckan i att få somna, sova och vakna med min älskling tätt intill mig flera nätter i rad. Att få känna hans arm om mina axlar i ankarliften. Att få stanna till för pusspaus i skidspåret. Att skapa tillsammans i köket. Att vara vi.

Foto: Eric Forsberg
Modell och vackraste utsikten: Eric Forsberg
Foto: Eric Forsberg
Foto: Eric Forsberg

… glädjen i att föra samman min nya familj med min gamla, och känna hur kugghjulen faller i varandra mjukt och naturligt.

… tacksamheten över att kunna ge en liten stöttande hand till syster min i hennes viktiga arbete för patientsäkerhet och god arbetsmiljö utifrån min professionella kompetens.

… god mat i lika stora drivor som snön i naturen. Nyttig mat, med det låga GI som älsklingen kör och inspirerat mig till att eftersträva. Mycket fritt skapande i köket har det blivit, med delikat resultat. Säger jag utan att tveka själv. Olika rotfruktspytter och blomkålsmos istället för potatis var några höjdare. Min ständiga följeslagare grönkålen fick sig en omgång. Och så firade vi mor och mig som fyller år med bara några dagars mellanrum med lyxig fest på fjällröding med beurre blanc, mumsig gurk- och äppelsallad och fänkålspytt till. Mums!

… fyndet på Erikshjälpen i form av teleskopgåstavar för 40 spänn och ny elsladd till kameraladdaren (som jag tappat bort) för 16 pix. Återbruk is da shit!

… födelsedagsfirandet i egen komposition. Utan förväntningar från någon annan än mig själv på hur det skulle förflyta. Just i år innebar det bland annat smörgåstårta istället för vanlig tårta för hälsoglädjen och en härligt torr och ekologisk cava i glasen.

Au naturel
Bästa födelsedagstårtan
Älsklingen gav mig mina älsklingsblommor.
Skål! Vin för själsligt enrum.

… premiär för min webshop. Ett resultat av firandet av min födelsedag på mitt eget sätt. Bland alla de tusentals bilder jag tagit och tar, finns några som jag tycker håller för att dela med mig av på detta sätt. Kanske till och med få in någon liten intäkt av. Vill du ha en tavla, väska, kudde eller anteckningsbok som du garanterat är i princip ensam om – håll ett öga på shoppen! Jag smyger igång med två motiv, men fler kommer efterhand.

webshopspil.png

 

Backspegel i tacksamhet och förundran 8

On By Sara ModigIn Medveten närvaro, Tankar, Veckan som gick1 Comment

Under 2018 vill jag ju ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Fast den åttonde veckan hann komma ett par dar in i den nionde innan veckans backspegel blev publicerad. Årets åttonde vecka såg jag bland annat tillbaka på…

… snön som fallit och gjort jorden vit, vacker och tystare.

… det återvändande ljuset.

… två kursdagar i Det professionella samtalet, med många bra modeller, tänkvärda insikter och nya bekanta.

… frihetskänslan efter besöket på återvinningscentralen. Det är såååå skönt att bli av med gammal bråte. Och måndagkvällar i ett nysnöat Stockholm visade sig vara en hit! Nästan inga andra där.

… besöket i förvåriga Skåne med anledning av spännande nytt uppdrag i egna firman. Och den fantastiska matupplevelsen på Sajvva i det minst lika fantastiska sällskapet av min styrelsesuppleant Helena. Vi föll båda pladask för tavlan på toaletten med denna text:

IMG_2753

… känslan av ren tvätt efter ett maratonpass i tvättstugan.

… spontanfikat hos grannen M, en själsfrände vägg i vägg.

… ljuvlig middag på libanesiskt tema och goda samtal med kära väninnor.

… avfärd mot vinterlandet i Norrland för sportlovsnjutning med 10-åring, älsklingen och hans 12-åring. Vintervacker väg varvades med bilköer.

IMG_2818

… ahaupplevelsen som levererades av professor Steven Gimbel i hörlurarna på crosstrainern. Livet är bra märkligt. I föreläsningen om kvantfältsteori dök några meningar upp, som för mig blev en perfekt analogi för hur jag tänker att sinnet fungerar: det är rymden, utrymmet (space) mellan tankarna och känslorna som utgör grundtillståndet. Av olika anledningar uppstår vågor och förtätningar i den här rymden i form av oro, stress, glädje, hopp och alla andra sinnesstämningar, tankar och känslor som ger relief åt vårt liv. Under, över, runtom dessa vågor och förtätningar finns rymden av liv, av medvetande, och jag har alltid möjligheten att återvända till varandet, den ordlösa, icke-dömande, icke-etiketterande upplevelsen av livet här och nu (där här och nu samtidigt är både framtid, dåtid och överallt).

IMG_2782
Ord från Headspace, mitt stödhjul i att hitta tillbaka till den rymd som är mitt grundelement.

… upptäckten av Busans nya favoritställe. På handukshögarna. Där mår hon som bäst, om katten själv får välja.

