Backspegel i tacksamhet och förundran 34, 35, 36

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…

… rätten att fritt få välja de människor och idéer som jag vill ska forma Sverige och Stockholm under kommande fyra år. Den förvaltade jag väl.

… älsklingens insats som vallokalsarbetare. Ett föredöme och inspiration.

… samtal om politik med 15-åringen.

… ord från en klok man som gav ett befriande perspektivbyte på mina snurrande tankar. Och därmed hjälper mig att ta mig upp ur malströmmen när den drar igång.

… kroppens förmåga att minnas och påminna.

… känslan när en kommer ut från naprapaten utan den eviga följeslagaren ländryggssmärtan. Lätt som en fjäder!

… tryggheten i hjärna och kropp när jag använder kunskaper och perspektiv som jag byggt upp under de dryga 20 år jag jobbat med att formulera tankar och text kring innovationsfrågor.

… att få välja perfekta presenter till och fira bonusdotter med hela Big Pack.

… upplevelsen av att höra alltmer av vad min kropp och själ säger till mig. Och att agera på det.

… att få skapa klingande magi med kören. I synnerhet i Ivar Widéens ljuvligt melankoliska Elegi.

… friheten i att cyklande ta mig fram till jobb och fritidsaktiviteter.

… samtal och promenader med kära vänner. Om liv och lust.

… att avsluta simningsmomentet i ICA-klassikern. Med 43 vändor i bassängen. 1 timme. Waaaay beyond vad jag tidigare trott om min kapacitet. Men när det gäller – då har jag ett pannben av stål (eller emalj eller nåt annat stenhårt)!

… de fyra vinbärstomaterna. En liten men dock egen skörd.

… doften av äpple som rätt som det är fyller luften.

Vad tänker du på när du räknar dina blessings den senaste veckan? 

Söndagssummering v.43 2016

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. 

Veckans faktum

Hösten är så vacker. Precis som jag i våras reflekterade över att jag upplever skönheten allt mer intensivt för varje år som går, slås jag nu av vilken fest som gula, röda och gröna löv, frökapslar, vissnade blomkronor och röda bär bjuder ögat.

Några av veckans Glows

Skapande, samtalen och samvaron med Helena. Vår första skrivretreat gav både mersmak och goda resultat. En gemensam dröm är på väg att omsättas i verklighet genom gemensam handling! Att jag dessutom levlat upp både i nivå och kompetens i PokémonGo med hennes hjälp var en rolig bonus!

fruktmandalaphotobysaramodig

Dagen som kritiker (mycket konstruktiv sådan) på kursen i Reflekterande designmetodik på KTH. De koncept för ett inkluderande samhälle år 2050 som andraårsstudenterna i medieteknik presenterade var oerhört inspirerande, och deras kommunikationskompetens var så stark att jag närmast kände mig golvad (i positiv bemärkelse

Finbesöket i bostaden för veckorna på egen hand när barnen och exmaken kom på besök mitt i veckan för fika. Gott att krama om knoddarna, och se hur även de trivs i studion.

Jobbmötena på olika håll och i olika sammanhang runtom i Sverige. De gav nya kontakter, fördjupade relationer och viktiga insikter.

Njutningen av att ta in det skiftande landskapet utanför tågfönstret på mina resor kors och tvärs genom Sverige.

Doften av höst.

Veckans Grow

Jag har bestämt mig för att plocka upp min singletaskingutmaning igen. Fokus på en sak åt gången, och ett medvetet val av vad jag lägger fokus på (läs: mindre tid för på Candy Crush Soda Saga och Facebook, mer tid för läsning, poddar och barnen).

På samma tema – fokus – ska jag hålla i ledstången Pomodorotekniken i jobbet. Vi har tillämpat den under vårt skrivande i helgen med mycket gott resultat. En innovation jämfört med när jag tillämpat den på egen hand (vilket jag försöker göra när jag jobbar hemifrån) är att minuterna mellan jobbpassen inte ägnats åt att fylla tvättmaskin eller tömma diskdito. Jag ska definitivt fortsätta att dansa mellan jobbpassen!

Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Samskapande. Att utforska och skapa tillsammans med en eller flera andra ger djup  och relief åt de egna tankarna och idéerna.

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Via en spellista med musik för hösten som jag tipsats om av en bekant snavade jag över brittiska vokalgruppen Voces8, och blev bergtagen. Lyssna, som jag gjort den här veckan, på deras tolkning av lettiske tonsättaren Ēriks Ešenvalds Stars och låt tiden stanna upp ett slag.

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

Skapar i Sävsjö

Lördagslyx!

Att vakna vid 10.

Att dricka frukostkaffe i sällskap av bästa HERO, som redan kommit igång med dagens skrivande.

Att själv öppna datorn och låta skapandet börja, orden flöda och tankarna vändas och vridas.

Att ta en promenad i söta Sävsjö i den höga senoktoberluften.

Att njuta av sena blommor och frökapslar och inse att naturen är lika vacker på hösten som på våren – bara annorlunda.

Att ta plats i ett pokégym och dessutom levla upp till nivå 9.

Att köpa gofika med hem.

Att äta spenat- och soltorkadetomateromelett till lunch, följt av vacker frukttallrik.

img_4763

Att varva skrivandet med att shakea loss – ypperlig Pomodorovariant!

Att fika en ljuvlig toscabakelse i kombination med samtal som berör.

Att få ta en tupplur på soffan medan Helena handlade.

Att laga pasta med tomatsås till ackompanjemang av flitigt övande gitarrelev.

Att skriva lite till.

Att ligga i soffan och läsa ut Brené Browns Mod att vara sårbar.

Att äta chokladglass, sms:a barnen och blogga lite innan en går och knyter sig, cirka tolv timmar efter uppstigande.

Att veta att imorgon blir det ännu mer skapande, samtalande och spanande efter Pikachu innan tåget tar mig hem till Stockholm.

Godnatt!

Om själsfränder och en hiss till lycksalighetens rike

Skepp ohoj från böljan den blå! I sällskap av min främsta själsfrände sitter jag nu här i min hytt och myser på M/S Amorella på väg till Åbo.

Mitt ärende med resan är att skriva ostört ett antal timmar. Men ska en jobba måste en ju ladda upp med näring först. Så jag började resan i À la carte-reston – en helt gudomlig njutning!

img_4563
Det var hissen direkt till sjunde himlen när förrättens jordsärtskockspudding träffade smaklökarna. Den sockersaltade renfilén smälte i munnen av mörhet och rödbetsspadet (sirapen skulle jag nog snarare beskriva konsistensen som) bröt av fint. 

 

img_4564
Varmrättens vildandsbröst och vildandskrokett var perfekta ihop med Reservan från vingården Remelluri i Rioja. Pumpavariationerna gav färg och smakfyrverkerier – en ugnsrostad ganska konventionell, en syrad och en med kardemummakryddning (fast jag undrar om det verkligen var pumpa i den, kändes och såg ut mer som en mild potatispuré)… 

 

img_4565
Som avslutning fick både ögon och smaksinnet en fest. Havtornsparfaiten med choklad- och honungsvariationer var så höstligt vacker – och lika god som den såg ut! 

 

img_4561
Sällskapet var det inget fel på. Jag och mig själv rådde oss själva, tog in smakerna till fullo, tjuvlyssnade på konversationer vid borden runtom oss och bjöd in Brené Brown att göra oss sällskap mellan rätterna. 

 

Så var det ju det där med själsfränden då. Jag väljer att avstå från tron på att det bara finns en själsfrände för mig. De senaste veckorna har varit ett mycket tydligt kvitto på att jag har flera själsfränder runtomkring mig. Jag är dessutom lyckligt lottad nog att trivas väldigt bra i i mitt eget sällskap – och någon som känner mig och delar mina våndor, hemligheter, glädjeämnen och drömmar bättre än jag själv är nog svårt att hitta (inte minst på en Finlandsfärja).