Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets fjärde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… en vecka med barnen. Oj, vilka aldrig sinande källor till både tacksamhet och förundran de är! På grund av bruten fot (stackarn) sov 10-åringen hos mig hela veckan istället för i sin loftsäng. Att lyssna på hens lugna sovande andetag är en bra vaggvisa.

… 13-åringens glädje över att känna sig inkluderad av nya bekanta (som känner varandra sen tidigare) efter nya tisdagsaktiviteten på Balettakademins Artist Teens. Det värmer ett modershjärta.

… samma 13-årings mod att på eget initiativ spela in en presentationsvideo och söka till en kortfilm. Kul att skriva manus tillsammans och sen få hjälpa till med tagningarna. Hjälp mig hålla tummarna så de blånar!

… kvällsnöjet med alla fyra barnen (mina tre och älsklingens 12-åring): sushi, bio (se nästa punkt) och hemresan körandes en sprillans BMW med bra motorresurser. Tack DriveNow för det sistnämnda nöjet!

… glädjeexplosionen till film som The Greatest Showman var. Kritikerna gillade den inte, vilket innebar att den var en given kärlek för mig… Ironi åsido: heeelt fantastiska kostymer och scenografi till lagom gripande story som inte var HK enligt 14-åringen (historiskt korrekt), men som enligt 48-åringen ändå var mycket UH (underhållande). Och musik- och dansnummer som jag föll handlöst inför och bara satt där med ett lyckligt leende som en genuint glad variant på Cheshirekatten.

… promenaden med älsklingen och hans 12-åring längs Årstavikens stilla vatten med Söders ljus i dubbel upplaga. Sååååå vackert!

… premiären för egentillagad såväl Pico di gallo som Pulled pork. Är beroende av koriander och lime. Gottgottigottgott!

… 14-åringens Dhal som hon lagade helt själv. Galet gott! Tack Jenny för receptet!

… skratten och gemenskapen över spelplanen till Ticket to Ride Europa, som älsklingen, 12- och 14-åringarna och jag spelade till sent in på kvällen.

… värmen och mjukheten från Busans huvud på min arm när hon sover middag och låter sig klias på magen.

… workshopen med kund som gav massa nya insikter och viktiga input till roligt uppdrag.

… utvecklingssamtalet som blev en bekräftelse för mig själv att jag hamnat såååå rätt i jobbet.

… veckans simpass med älsklingen. Skönt att sträcka ut och ta ut sig samtidigt som vattnet bär, även om jag får ont i nacke och rygg av dålig teknik. Blir inte några långa pass än – men varje tusenmilafärd börjar med ett simtag… Nu lyckades jag nog få ihop 500 meter och betraktar det som ett framsteg.

… sist, men inte minst: heelingen av Mrs Murphy, the Fab Coach, tillsammans med bästa Tess. Efter School of High Heels har vi full koll på konsten att gå på höga klackar.