Kategori: Veckan som gick

Backspegel i tacksamhet och förundran 5

On By Sara ModigIn I rörelse, Veckan som gick3 Comments

Under 2018 vill jag ju ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Fast den femte veckan hann bli den sjätte innan veckans backspegel blev publicerad. Årets femte vecka såg jag bland annat tillbaka på…

… roliga studier i filosofihistoria. Parallell läsning av Platons Staten och Aldous Huxleys Du nya sköna värld (ok då, lyssning då, inte läsning av, den senare) blir surrealistisk, mycket tänkvärd och skrämmande upplevelse.

… gåvan att få ha tagit emot ett djupt förtroende.

… värmen från körsystrarna i Stockholm City Voices, de numera före detta körsystrarna, när jag tittade in på kören för att lämna tillbaka kläder och skor. Jag är stolt och tacksam över att ha fått vara en del av er, och kommer att försöka stötta som ambassadör och volontär alltefter behov.

… middagen med väninnorna P och S från gymnasietiden. Samma starka vänskapsband, fast några år senare. Dessutom med gudagod bouillabaisse och vin.

… den goa känslan av att stå upp för mina behov och prioriteringar – främst i relation till mig själv. En alltmer grundad känsla av att ta mig själv på allvar, att mina behov och lustar är högst värda att ta på allvar.

… den sköna söndagspromenaden i Ågesta med älsklingen. Vinternaturen bjöd på frusen skönhet. 

… premiärbesöket på det lokala gymmet. Gött att köra igenom kroppen på crosstrainer och i maskinerna. (OBS! Bilden visar bara första omgången crosstrainer)

… glädjen över att kunna göra en powerpointpresentation och använda egentagna bilder till 100% som bakgrunder. Bilder som jag känner stolthet över.

 

 

 

Söndag i tacksamhet och förundran 4

On By Sara ModigIn Veckan som gick6 Comments

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets fjärde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… en vecka med barnen. Oj, vilka aldrig sinande källor till både tacksamhet och förundran de är! På grund av bruten fot (stackarn) sov 10-åringen hos mig hela veckan istället för i sin loftsäng. Att lyssna på hens lugna sovande andetag är en bra vaggvisa.

… 13-åringens glädje över att känna sig inkluderad av nya bekanta (som känner varandra sen tidigare) efter nya tisdagsaktiviteten på Balettakademins Artist Teens. Det värmer ett modershjärta.

Vissa gemensamma drag kan anas… Foto: Cecilia Modig

… samma 13-årings mod att på eget initiativ spela in en presentationsvideo och söka till en kortfilm. Kul att skriva manus tillsammans och sen få hjälpa till med tagningarna. Hjälp mig hålla tummarna så de blånar!

 

… kvällsnöjet med alla fyra barnen (mina tre och älsklingens 12-åring): sushi, bio (se nästa punkt) och hemresan körandes en sprillans BMW med bra motorresurser. Tack DriveNow för det sistnämnda nöjet!

… glädjeexplosionen till film som The Greatest Showman var. Kritikerna gillade den inte, vilket innebar att den var en given kärlek för mig… Ironi åsido: heeelt fantastiska kostymer och scenografi till lagom gripande story som inte var HK enligt 14-åringen (historiskt korrekt), men som enligt 48-åringen ändå var mycket UH (underhållande). Och musik- och dansnummer som jag föll handlöst inför och bara satt där med ett lyckligt leende som en genuint glad variant på Cheshirekatten.

Foto: Eric Forsberg

… promenaden med älsklingen och hans 12-åring längs Årstavikens stilla vatten med Söders ljus i dubbel upplaga. Sååååå vackert!

… premiären för egentillagad såväl Pico di gallo som Pulled pork. Är beroende av koriander och lime. Gottgottigottgott!

… 14-åringens Dhal som hon lagade helt själv. Galet gott! Tack Jenny för receptet!

