Höstfredag

Cyklar hem i den klara höstluften efter intensiv och väl utförd arbetsvecka. Eller, efter två intensiva arbetsveckor som det känns som. Förra helgen var jag fullbokad, med musicerande dels i form av skivinspelning med min nya kör, dels som vikarierande körledare vid söndagsgudstjänst. Roligt, skapande och energigivande på många sätt.

Himlen är blå och välver sig högt över Stockholm. Den fyller mig med rymd, vidd och öppenhet. Solen glittrar i fönster och vattenspeglar. Jag saktar ner för att njuta av ljuset och för att fylla på D-vitaminförrådet. Träden skiftar i färger över hela skalan från grönt till rött till gult. Doften av höst fyller min näsa.

Hemma väntar Busan på käk och soffan på att få ta emot mig i en vänlig omfamning: ”Kom och vila hos mig. Because you’re worth it. Because you need it för livsbalansen”.

En mun fylligt rött vin sätter an smaken av värme och ingonad ro, som en mjuk, fluffig filt för smaklökarna. Något med grönkål står på menyn ikväll – kanske bara ett glas av den gröna smoothie som jag ska förbereda för helgens frukostar. Kanske en värmande soppa eller en varm sallad med fetaost och valnötter.

Laddar mentalt inför lördagens planer på hemmafix och återvinningscentralsbesök. Efter en lååång paus i fixandet i lägenheten har jag nu i sakta mak börjat ta mig an ogjorda punkter. Tavlor sätts upp, saknade lampor kommer på plats, en ny skohylla i mer lagom skala ska skruvas upp. Dessutom kliar det i fingrarna efter en storstädning (ett ytterst sällsynt symtom hos mig, varför jag borde ta vara på detta tillfälle). Jag borde förbereda ÅVC-besöket genom att dra fram och leta rätt på allt det som ska slängas eller lämnas i återvinningscontainrarna. Jag borde gå ut och höstrensa min mikroträdgård för att få med trädgårdsavfallet till rätt containter. Längtar efter att känna en lika klar och hög atmosfär i mitt hem som jag känner under oktoberhimlen.

Tänker att jag nog ska begränsa fixandet till lördagen. För att helga vilodagen på söndag. Soffan har en poäng där, i att det behövs en balans mellan vila och aktivitet.

Tänker att jag nog behöver öva mig på att helga vilodagar. Bestämmer mig därför för att det jag verkligen ska göra är ligga kvar i soffan en stund till och öva.

DSC_2780

Backspegel i tacksamhet och förundran 37

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets 37:e vecka tänker jag bland annat på…

… doft av fuktig mossa och svamp i vildmarken.

… äppelplockning och nässelskörd.

… ljuvlig tu man hand-tid.

… vänner som lyssnar när det gör ont.

… samtal som förklarar och för samman.

… löneförhöjning.

… mina härliga kollegor. Vilket team vi är!

… intressanta delresultat i olika uppdrag.

… varmt skumbad efter cykling i regn och motvind.

… älsklingens perfekt stekta schnitzel. Med kryddig klyftpotatis, portvinssås, smörstekta trattkantareller och min improviserade äppel- och lökchutney. Och en inbjudande Pinot Noir till det. Mums.

… att få suga åt sig energi, grundning och lugn i omfamningen med den gamla glesa granen.

Vad är du tacksam för när du ser tillbaka på veckan som gått?

IMG_5127

Backspegel i tacksamhet och förundran 34, 35, 36

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…

… rätten att fritt få välja de människor och idéer som jag vill ska forma Sverige och Stockholm under kommande fyra år. Den förvaltade jag väl.

… älsklingens insats som vallokalsarbetare. Ett föredöme och inspiration.

… samtal om politik med 15-åringen.

… ord från en klok man som gav ett befriande perspektivbyte på mina snurrande tankar. Och därmed hjälper mig att ta mig upp ur malströmmen när den drar igång.

… kroppens förmåga att minnas och påminna.

… känslan när en kommer ut från naprapaten utan den eviga följeslagaren ländryggssmärtan. Lätt som en fjäder!

… tryggheten i hjärna och kropp när jag använder kunskaper och perspektiv som jag byggt upp under de dryga 20 år jag jobbat med att formulera tankar och text kring innovationsfrågor.

… att få välja perfekta presenter till och fira bonusdotter med hela Big Pack.

… upplevelsen av att höra alltmer av vad min kropp och själ säger till mig. Och att agera på det.

… att få skapa klingande magi med kören. I synnerhet i Ivar Widéens ljuvligt melankoliska Elegi.

… friheten i att cyklande ta mig fram till jobb och fritidsaktiviteter.

… samtal och promenader med kära vänner. Om liv och lust.

… att avsluta simningsmomentet i ICA-klassikern. Med 43 vändor i bassängen. 1 timme. Waaaay beyond vad jag tidigare trott om min kapacitet. Men när det gäller – då har jag ett pannben av stål (eller emalj eller nåt annat stenhårt)!

… de fyra vinbärstomaterna. En liten men dock egen skörd.

… doften av äpple som rätt som det är fyller luften.

Vad tänker du på när du räknar dina blessings den senaste veckan?