Klar med klassikern!

Ja, inte den svenska då. Men med ICA-klassikern.

Tack vare den utmaningen har jag kommit igång med och fått uthållighet i vardagsmotionen. Framförallt har jag börjat cykelpendla, och fortsatt med det även efter avklarat cykelmoment i själva utmaningen.

Utöver den nya vanan har klassikern lett till sju kilo mindre Sara hitintills under året. En långsam viktminskning kan tyckas, men förhoppningsvis hållbar.

Den gav mig också härliga timmar i skidspåret i vintras (och några kanske inte fullt lika härliga timmar på gymmets crosstrainer) och den otroligt coola och peppande upplevelsen av att faktiskt orka simma en hel timme. Det har jag aldrig varit i närheten av förut.

Den har med andra ord varit en grym grundpelare i att jobba i riktning mot mitt årsord, hälsoglädje!

Nu är det bara att fortsätta mata in kilometer i det pågående springa-/gåmomentet. Och vänta på att skidmomentet startar igen. Då drar jag igång min andra ICA-klassiker!

Hälsoglädje är min intention för 2018

De senaste två åren har jag valt att sätta ett årsord, en intention, för det kommande året istället för att avge ett nyårslöfte. 2016 var det Sanning och balans, 2017 Varsam glädje. I år är det ordet Hälsoglädje som kommit till mig. 

Den allra första tanken kring just detta årsord handlade om något som jag slagits med hela livet – nämligen att hålla / komma ner till en hälsosam vikt. Men ju mer jag reflekterat de senaste dagarna, desto bredare har min tolkning blivit. Och när jag fräschar upp kunskaperna om begreppet, påminns jag om att hälsa handlar om mycket mer än frånvaro av sjukdom och smärta, eller om goda värden på hälsotester. Enligt WHO:s definition (som i mitt tycke är ganska utopisk, men icke desto mindre eftersträvansvärd) är hälsa i själva verket

… ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Välbefinnande är en högst subjektiv upplevelse. Så det är upp till mig att definiera vad jag lägger i hälsa, givetvis mot bakgrund om vad vetenskapen, konsten och de andliga traditionerna under årtusendena kommit till och förmedlar insikt om.

De tre områdena som WHO tar upp är sammanbundna med varandra. En fysisk smärta kan exempelvis störa min sömn, vilket i sin tur har påverkan på mitt psykiska välbefinnande och i förlängningen därigenom också mitt sociala.

Jag vet att fysiskt välbefinnande får näring av rörelse och hälsobefrämjande matvanor. Även sömn och fysisk beröring bidrar. Likaså vet jag att minskad eller om möjligt eliminerad smärta spelar in.

Psykiskt välbefinnande är för mig mycket nära förknippat med Aaron Antonovskys KASAM-begrepp, Känsla Av Sammanhang. Det handlar om ett tillstånd där min tillvaro för mig ter sig förutsägbar, begriplig, strukturerad, hanterbar och meningsfull. Här spelar faktorer som stress och återhämtning, autonomi och handlingsförmåga samt utrymme för existensiella och transcendenta aspekter av tillvaron in. För mig är också är utrymmet för – och orken till – nyfikenhet, utforskande och lärande centralt för psykiskt välbefinnande.

Socialt välbefinnande, slutligen, handlar om att jag känner mig sedd, bekräftad och önskad i relationen till andra människor, i alla nyanser av kärleken: eros, philia, ludus, agape, pragma och philautia. För att jag ska förmå omfamna detta på djupet, behöver jag också tillåta mig att se, bekräfta och önska mig själv.

OK, men hälsoGLÄDJE?

Jag vet att glädjekomponenten i mitt årsord kom till mig av en anledning. Jag har alltid haft en faiblesse för att göra upp (över)ambitiösa planer för stora, omvälvande förändringar på temat Nu är det dags att skärpa sig och bli perfektJa, jag är väl medveten om hur ohållbar, för att inte säga korkad och rätt så oschysst mot mig själv, ett sådant tema är.

Och just därför väljer jag att närma mig 2018 års hälsoresa med ingång i glädje. Jag vill välja till sånt jag vet befrämjar mitt välbefinnande istället för att förbjuda mig saker. Och jag vill glädja mig åt ett ökat välbefinnande istället för att banna mig för misslyckanden att hålla mig till den smala vägen.

Sätter en fot före den andra. Och den andra lite vid sidan om den första. Shakear lite, gör en jive med händerna. För 2018 års hälsoresa är det inte vandring på den där smala vägen som gäller. Den ska dansas. I glädje. Den ska dansas på de vägar som jag prövar och som jag finner leder framåt, mot det där ökade välbefinnandet som sammantaget utgör hälsa.

(Bilden till det här inlägget är gjord i Canva.com)

Vad jag behöver

Vad behöver jag? Vad är rimligt för mig att bära, ta, hantera? Vad är mitt heliga, det jag inte köpslår om?

