Lyckan kommer, lyckan går…

Hur hittar man till lyckans land? Och – vad är lycka för mig? För dig?

En FB-vän skrev häromdagen ungefär att hen längtade till lyckan. Det är en längtan jag ofta känt igen mig i. Den där lyckan… Den där längtan efter lyckan… För mig är det samma längtan som den diffusa hemlängtan som följt mig genom åren, och som jag skrev om i februari 2017:

… det hem jag längtar till är en upplevelse. Det är upplevelsen av att vara grundad, att ha landat mjukt i här och nu. Att ha fokus på och trygghet nog att, med avspända och öppna sinnen, ta in vad livet i just detta ögonblick är, på den plats och i det sällskap jag just då befinner mig.

Snavade häromdagen över en annan formulering kring det som för mig är lite samma längtan. I förordet till Bulgakovs Mästaren och Margarita skriver författaren Amanda Svensson att:

Bulgakov levde och dog under en av de mörkaste och ofriaste perioderna i Rysslands historia, och kan inte säjas ha haft många glädjestunder i sitt skruttiga liv. Trots det lämnade han efter sig en roman som ger hopp det han själv så hett eftertraktade, men aldrig fick: frid och ro. För kärlek, för kreativitet, för skapande. Det är en roman som skänker en känsla av både frid och energi. En soluppgång efter solnedgången. ”Allt kommer att bli som det ska vara, så är världen skapad”, som Woland, denna på samma gång djälvul och hjäte, lovar Margarita och mästaren innan han förklarar dem fria att leva sina liv precis såsom de själva önskar.

Frid och ro. För kärlek, för kreativitet, för skapande. … frid och energi. För mig är det ord som i hög utsträckning beskriver lycka.

Kärlek, kreativitet och skapande- ord som handlar om att göra något slags avtryck i omvärlden. Ser i efterhand att det är ett perspektiv som saknas i min beskrivning av hemlängtan från 2017 – att inte bara vara uppfylld av en passiv lyckokänsla, utan faktiskt också ge praktiskt utlopp för lyckan. I linje med det gammelgrekiska ord, eudaimonia, som ofta översatts med lycka, men i själva verket handlar om det väl levda livet, att göra rätt saker, till gagn för sig själv men kanske framförallt det övriga samhället

…..

Jag skrev några ord på min FB-väns inlägg kring vad jag tror hjälper oss på resan mot lyckans land, mot det där hemmet, hemmahamnen, bortom det fysiska rummet.

Jag skrev om tacksamhet – för det som varit. Jag skrev om mening och meningsfullhet – i det jag gör och för det jag kommer att göra, i de sammanhang jag är en del av och i dem jag kommer att vara det i framtiden.

Jag insåg i efterhand att jag också skulle ha velat skriva om acceptans, mod och vishet – i linje med Sinnesrobönens ord:

… sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och vishet att inse skillnaden

Vad tror du om min karta och kompass? Och vad är lycka för dig?

Måndagstankar och Ruffie

Måndagar är transition. Från ett boende och  en typ av liv till det andra boendet och livet. Förälder, singel, förälder, singel. 

Så kommer det att vara nu, så länge jag har något barn hemma (och de väljer att bo med mig varannan vecka förstås). 

Städa av och packa det sista. Ta bussen med packningen (glad att jag kom på att den nästan går dörr till dörr, så jag slipper släpa väskor i tunnelbanan). 

De två senaste måndagarna har också innehållit utomhusträning (den bästa sorten av träning i mitt tycke). Tillsammans med 9- och 12-åringen har jag kört Ruffie i Vasaparken. 

Ruffie är en slags högintensiv träning som kombinerar influenser från kampsport, brottning och fysträning i parövningar. Ingen löpning, vilket (tyvärr) passar mig bra i nuläget. 

Der är sjukt jobbigt, och sjukt kul! Och sjukt mycket här och nu-träning, framförallt i brottningsmomenten. 

Gillar deras slogan också: ”All you need is heart”. Känns som att jag kommer att ha mitt hjärta några år längre i livet tack vare den här träningen! 

Så måndagar kanske fortsättningsvi kan bli mer än transition vad gäller boende och livstil. De blir också dagar för en mer långsiktig transition till ett hälsosammare liv.  Förresten, på kort sikt med för den delen – rolig träning ger glädje och glädje ger hälsa. 

Team Modig goes Ruffie. Jesper hade åkt skridskor tidigare idag, men tog sig ändå till och igenom passet. Så då är det inte konstigt om han bara orkade se trött ut.)