Växtkraft

Välkommen 2023! Jag möter dig, du oskrivna ark, med årsordet och intentionen växtkraft.

Kraft för växande som skapas genom god och näringsrik jordmån, balans mellan ljus och skugga, regn och sol. Genom tid och tålamod att vänta ut naturligt växande. Inte driva för hårt, för snabbt, till ranglig planta med svag överlevnadsförmåga.

Tid och tålamod leder mig in på ett undertema till mitt årsord. Själssöstra Helena gjorde i höstas ett poddavsnitt med titeln Slowing down to the speed of life. Titeln tog tag i mig (liksom innehållet), kanske för att jag lyssnade på det i en hektisk period, kanske för att titeln är en så poetisk formulering.

Att sakta ner till livets hastighet. Med pandemin i färskt minne kan jag konstatera att den visserligen innebar stor osäkerhet, utbredd rädsla, höga samhällsekonomiska kostnader och inte minst mycket mänskligt lidande. Men jag, och många med mig, upplevde hur livet saktade ner, och att det gjorde oss gott.

Under 2023 vill jag därför ge näring till växtkraft genom att sakta ner till livets hastighet. Eller iallafall sakta ner i riktning mot.

För mig handlar det mindre om hur full kalendern är, än om hur jag förhåller mig till tiden. Med fullt fokus i single tasking, reflektion, rutiner och ritualer som vårdar och ger utrymme för sömn, förundran, andning och rörelse har jag upplevt hur tiden sträcker ut sig och tillvaron blir rymligare. Priset blir att välja bort en och annan distraktion, inte minst i digital form, för att stödja processen. Jag anar att vinsten är mångfaldigt större.

Sedan 2016 har jag satt ett årsord, en intention, för det kommande året. Årsorden har varit

I doften av höst

Några av höstens dofter fångade på bild: tallbarr, mossa, blåbärsris…

Jag ser fram mot den dag som tekniken gör det möjligt att spara och dela doftupplevelser på samma sätt som ett synintryck. Doften av barrskog, fuktig mossa och vatten i klar och hög höstluft på dagens promenad längs Årstavikens strand är en doft jag gärna skulle spara för att plocka fram lite då och då. (Jag har än så länge inte hittat någon parfym eller doftljus som fångar denna doft i all sin komplexitet på ett tillfredsställande sätt.)

Det är med blandade känslor som jag går in i hösten. Sommarljuset, sommarvärmen och ledighet (om än kort i år) gör mig så gott. Och det är tungt att mörket kommer allt tidigare och skingras allt senare. Tunga blir också kläderna på hösten – den lätta sommarklänningens tid är över för den här gången. Och eftersom jag sen något år hittat sommarklänningar som jag älskar, trivs bra i och tycker om min kropp i står jag nu lite rådvill inför höstens klädval – jag har inte landat lika bra än i höstgarderoben.

Men höstens mörker öppnar för att bjuda in stillhet och det inåtvända på ett annat sätt än sommaren. Det är ett skifte som jag mår bra av. Inte för att kalendern ser ut att ge så mycket utrymme för stillhet de närmsta veckorna. Hösten reser sig dock över mig som en sträng men välmenande lärare med påbud om att bereda tid och plats för vila i mitt inre rum.

I det vilans rum finns också dofter att spara, längta efter och njuta av. Dofter av levande ljus och av te som ångar ur den stora koppen. Av höstgrytan med rödvin och mustiga kryddor.

Vilka skiftningar präglar din ingång i hösten? Dofter, synintryck, ljud, smaker, känselupplevelser?

Fredagsfundering

512px-freya
Freja. Illustration till Wagners Rhenguldet 1910 av Arthur Rackham (Public domain), via Wikimedia Commons

Fredag. Frejas, fruktbarhetsgudinnans, dag.

Arbetsveckans möda har förhoppningsvis burit frukt. Deadlines och leveranser har klarats av. Fokus skiftar.

Lördag och söndag. Tid att skörda, tid att så, tid att ligga i träda och vila inför nästa cykel?

Även om arbetslivet blir alltmer flytande, på gott och ont, behöver vi våra fredagar (om än de skulle infalla på en, tja, låt säga helt vanlig tisdag. Vi behöver fira, avsluta, stänga ner, byta fokus.

Önskar dig en god fredag!