Någonstans trodde jag att jag landat i en tydlighet för mig själv i dessa frågor. Som jag skrivit om tidigare, kände jag under våren och sommaren tydligt hur den 10-åriga process i att landa i mig själv, med självkänsla, självförtroende, självmedkänsla, samtidigt med empati och respekt för relationen till mina medmänniskor och hela baletten, liksom nått ett djup där jag aldrig varit tidigare.

När nu livet rörs upp totalt tappar jag också fotfästet i mig själv. Jag hör inte min egen röst. När jag får frågan: ”Men vad behöver du?” – så har jag, hör jag, inget svar.

Jag har alltid upplevt mig som en hyfsat smidig person (i sociala sammanhang vill säga, inte fysiska). Anpasslig, säger jag ibland.

Är jag så anpasslig och flexibel så att jag skadar mig själv? Att jag skadar de relationer, sammanhang och verksamheter jag finns i?

Har ett starkt fokus på att få saker och ting att flyta, att komma framåt, om än med små pyttesteg.

Dessutom vet jag att bakom ord och handlingar som sårar och som kan upplevas sätta käppar i hjulet finns oftast inte medvetna avsikter om att köra över, skada och kränka. Eller vet, jag har gjort det medvetna valet att utgå från att det är så. Onödigt då att lägga energi på min upplevelse, tänker jag.

Men uppenbart behöver jag bli tydligare på var mina gränser går. Bli mer vaksam på avståndet mellan min kraft och min ambition, mitt mål för vart jag vill/ska/måste.

Jag behöver fortsätta lära mig lyssna efter, söka, upptäcka, se och förstå mina behov. Behöver hitta orden, modet att kommunicera dem till andra människor. Behöver hitta min röst som på allvar, men med värme och kärlek talar om för mig själv vad jag behöver.

Hur har du hittat din röst, dina behov? Hur gör du när du lyssnar in dig själv?

on-now

Söndagssummering v.45 2016

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. 

Några av veckans Glows

Tryggheten och lugnet i lägenheten på Söder med barnen och Busan. Hemma.

 

IMG_1101I mitt namn” – viktig läsning gav nya insikter om hur rika våra upplevelser av att vara människa kan vara och om hur angeläget det är att nyfiket ta vara på och  ge utrymme för våra variationer, vår ”onlyness” istället för att begränsa.

Delad spelupplevelse med 9-åringen i utforskandet av PokémonGo.

Delad påbörjad film/serieupplevelse med alla barnen – fyller igen den kulturella luckan som frånvaron av StarTrek-upplevelse hittills utgjort hos mig. Alla gillade   första avsnittet;, nu har vi filmkvällsdiskussionerna lösta för lång tid framöver hoppas jag. Existentiella, filosofiska frågor i techförpackning passar mig perfekt. Gissar dessutom att avverkandet av serien från start till idag blir en studie i specialeffekternas utveckling.

Den äppelrunda, varmspetsiga smaken av ett glas Calvados. Passar utmärkt till cheese balls med nachosmak.

Lyckan över att barnen gillar att röja i köket.

Turen att ha ett jobb där stora delar kan genomföras även om en är för sjuk för att ta sig ut på stadens gator. Tack Skype, Dropbox och internet för det!

Uppslutningen från FB-vänkretsen med svar på mitt upprop om bästa tipsen för att förstärka immunförsvaret. Bättre kunskapsmässigt rustad än någonsin tidigare.

Veckans Grow

Att bara ha kunskap i huvudet räcker inte. Nu vill jag empiriskt pröva och utvärdera de tips jag fått på hur jag kan förbättra mitt immunförsvar. (Mest bävar jag inför rådet att skaffa mig en ung älskare… Tur att rådet gavs med en ironisk blinking efter.) Vet av tidigare erfarenheter att jag har en tendens att vilja göra ”allt på en gång”. Vet också att det försvårar uthålligheten i förändringen. Dessutom gör det det svårare att utvärdera effekten av respektive råd. Så ett i taget…

Håller därför kvar vid förra veckans grows som handlade om singletasking – en sak i taget – och sömn. (Bra att SvD inleder en artikel om sömn just idag!)

Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Immunförsvar – mitt är under stark belastning. Sörjer bland annat en missad väninnehelg och ett missat 50-årskalas till följd av veckans ohälsa.

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Här räcker det inte med en låt. Alla julsånger som Stockholm City Voices ska sjunga på Luciakonserterna följer mig. (En utmaning att sjunga utantill, när, utöver immunförsvaret, minnesfunktionen är påverkad av händelserna i mitt liv. Där immunförsvaret vacklar för minsta bakterieangrepp är minnet mera teflonartat: inget fastnar.) En sång som jag för det mesta har koll på är Jan Sandströms fantastiska version av Det är en ros utsprungen, som vi gör i en bearbetning för damkör. Det blir magiskt!

Julkulor

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? Vilka är dina tips för ett stärkt immunförsvar?