Ny måne – ny intention

Igår var det nymåne igen och dags att sätta en ny intention för den nya måncykeln, den fjärde för året.

Den nya intentionen började pocka på redan för några dagar sedan, under inflytande av vårsol, fågelsång, altanhäng och vårblommor. Det är uteliv som ska levas och utforskas de kommande 27 dagarna.

IMG_3384

Mycket passande, nu när Spanienvärme väntas till våra trakter. Passande också när två säckar trädgårdsjord står och väntar på att fylla ut och ge ny näring åt mitt pyttelilla gerillaland nedanför balkongen. När den nyinköpta sekatören nästan studsar av otålighet att få ge sig på kaprifol och buske av okänd sort som ska ansas hårt. När svartvinbärsbusken, koriandern och myntan väntar på att grävas ner i det nyfixade landet.

Andra saker jag drömmer om att göra ocb uppleva i utelivet denna förvår är att kula utomhus, promenera, att cykla och att utforska vilda örter för att fylla frys och smaklökslusten med. Helena är en inspiratör i detta, och snart ska jag gå på nässel- och kirskålsjakt efter hennes modell.

Stillhet, Att säga nej för att skapa rymd och Det sakraliserade, överlåtna livet har stått i fokus under tidigare måncykler detta år. Kan lugnt säga att praktiken med att sätta en intention och låta den växa och utvecklas i måntakt har varit av godo för mig så här långt, och gett bränsle till mitt årsord Hälsoglädje. Är ganska så säker på att så blir fallet med Uteliv också. Bara tänk på allt D-vitamin som kroppens depåer hungrar efter att få fylla på!

PS. Vaddå måncykel tänker du kanske. Jo, inspirerad av kära vännen Tess vill jag ta hjälp av en av de cykliska perioder som finns i världen, måncykeln, för att lägga lite extra vikt vid någon aspekt av livet som jag vill jobba lite extra med. Om du jämför med fysisk träning, så väljer du kanske att avsätta en vecka eller månad eller termin åt att nöta in, fokusera på en viss rörelse eller moment i rörelsen. Same, same but different!

 

Söndag i tacksamhet och förundran 4

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets fjärde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… en vecka med barnen. Oj, vilka aldrig sinande källor till både tacksamhet och förundran de är! På grund av bruten fot (stackarn) sov 10-åringen hos mig hela veckan istället för i sin loftsäng. Att lyssna på hens lugna sovande andetag är en bra vaggvisa.

… 13-åringens glädje över att känna sig inkluderad av nya bekanta (som känner varandra sen tidigare) efter nya tisdagsaktiviteten på Balettakademins Artist Teens. Det värmer ett modershjärta.

Vissa gemensamma drag kan anas… Foto: Cecilia Modig

… samma 13-årings mod att på eget initiativ spela in en presentationsvideo och söka till en kortfilm. Kul att skriva manus tillsammans och sen få hjälpa till med tagningarna. Hjälp mig hålla tummarna så de blånar!

 

… kvällsnöjet med alla fyra barnen (mina tre och älsklingens 12-åring): sushi, bio (se nästa punkt) och hemresan körandes en sprillans BMW med bra motorresurser. Tack DriveNow för det sistnämnda nöjet!

… glädjeexplosionen till film som The Greatest Showman var. Kritikerna gillade den inte, vilket innebar att den var en given kärlek för mig… Ironi åsido: heeelt fantastiska kostymer och scenografi till lagom gripande story som inte var HK enligt 14-åringen (historiskt korrekt), men som enligt 48-åringen ändå var mycket UH (underhållande). Och musik- och dansnummer som jag föll handlöst inför och bara satt där med ett lyckligt leende som en genuint glad variant på Cheshirekatten.

Foto: Eric Forsberg

… promenaden med älsklingen och hans 12-åring längs Årstavikens stilla vatten med Söders ljus i dubbel upplaga. Sååååå vackert!

… premiären för egentillagad såväl Pico di gallo som Pulled pork. Är beroende av koriander och lime. Gottgottigottgott!

… 14-åringens Dhal som hon lagade helt själv. Galet gott! Tack Jenny för receptet!

… skratten och gemenskapen över spelplanen till Ticket to Ride Europa, som älsklingen, 12- och 14-åringarna och jag spelade till sent in på kvällen.

… värmen och mjukheten från Busans huvud på min arm när hon sover middag och låter sig klias på magen.

… workshopen med kund som gav massa nya insikter och viktiga input till roligt uppdrag.

