Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets 37:e vecka tänker jag bland annat på…
… doft av fuktig mossa och svamp i vildmarken.
… äppelplockning och nässelskörd.
… ljuvlig tu man hand-tid.
… vänner som lyssnar när det gör ont.
… samtal som förklarar och för samman.
… löneförhöjning.
… mina härliga kollegor. Vilket team vi är!
… intressanta delresultat i olika uppdrag.
… varmt skumbad efter cykling i regn och motvind.
… älsklingens perfekt stekta schnitzel. Med kryddig klyftpotatis, portvinssås, smörstekta trattkantareller och min improviserade äppel- och lökchutney. Och en inbjudande Pinot Noir till det. Mums.
… att få suga åt sig energi, grundning och lugn i omfamningen med den gamla glesa granen.
Vad är du tacksam för när du ser tillbaka på veckan som gått?
Goda samtal med en vän, retreat, solskenspromenad – det är nog mina topp tre. Visar vad som är viktigt i livet.
Det låter fantastiskt! Håller med, det är i de där nära och innerliga ögonblicken som livets kärna finns.
Det blir så tydligt när man gör sammanfattningar som du gör, och dessutom skriver ner det.