Snooze…

Ljust utanför fönstret när första barnet kommer uppkrypande i sängen. Efter en liten stund kommer tvåan. Båda ska ligga nära, nära. Hm, målkonflikt – goda relationer (även i ögonblicket till mig själv  – det ÄR ju mysigt att ligga och snusa även en sju- respektive femåring i nacken) mot god sömn.

Klockan ringer – huvudet spränger när jag vaknar i femåringens tomma och, i jämförelse med min egen, ganska hårda säng. Snooze både en, två och tre gånger innan jag kommer upp 6.50. Nya tag i morgon – alarmet får stå kvar på 5.45.

God sömn – god natt!

Mmm, sängen är mjuk och mysig, täcket lagom varmt. Ligger jag stilla kan jag efter ett tag känna mig nästan viktlös (en trevlig kontrast). Avspänning kroppsdel för kroppsdel. Andas in, andas ut. Allt är ro. Torktumlaren surrar i bakgrunden. OK, borde finnas förutsättningar att än en gång påbörja min karriär som early bird: 05.45 ringer klockan imorgon. Försöken så här långt har dock mest tränat mig i uppskjutandets ädla konst – ingen snoozar mobilalarmet som jag!