Apropå ambitioner…

De dagliga 12 000 stegen är inte den enda ambitionen jag har för hösten. Inspiration, kreativitet och sug efter lärande är starkt nu hos mig. Jag är väl medveten – på något sätt känns det som att jag till och med kan säga djupare medveten  om att det är en tunn egg mellan goda ambitioner och överinspirationens utmattade efterdyningar. Men här är i alla fall några fler av mina höstambitioner, som gissningsvis också kommer att återspeglas delvis här på bloggen framöver:

  • Fortsätta att leverera högsta kvalitet och vidareutveckla ModigMinoz i några av de spännande riktningar som vi ser angelägna: Innovationsledning, Kollaborativ ekonomi, Social Innovation, Samskapande och lärande möten och utvecklingsprocesser, Design för samhällsutmaningar, Forsknings- och innovationspolitik bland annat. Inte minst genom att se och utveckla korsningarna mellan olika områden och fält.  Två kurser i facilitering och mötesteknik (där jag är elev) står på agendan, ett par konferenser och många roliga uppdrag väntar.
  • Njuta av och bidra till gemenskapen och skapandet i Stockholm City Voices, bland annat genom att träna sångteknik och lära mig repertoar och koreografi.
  • Blogga här så gott som dagligen. Träna på att skriva kortare inlägg med kortare produktionstid.
  • Skriva. Till, än så länge, under cover-projekt…
  • Läsa. Som Camilla på Triloger skriver:”Det mesta handlar om att något stilla alla Hur och Varför. Men jag vet inte, de blir bara fler och fler trots massiv läsning.” Min att läsa-lista på Goodreads bara växer, eftersom jag inte lider någon brist på frågor. Därmed lider jag inte heller av brist av idéer på böcker att läsa. Dessutom har jag efter #blogg100-utmaningen också konsekvent börjat använda Bloglovin’ och ska därför också doppa tårna i bloggosfären då och då.
  • Lyssna på poddar. Återkommer med prenumerationslistan i kommande inlägg. Samma anledning som läsandet – har frågor, söker nya perspektiv och samband.
  • Så har jag visst anmält mig till några MOOCs också – dvs onlinekurser. De flesta av dem är sådana som jag gått förut utan att avsluta (den stora utmaningen för MOOCs-fenomenet generellt, visar studier). Någon ska jag knyta ihop den här terminen, andra tar jag mig en bit längre på.
  • Fota, fota, fota! Och kolla in tips på nätet om både kameran och efterbehandling på sajter som Moderskeppet och Fotosidan. Vilken skillnad på förutsättningar att lära sig och hitta tips och trix idag jämfört med när vi köpte vår första systemkamera för typ 20 år sedan…
  • Laga god, övervägande delen grön mat från grunden (och fota den, hehe) – åtminstone på helgerna efter eget huvud. I veckorna har vi matkasse, som barnen mer än gärna lagar till på villkoret att de får välja matlagningssoundtracket.
  • Hänga med barnen och maken, gärna allihop på en gång, men också på tu man hand. Kanske genom att utforska Stockholms kulturliv och muséer, kanske genom att spela spel, filmkvällar, högläsning (jo, åttaåringen uppskattar det fortfarande. Döttrarna får något milt överseende i blicken när det kommer på tal.)
  • Leka sträng pianofröken till de av barnen som vill.
  • Möta släkt och vänner i fysiska livet eller per telefon/FB.
  • Headspacea och magträna dagligen.
  • Duscha orkidéerna minst en gång i månaden (jo, jag vet att de ska doppas en gång i veckan/var tionde dag enligt regelboken, men det är så meckigt. De verkar glada av att bäras in i duschen en dag varannan vecka eller i månaden och få en ljummen dusch, stå en stund i vattnet och sedan hällas av).
  • Ta digital helg.
  • Sitta i sköna läsfåtöljen och klia Busan under hakan och på huvudet, lyssna på åttaåringens bubblande skratt, 12- och 13-åringarnas gitarr-, ukulele- och pianoframsteg samt makens sångövningar. Och känna stor tacksamhet över livet.

Håhåjaja. Marissa Meyer, släng dig i väggen!

sport-659549_1920
Foto från https://pixabay.com/en/sport-athletics-high-jump-659549/ CC0 Public Domain

Söndagssummering 28 2016

Har blivit lätt dagvill under semestern. Till exempel har jag tappat bort min vana att ta digital helg. Men att det är söndag idag har jag iallafall fattat. Plockar därför upp min söndagssummeringsvana efter två veckors uppehåll (klapp på axeln där; att ha missat/avstått två gånger betyder inte att det inte är någon idé/att jag aldrig kommer klara av att fullfölja/att jag är totalt odisciplinerad eller misslyckad –  eller någon annan av alla grundlösa slutsatser som jag behängt mig själv med genom åren).

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan.

Veckans glows

Att koppla av på Våjen, i systers och svågers sommarparadis.

IMG_2868

Resan med allmänna färdmedel till och från Sollefteå som var avkopplande och miljövänlig (när man nu som jag reste en eller bara två personer).

Fröjden att få se maken och döttrarna spela musikaliskt lustspel i Högbo.

Blommorna, mossan, gräset, dammarna, näckrosorna, husen och promenadvägarna i Högbo bruk.