… skratten och gemenskapen över spelplanen till Ticket to Ride Europa, som älsklingen, 12- och 14-åringarna och jag spelade till sent in på kvällen.

… värmen och mjukheten från Busans huvud på min arm när hon sover middag och låter sig klias på magen.

… workshopen med kund som gav massa nya insikter och viktiga input till roligt uppdrag.

… utvecklingssamtalet som blev en bekräftelse för mig själv att jag hamnat såååå rätt i jobbet.

… veckans simpass med älsklingen. Skönt att sträcka ut och ta ut sig samtidigt som vattnet bär, även om jag får ont i nacke och rygg av dålig teknik. Blir inte några långa pass än – men varje tusenmilafärd börjar med ett simtag… Nu lyckades jag nog få ihop 500 meter och betraktar det som ett framsteg.

… sist, men inte minst: heelingen av Mrs Murphy, the Fab Coach, tillsammans med bästa Tess. Efter School of High Heels har vi full koll på konsten att gå på höga klackar.

Söndag i tacksamhet och förundran 3

On By Sara ModigIn Mat och bak, Tillsammans, Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets tredje vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… ett nytt uppdrag som dök upp som kvitto på ett väl utfört tidigare uppdrag.

… ett planeringsmöte med kund som gick helt lysande och där jag och kollegan verkligen kände att vi gjorde skillnad.

… foldern med reklam för det nya flaggskeppsgymnasiet Anna Whitlock i Stockholm. 4 av 5 linjer har ett tydligt inslag av design för hållbarhet. Även det ett kvitto på att alltfler nu delar insikten om potentialen i att arbeta designbaserat för resilienta, hållbara människor, organisationer och samhällen.

… seminariet om innovationslabb hos Forum for Innovation Management om franska 27e regionen. Ett kvitto på att de frågor som jag och flera med mig kämpat för att lyfta i 10 år nu har mognat och börjar förverkligas.

… känslan av att vara i fas och på rätt plats i jobbet/jobben.

… glädjen över att utforska rösten, hitta stöd och stabilitetet och prova nya klangfärger under en sånglektion med glimrande Rebecka Andreasson som coach. Jag fick dessutom jobba med en av mina absoluta favorit låtar – My Foolish Heart, här med Rod Stewart, den gamle rockräven som transformerats – förädlats – till crooner på äldre dar och lägger den amerikanska sångskatten för sina fötter.

… skönheten i ett januaristockholm i snö och under blå himmel.

… återträffen med några av mina medresenärer på den yttre och inre resan under kursen THERE17 på Island i höstas. Vi insåg att vi delat en vecka som på många sätt förändrat allas våra liv till det bättre, med mer självkärlek, självmedkänsla och ett större lugn som några av frukterna.

… den heeeelt magiska fyllda kycklingen med friterade jordärtskockor, brysselkål, savoykål och tryffelmajonäs som jag åt på återträffsmiddagen på Woodstockholm.

… timmarna med älsklingen, hans dotter A och hans katt Lilly. Jag landar i den stillhet som jag skrev om igår när jag är i hans sällskap, i hans famn.

… älsklingens magiskt goda moussaka. Tänk vad en doft av kanel (och en kärleksfull, skicklig kock) kan ge fyllighet åt maten!

… den livbejakande saftigheten, fruktigheten i januaris navelapelsiner.

… värmen och mjukheten från Busans och Lillys pälsar när de vill bli klappade och gosade med. Den ordlösa, omedelbara kontakten med katterna som uppstår ibland, på deras villkor. Vi har också sett den underbara filmen Kedi (klicka och se på SVT play senast 26 januari 2018) om Istanbuls gatukatter i helgen. Ett litet mästerverk med porträtt av några egensinniga och högst personliga katter och deras människor och sammanhang.

 

… orden med en uppmaning från en person vars omdöme jag sätter stort värde på: ”Du ska inte skriva en bok då?” Jo, det ska jag. Det ska jag.

Söndag i tacksamhet och förundran 2

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets andra vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… känslan av att ”vara ikapp” på jobben.