IMG_2792

 

Söndag i tacksamhet och förundran 7

On By Sara ModigIn Lärande, Tillsammans, Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets sjunde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… känslan av ett golv som dammsugningen befriat från grus och damm. (Jag dammsuger minst en gång i veckan. Men så här års verkar det som om kommunen har ett hemligt grusupplag hos mig, och Busan känner sig tydligen nödgad att tillverka dammråttor på löpande band eftersom hon inte har några andra råttor att jaga.)

… gomiddagen för att fira med min älskade E, min frölovade, på Alla hjärtans dag. Att sedan få somna nära, nära fullbordade lyckan.

IMG_2616

… diskussionerna om Descartes gudsbevis i kursen Filosofins historia (distans, halvfart). Himla spännande att reflektera över hur vi sekulariserade människor i 2000-talet tolkar hans närmast axiomatiska antagande om Guds existens – eftersom han upplever den klart och tydligt.

… att bli påmind om/introducerad till Spinozas idé om gud som den substans som allting består av (kommer inte ihåg om jag hört/läst om den tidigare). Spinoza ser inte gud som den personliga gud som jag är van vid från kyrkliga sammanhang, och som jag inte längre kan omfatta. Hans tankar beskriver gud snarare i linje med den hinduiska Brahman, världsjälen. Jag sällar mig till Albert Einstein, som lär ha sagt att ”Om jag tror på en gud, så är det Spinozas gud”.

… skrivandet av en riktigt bra offert (i mitt tycke). Om sen kunden gillar den återstår att se.

… känslan av att hjälpa människor att skapa sig en gemensam bild av möjligheter och framtid genom att facilitera en workshop med lyhördhet och flexibilitet och den upplevelse av trygghet i yrkesrollen som gör det möjligt att vara lyhörd och flexibel i stunden.

… samtalssalongen på tema åldrande. Möte med människor i öppenhet och sårbarhet.

… de dagliga kärleksbetygelserna från 10-åringen på sms och messenger.

… skönheten i snötäckt landskap och skulpturer av vatten som frusit till is, som i ögonblicket.

IMG_2644

 

Söndag i tacksamhet och förundran 6

On By Sara ModigIn Tankar, Veckan som gick1 Comment

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått i mitt liv genom linser av tacksamhet och förundran. Årets sjätte vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… min envishet, som gjorde att jag till slut fick Windows 10 på plats i 10-åringens MacBook på det sista av tre ytterst tålamodsprövande försök, som inte tog minuter utan timmar totalt. High five på den framgången!

… ett lyckat genomförande av en workshop som skapade tydlig nytta för alla deltagare, och kanske lagt grunden till en spännande förändringsprocess på flera håll i Sverige.

… en inspirerande och givande eftermiddag på slutseminariet för Bergslagssatsningen, där jag också hade förmånen att ge min syn på den tioåriga processen ”genom innovationsglasögon”. Nya roliga kontakter och återknytande av gamla goda bekantskaper.

… ett andra besök på gymmet och ytterligare några km i ICA-klassikern avverkad.

Skärmklipp 2018-02-11 19.49.12

… njutningen i att sänka ner mig i ett varmt skumbad med älsklingsdoften i ljuset av levande ljus och bara vara. Så glad för mitt badkar.

… känslan av kärlek, tillit och tillhörighet mellan älsklingen och mig som växer och fördjupas dag för dag. I vår alldeles egna takt. Precis som vår frölovningsplanta gör.

… den nya familj som är min och älsklingens gemensamma, och som det sakta men säkert börjar anas konturer av. Fyra fantastiska barn och två ganska fantastiska (bonus)föräldrar om jag får säga det själv. Och det får jag.

… att fira C som fyller 15 år idag. Magiskt och märkligt att tiden gått så snabbt, sedan livet vändes upp och ned och jag blev mamma till ett litet knyte med en dramatisk start på livet. Magiskt och förunderligt att känna att föräldraskapet allt mer blandas med vänskap.

Finbesök 2 (foto Cecilia Modig)

… insikten som drabbade mig i tvättstugan häromkvällen: just nu lever jag mitt liv till fullo efter vad jag känner är viktigt och riktigt för mig. Inte så att jag aldrig missar träningen eller meditationen eller att äta nyttigt eller aldrig tappar tålamodet längre. Men jag har börjat lägga till vid stranden av förmågan att vara varsam och vänlig mot mig själv, och jag har allt oftare fokus på riktningen i mitt liv snarare än enstaka händelser. Förunderlig insikt. Insikt och livsläge att vara tacksam över. Och tacksam är jag för alla dem av er som hjälpt mig hit på något sätt. För en sak vet jag: även om jag gjort mycket av resan själv, hade det aldrig gått utan er. 

Nu lever jag efter det som är viktigt och riktigt för mig. Tack till er som hjälpt mig hit! (1)
Bilden gjord i Canva.com