IMG_3015

Att få avnjuta en av de absolut bästa hotellfrukostar jag upplevt, på Högbo Brukshotell. Från de dignande borden har jag hittat en ny favorit – en tallrik youghurt med deras bärblandning och nötter i honung är frukost för änglar!

Att hinna läsa, öva sång, körlåtar och kulning.

Att komma tillbaka till daglig headspacelunk och hyfsat daglig magträning.

Tid och umgänge med familj och släkt.

Veckans grows

Fortsätta att träna på att lyssna och vänta in.

Öka frekvensen i magträningen.

Öka frekvensen i kulningsövandet – så bra för stödet!

Vilka är dina glows and grows denna vecka?

Har hållt i och hållt ut – dag 86 i #blogg100

Fem morgnar i rad. Fem headspaces, fem sjuminutersworkouter. 

Fem morgnar av en kombo som jag haft som ambition ett bra tag. Den har alltid tidigare spruckit, främst på grund av det Mount Everest av motstånd som sjuan väckt hos mig. 

Vad har jag ändrat som gör att jag klarat fem dar i rad? 

Jag har redan tidigare skruvat min morgonmeditation till att locka mig: jag får ligga kvar/lägga mig igen efter frukost och blunda. Inte helt enligt regelboken, men verkningsfullt likaväl. Tack Helena för att du frågade vems regler som styr… 

På samma sätt (återigen tack vare Helena) har jag taggat ner ”perfektionismen” vad gäller sjuan. Om jag inte varje dag orkar/är motiverad att göra varje rörelse fullt ut – so be it! Mina muskler talar om för mig att mina insatser, om än bristfälliga, gör nytta, och på lång sikt etablerar jag en efterlängtad vana där jag kommer att orka ge mer av järnet över tid. 

Fem dagar – en bra start på nya vanor! Och dessutom börjar jag se att jag har förmågan att plocka upp och komma tillbaka även om jag missat enstaka morgnar. Gissar att dessa småjusteringar är en bra grund för att hålla i och hålla ut. 

201 inlägg and counting – dag 43 i #blogg100

IMG_1608Igår var det magiska gränsers dag här på bloggen. 200 inlägg, 4 000 besökare och 8 000 minus 1 visningar totalt sedan starten för ganska precis sex år sedan. Jag insåg att jag denna omgång av #blogg100 utan problem har slagit antalet inlägg som jag fick till 2014 när jag var med i utmaningen förra gången. Då var det trögt från 35 tror jag, och vid 40 lade jag av. Den här gången har jag hittills inte känt minsta behov av att ens överväga att lägga ner mitt dagliga bloggande.

En, som jag tror, avgörande orsak till årets nyvunna uthållighet är att jag förhåller mig på ett nytt sätt till de avvikelser från plan som alltid uppstår. Jag höll på att skriva ”misslyckanden”, men det är just det jag slutat se dem som.

Ibland går det bara inte som planerat. Det betyder inte att utmaningen är förstörd, utan jag kan plocka upp den igen nästa dag, eller dagen efter det.

Jag har helt enkelt blivit bättre på att acceptera avvikelserna utan att etikettera dem som bra eller dåliga, succéer eller misslyckanden, värdefulla eller värdelösa. De bara är just då. En av hörnstenarna i medveten närvaro: observera utan att döma.

Ser samma mönster i mitt Headspaceande. Räknaren, som håller reda på antalet dagar i följd som jag gjort en guidad mediation på, har trillat tillbaka till noll ganska ofta på sistone. Men det gör mig inte längre något; jag kommer igen och tillbaka.

Jag känner en stor befrielse av att ha dumpat pliktpiskan i dessa fall. Jag vill ju blogga, och jag vill meditera. Jag vill ju också göra det regelbundet och ofta, helst dagligen. Men jag måste inte.

Har du någon pliktpiska som du slängt bort? Eller någon som du kanske skulle vilja eller överväger att göra dig av med?

 

 

 

Tanketid – dag 27 i #blogg100

Skärmavbild 2016-03-27 kl. 20.55.42Bodil Jönsson (2006), Guld. Brombergs förlag

Tack Lisa Sällvin för tipset!

Foto: Christopher Thompson @ Flickr CC BY-SA 2.0


Dag 7/21 i #nuskatrötthetenbort

Hrmpf, det var väl själva Tutankhamon vad det är svårt att få till promenaderna på helgerna. Morgonen blev i och för sig extra kort på grund av sommartiden, men det är inte hela förklaringen. En sjuminuters workout och en Headspace (just nu om stress för andra gången) ska jag dock hinna med när jag skrivit klart detta inlägg, innan lampan släcks.

Energigivande var fikat med goda vänner. Energigivande var stunden som jag tog för att fundera över mina drömmar, och ströläsa lite i Business Model You (nej, jag tänker inte byta karriär. Jag bläddrar i den för att få lite nya perspektiv på vem jag är, vad jag vill och vad jag kan). Energigivande var att stänga excelarket efter en ekonomigenomgång som väntat länge på att bli gjord. Energigivande är att njuta av en katt i famnen i en nystädad lägenhet, samtidigt som döttrarna tar sig igenom Whitney Houstons wails i I will always love you till eget pianokomp. Och som jag tidigare skrivit om, är våra liv en helhet av många olika facetter. Energi och livskraft kan byggas på många olika sätt, inte bara genom fysisk träning.

Energinivå: 5,5 skulle jag nog säga. Hade det varit 6 som jag var på väg att skriva, hade jag tagit mig ut.