… den positiva återkopplingen från kund på levererans.

… återfunnen läslust och förmåga att ta in det jag läser.

… språkbadet i Lena Anderssons Utan personligt ansvar. Berättelsen berör med både frustration och igenkänning. Språket fängslar och fascinerar.

… samtalen och gemenskapen med barnen. De växer ständigt i insikt och förmåga. Tacksam över att fortfarande ha deras förtroende i att dela sina såväl smärta och lessamheter som glädjeämnen och framtidsdrömmar i vardagen.

… släktmiddagen hos älsklingen. Känns fint att få växa in i hans sammanhang.

… powerwalks med älsklingen. Samtal om smått som stort varvas med ordlös gemenskap, hand i hand. Turas om att dra. Ljuvliga pusspausar och under vägs. Upplevelser av naturens karga, kalla januariskönhet.

… testunden med kusin M. Roligt att återfinna kontakt och hitta gemensamma professionella intressen.

… ett spirituellt lunchsamtal (i mitt tycke iaf) om aktionsforskning, design och lärande organisationer.

… flera hålla i och hålla ut i min hälsoglädjeväg: morgonmeditationer och morgonfys. Trappor istället för hiss. Promenader. Mindre av godiset som står framme på jobbet. Färre mackor, fler ägg och apelsiner. Mer lyssnande i stället för pratande. Mindre bashande för de gånger jag väljer efter gamla vanor, mer postivt, bekräftande fokus på de gånger jag väljer som jag vill välja.

… vårtecken i naturen: knoppar som trotsar mörket.

… koltrastarna som dykt upp på mitt altanräcke. Snart är det tid för ljusa vårkvällar med koltrastsång!

 

Söndag i tacksamhet och förundran 1:2018

On By Sara ModigIn Intentioner, Mat och bak, Medveten närvaro, Tillsammans, Veckan som gick1 Comment

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets första vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… starten på det nya året i min älskades famn.

… vårt frölovningsträd som växer lite mer för var dag. Liksom vår kärlek till varandra.

… timmarna alldeles själv (nåja, Busan gjorde mig sällskap) hemma i Årsta.

… jobbmöten och -samtal som inspirerat och lagt god grund framåt.

… onsdagskvällen i väninnan P:s sällskap, med den goda grönkåls-, chèvre- och parmaskinkasalladen.

… kvällen med barnen då en ny nivå av gemenskap och harmoni mellan syskonen kunde skönjas.

… timmarna med bok i öronen eller handen. Har äntligen, äntligen hittat ro att läsa igen. Och hittat en bra kombo för mig: ljudbok för skönlitteratur, pappers- eller e-bok för facklitteratur.

… den magiska gläntan som öppnade sig på gårdagens långpromenad runt naturen vid Häringe slott. Lenaste mossa skimrade i den låga vintersolens strålar. Väntande på älvornas vinterbal.

… det första tecknet på spirande nytt liv i naturen mitt bland döda fjolårsblad: en vacker cerisefärgad knopp med spädgröna skott. Det kommer en vår.

… kombinationen av material i naturens konstinstallationer. Hård, rund, kantig sten. Mjuk, fuktig, levande mossa. Klar, vass, övergående is.

… de lyckade improvisationerna i köket. Tomatsoppan med kikärtor, squash, spiskummin, koriander, oregano, sambal och lakritspulver blev så god så att J ville äta den även till frukost. Och dagens ”munch” (middagslunch) med smörstekt torsk, trattkantareller, apelsinsmörkokt brysselkål med chèvre, ärt- och spenatomelett och älsklingens remouladimprovisation med cornichons, syltlök och äpple var delikat! Torsken (pankopanerad för barnen), potatismoset och omeletten beställde J bums till sin födelsedag!

… delar av hälsoglädjen som nu etablerar sig som årets intention: daglig meditation och lätt fysträning, långpromenader ett par gånger i veckan och kanske som idag till och med simning.

IMG_1719