Medveten samhörighet

3470650293_60b27d6539_bNär hjärta och relation brister, är det lätt att börja fundera på vad som kunde gjorts annorlunda. Fast mer relevant att fundera på är snarare vilka lärdomar som kan dras av gjorda erfarenheter inför framtiden.

I mina flöden under de senaste veckorna har tre pusselbitar kring den här frågan dykt upp. Den röda tråden i dem handlar om medveten närvaro, uppskattning och öppen, inlyssnande kommunikation.

Den första pusselbiten kommer från min vän och coach Helenas blogg. Hon och hennes make har efter en tids separation landat i ett måhända ovanligt, men också osedvanligt moget, beslut om hur de vill leva tillsammans, utifrån att de älskar varandra och vill fortsätta som äkta makar. Läs om deras beslut ”att vara särbo, för att vi älskar varandra!

Helena skriver, med ord som berör mig på djupet, om en samhörighet som är starkare nu än under mer konventionella former för livet som partner och gift. Hur denna samhörighet grundas på en ömsesidig hjälp till ökat lärande, ökade insikter och ökad medvetenhet både för individerna och i relationen.

Medveten samhörighet går igen i den andra pusselbiten från mitt flöde, som är en artikel på Brainpickings om relationen mellan Kahlil Gibran (han med Profeten) och hans mecenat och stora kärlek Mary Haskell. Haskell sa först ja till Gibrans frieri, men beslöt efter en tid ändå sig för att avstå äktenskap, eftersom hon insett att en större kärlek väntade Gibran. Hennes beslut gjorde inledningsvis dem båda förtvivlade. Men efter ett tag vällde övertygelsen upp om att beslutet i själva verket förde dem närmare varandra:

That I have given him up I realize. But it has not parted us — it has brought us even much nearer together.

Haskell beskriver det hon sökte som

continuity of conscious togetherness.

Kontinuerlig medveten samhörighet. Oändligt vackert.

Den tredje pusselbiten är en textrad från en låt av Bo Kaspers orkester. I Tack återkommer flera gånger en fras, som andas medveten samhörighet.

När vi i en relation börjar ta varandra för givna, är det antagligen ganska lätt att tappa bort medvetenheten och bara låta det rulla på. Mönster, både konstruktiva och mindre konstruktiva, förstärks i relationsdansen. Upplevelser, reaktioner, känslor och tankar lagras på varandra, omedvetet, tills de en dag inte går att hålla undan längre.

Att försöka ha orden från Tack i bakhuvudet, och försöka leva dem, kan kanske vara en enkel påminnelse om att istället söka den där medvetna samhörigheten som Mary Haskell och Kahlil Gibran levde i, och som jag tror att Helena och hennes man nu modigt och moget bygger upp.

Jag ska aldrig ta för givet att somna bredvid dig.

#lyrikfredag – Reinvention

img_4622Jag fick en dikt i mejlboxen häromdagen av kära Helena. En dikt ”om dig” skrev hon. Oh, ja! Dikten är av Tara Sophia Mohr, författare och coach med fokus på kvinnors ledarskap och välmående. Tack, Helena, för omtanken och för en ny spännande bekantskap.

Reinvention

There is always the possibility

of reinvention

sometimes born of longing

sometimes offered faintly,

like birdsong in your ear

sometimes—

born of pain.

Life is long for a reason.

So that every chapter swells

with a new chapter of us,

so there is time to change

the meaning of your name

to everyone around you,

and especially

to you.

When the name that once meant

tired girl comes to mean

she who rose again,

–then

art begins.

I met a woman

whose house burned down

and in the ashes

she found the blaze of her self.

Now it roars

still angry, sometimes uncontrolled,

always a blinding light.

If you see her on the street,

bow to her courage.

Stare back into her flickering animal eyes,

and know, she is fighting a fight.

-Tara Sophia Mohr

Skapar i Sävsjö

Lördagslyx!

Att vakna vid 10.