… utvecklingssamtalet som blev en bekräftelse för mig själv att jag hamnat såååå rätt i jobbet.

… veckans simpass med älsklingen. Skönt att sträcka ut och ta ut sig samtidigt som vattnet bär, även om jag får ont i nacke och rygg av dålig teknik. Blir inte några långa pass än – men varje tusenmilafärd börjar med ett simtag… Nu lyckades jag nog få ihop 500 meter och betraktar det som ett framsteg.

… sist, men inte minst: heelingen av Mrs Murphy, the Fab Coach, tillsammans med bästa Tess. Efter School of High Heels har vi full koll på konsten att gå på höga klackar.

Jesusbarn minus 6 – om det angelägna men smussliga

Ja. Jag erkänner. Sex är viktigt för mig. Jag är en kvinna mitt i livet, med tre barn och i en fantastisk relation. Klart som korvspad att jag är en varelse med sexuella behov och erfarenheter.

Den kombination av öppenhet och sårbarhet som jag lever med i många andra delar av mitt liv, och som tar sig uttryck bland annat här på bloggen omfattar (ännu?) dock inte den delen av mitt liv.

Samtidigt tror jag att det finns en poäng att våga samtala och reflektera mer öppet med varandra även kring detta område. Det är för de flesta så basalt för välmående och livsglädje, inte minst när vi är i en kärleksrelation.

Samtidigt är vi lika olika som individer i vårt förhållande till sex som till… tja, psykisk ohälsa, träning, kost, sömn, relationer, status. Allt det där som vi mer eller mindre ohämmat delar tankar och känslor kring. Där i ett delande där vi kan befrias från stigman av insikten om att ”det är inte bara jag…” Där vi hämtar inspiration och idéer från varandras erfarenheter och berättelser.

Nej, jag är (ännu?) inte där att jag kommer att börja skriva personligt om sex här på bloggen.

En modig person och inspiration som nyligen börjat göra det är Tess. Magiska vännen Tess, som mitt i en omgång mykoplasma fick kontakt med sin kåthet, som har en affär med sin man och som med honom varit på kurs i intimmassage. Och som berättar om det.

Tack Tess för att du vågar!

På rätt kurs?

Genom vännen och coachen Helena har jag stött på Charlotte Cronquist, författare och coach kring relationer och sexualitet. Hennes blogg 100% Charlotte är en av de bloggar som jag följer i Bloglovin’ (Tack Tess för tipset att använda den plattformen). 

I dagens flöde dök rubriken ”Relationer: Har män och kvinnor olika skilsmässostrategier?” upp. Aktuellt ämne, liksom, så jag läste hela inlägget, och rekommenderar gärna dig som tänker kring din relationer att läsa den. Bland annat finns där flera bra frågor att fundera över. 

Inlägget flaggade också för en webbkurs, Klara Skilsmässan, som Charlotte satt ihop utifrån sina erfarenheter som coach, liksom av att ha genomgått två egna skilsmässor. Även om jag och min fd livskamrat har en prövotid på sex månader innan en skilsmässa är ett faktum, beslöt jag mig för att köpa kursen nu. Chocken och sorgen är gissningsvis som starkast nu. Kan visserligen se att en andra våg kan komma när faktumet är på plats. Men att då ha varit varsam och jobbat igenom den första vågen skadar antagligen inte – tvärtom borde det väl lägga en grund för en ”bättre” (vad det nu är) hantering av de känslor som då ger sig till känna. 

Har avverkat ett par moduler ikväll i enorm trötthet. Har stilla tagit in och i skrift formulerat känslor, tankar och fysisk upplevelse. Noterar att det är kroppens reaktioner som i nuläget är mest påträngande och mångfacetterade. Därefter känslorna, medan tankarna mest är – tomma. Intressant. 

Rebloggar: vilka råd skulle du ge till…?

keyboard-621830_1920Idag skickar jag vidare en text som Tess har skrivit om tre råd till en blivande författare. Jag fångades framförallt av betydelsen av Både Och – som så ofta i mitt liv. I det här fallet gäller det att både öva regelbundet och ofta på skrivandets hantverk, och att släppa det totalt för att i stället öppna för att höra, känna, se och fyllas av de insikter, erfarenheter och upplevelser som i sin tur ger texterna liv.

Så här börjar Tess

Jag läste en text för ett tag sen om vilka råd en person skulle ge till blivande författare. Här kan du läsa hennes text utförligt. De råden som gavs var tre: Kom ihåg att feedback aldrig berättar …

Läs mer: vilka råd skulle du ge till…?