Så har vi firat den svenskaste av högtider, midsommar. Vi har glädjen sedan några år att fira i sällskap med kära vänner sedan Hässelbytiden. Ljuvlig laxtårta, lyxig löjrom och räkor, smaskig sill, goda ostar och en helt underbar Kristianopelstårta till efterrätt slank, inte som prästens lilla kråka hit och dit, utan rätt ner i magen efter en läskande fördrink på fläder- och rabarbersaft spetsat med bubbel och lite vodka (fruktsoda till barnen).

Vi utkämpade en jämn femkamp på gräsmattan, fyra döttrar mot två mammor med varsin son. Jag tror att mamma/son-laget faktiskt tog hem vinsten…

Eftersom årets midsommarväder var lite trevligare än förra årets 12 grader och regn tog vi oss sedan ner till Tempeludden vid Riddersvik för att betitta (och några även delta i) ringlekarna runt midsommarstången.

Midsommar triggar mig att reflektera över det där med riter och ritualer igen. En markering av att tiden går, ett firande av ett ögonblick i åren som vi lägger bakom oss och erövrar framåt. Ett bra tillfälle att vara tacksam på – tacksam för vänskapen, för naturen, för upplevelsen av god mat och dryck. Tacksam för doften av de fantastiska sommarblommorna – rosor och schersmin inte minst. Tacksam för att vi fortsätter firandet i morgon med det numera också traditionsenliga Grönan-besöket.

En liten midsommarbukett har jag plockat åt mig och er. Varför nöja sig med sju blommor när man kan fånga, tja, säg elva, på bild? Och så lite Hugo Alfvén till det (reklamen gör att upphovsrättsinnehavaren får betalt för att jag använder materialet). Glad midsommar!