Att dricka frukostkaffe i sällskap av bästa HERO, som redan kommit igång med dagens skrivande.

Att själv öppna datorn och låta skapandet börja, orden flöda och tankarna vändas och vridas.

Att ta en promenad i söta Sävsjö i den höga senoktoberluften.

Att njuta av sena blommor och frökapslar och inse att naturen är lika vacker på hösten som på våren – bara annorlunda.

Att ta plats i ett pokégym och dessutom levla upp till nivå 9.

Att köpa gofika med hem.

Att äta spenat- och soltorkadetomateromelett till lunch, följt av vacker frukttallrik.

img_4763

Att varva skrivandet med att shakea loss – ypperlig Pomodorovariant!

Att fika en ljuvlig toscabakelse i kombination med samtal som berör.

Att få ta en tupplur på soffan medan Helena handlade.

Att laga pasta med tomatsås till ackompanjemang av flitigt övande gitarrelev.

Att skriva lite till.

Att ligga i soffan och läsa ut Brené Browns Mod att vara sårbar.

Att äta chokladglass, sms:a barnen och blogga lite innan en går och knyter sig, cirka tolv timmar efter uppstigande.

Att veta att imorgon blir det ännu mer skapande, samtalande och spanande efter Pikachu innan tåget tar mig hem till Stockholm.

Godnatt!

På rätt kurs?

Genom vännen och coachen Helena har jag stött på Charlotte Cronquist, författare och coach kring relationer och sexualitet. Hennes blogg 100% Charlotte är en av de bloggar som jag följer i Bloglovin‘ (Tack Tess för tipset att använda den plattformen). 

I dagens flöde dök rubriken ”Relationer: Har män och kvinnor olika skilsmässostrategier?” upp. Aktuellt ämne, liksom, så jag läste hela inlägget, och rekommenderar gärna dig som tänker kring din relationer att läsa den. Bland annat finns där flera bra frågor att fundera över. 

Inlägget flaggade också för en webbkurs, Klara Skilsmässan, som Charlotte satt ihop utifrån sina erfarenheter som coach, liksom av att ha genomgått två egna skilsmässor. Även om jag och min fd livskamrat har en prövotid på sex månader innan en skilsmässa är ett faktum, beslöt jag mig för att köpa kursen nu. Chocken och sorgen är gissningsvis som starkast nu. Kan visserligen se att en andra våg kan komma när faktumet är på plats. Men att då ha varit varsam och jobbat igenom den första vågen skadar antagligen inte – tvärtom borde det väl lägga en grund för en ”bättre” (vad det nu är) hantering av de känslor som då ger sig till känna. 

Har avverkat ett par moduler ikväll i enorm trötthet. Har stilla tagit in och i skrift formulerat känslor, tankar och fysisk upplevelse. Noterar att det är kroppens reaktioner som i nuläget är mest påträngande och mångfacetterade. Därefter känslorna, medan tankarna mest är – tomma. Intressant. 

Samklang i nuet

Tiden går fort när man har kul… Två dagar vid foten av Stenshuvud är till ända.

I avslutningen av kulningskursen sammanfattade alla deltagarna sina upplevelser med varsitt ord. Helenas ord var Samklang, Saras Nu.

Vår fantastiska lärare Anna Elwing uppmanade oss att dela med oss av kulandet när vi känner att det börjar landa i oss. Och eftersom vi, Sara och Helena, känner att en början har landat i oss efter dagens övningar, inklusive en stund med sång och kulning att bli hög på, uppe på Stenshuvuds östra topp med milsvid utsikt över land och hav, delar vi här med oss av våra första stapplande kulningssteg. Spring ut nu på bete, lilla kossan Lise!

Vi vill säga ett stort tack till Maria Heijbel, Lena Alebo, Österlen berättar  och Österlens museum för två dagars musikaliskt grönbete!

Det här inlägget har Helena och Sara samskapat och vi postar det på bådas bloggar.