Söndag i tacksamhet och förundran 4

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets fjärde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… en vecka med barnen. Oj, vilka aldrig sinande källor till både tacksamhet och förundran de är! På grund av bruten fot (stackarn) sov 10-åringen hos mig hela veckan istället för i sin loftsäng. Att lyssna på hens lugna sovande andetag är en bra vaggvisa.

… 13-åringens glädje över att känna sig inkluderad av nya bekanta (som känner varandra sen tidigare) efter nya tisdagsaktiviteten på Balettakademins Artist Teens. Det värmer ett modershjärta.

Vissa gemensamma drag kan anas… Foto: Cecilia Modig

… samma 13-årings mod att på eget initiativ spela in en presentationsvideo och söka till en kortfilm. Kul att skriva manus tillsammans och sen få hjälpa till med tagningarna. Hjälp mig hålla tummarna så de blånar!

 

… kvällsnöjet med alla fyra barnen (mina tre och älsklingens 12-åring): sushi, bio (se nästa punkt) och hemresan körandes en sprillans BMW med bra motorresurser. Tack DriveNow för det sistnämnda nöjet!

… glädjeexplosionen till film som The Greatest Showman var. Kritikerna gillade den inte, vilket innebar att den var en given kärlek för mig… Ironi åsido: heeelt fantastiska kostymer och scenografi till lagom gripande story som inte var HK enligt 14-åringen (historiskt korrekt), men som enligt 48-åringen ändå var mycket UH (underhållande). Och musik- och dansnummer som jag föll handlöst inför och bara satt där med ett lyckligt leende som en genuint glad variant på Cheshirekatten.

Foto: Eric Forsberg

… promenaden med älsklingen och hans 12-åring längs Årstavikens stilla vatten med Söders ljus i dubbel upplaga. Sååååå vackert!

… premiären för egentillagad såväl Pico di gallo som Pulled pork. Är beroende av koriander och lime. Gottgottigottgott!

… 14-åringens Dhal som hon lagade helt själv. Galet gott! Tack Jenny för receptet!

… skratten och gemenskapen över spelplanen till Ticket to Ride Europa, som älsklingen, 12- och 14-åringarna och jag spelade till sent in på kvällen.

… värmen och mjukheten från Busans huvud på min arm när hon sover middag och låter sig klias på magen.

… workshopen med kund som gav massa nya insikter och viktiga input till roligt uppdrag.

… utvecklingssamtalet som blev en bekräftelse för mig själv att jag hamnat såååå rätt i jobbet.

… veckans simpass med älsklingen. Skönt att sträcka ut och ta ut sig samtidigt som vattnet bär, även om jag får ont i nacke och rygg av dålig teknik. Blir inte några långa pass än – men varje tusenmilafärd börjar med ett simtag… Nu lyckades jag nog få ihop 500 meter och betraktar det som ett framsteg.

… sist, men inte minst: heelingen av Mrs Murphy, the Fab Coach, tillsammans med bästa Tess. Efter School of High Heels har vi full koll på konsten att gå på höga klackar.

6 reaktioner på ”Söndag i tacksamhet och förundran 4

  1. Såg The Greatest Showman i Edinburgh med storbarnet – vi ääääälskade den båda två! Helt fantastiskt och de har lyckats maxa upplevelsen på ett så fantastiskt vis.

    Och du – vad gäller simning, tips från coachen är att lära sig crawla (finns ofta vuxen-crawlskola på diverse simhallar, oftast räcker det med någon timme eller två, sen har man det). Alma lärde mig för 5-6 år sedan, och sedan dess är ”ont i nacke” efter en kilometers simning ett minne blott. Tog ett tag innan jag lyckades öva upp mig att klara crawla så långt; initialt körde jag 25 m crawl, 50 m bröst, 25 m rygg för att variera, sen blev det mer och mer… och numera simmar jag kilometern utan problem med 100% crawl, och INGET nackost, som bröstsim ”utan att doppa huvudet” gav mig i alla år.

    1. Tack för tips! Ja, crawlskola är nog en bra lösning. Jag kan iofs tänka mig att träna bröstsim ”på riktigt” också… Har börjat lite smått att försöka koncentrera mig på att andas ut genom näsan och in genom munnen….

      1. Ja, att köra ”äkta” bröstsim är så klart också en lösning på nack-ontet. Tipsar om AquaSphere-goggles om du behöver några sådana – enklare tycker jag att simma med goggles så ögonen inte blir knallröda. (Istället kommer jag upp efter badet med ”masken på” i ett par timmar efteråt, av avtrycken från goggles/mask. 🙂 Vad gör man inte…).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s