Bättre och bättre? – dag 75 i #blogg100

Apropå resiliens – den riskerar att undermineras om vi ensidigt exponerar oss för elände, dystopier och undergångsberättelser eller budskap om alltings (inklusive din egen) brist- och otillräcklighet. Tyvärr är det lätt att sköljas över av just dessa budskap i medie- och informationsflödet idag, oavsett om det gäller min kropp, mina relationer och personliga framgång eller den globala utvecklingen. 

Expr aftonblSamtidigt som vårt moderna samhälle å ena sidan säger: du får se ut som du vill, vara den du är och kan bli det du vill, finns det å andra sidan många röster i motsatt riktning: bilder och upplevelser som präntar in en begränsad bild av vad tillhörighet, skönhet, framgång och lycka är. Motsatta budskap förvirrar, och starka intressen finns i otillräcklighetens kompensationskonsumtion.

Komplexiteten och magnituden i många av de frågor som står på samhällsdebattens agenda gör att vi lätt upplever att vi inte har kontroll och inte kan påverka. Som en följd av det kommer rädslan: rädslan för att bli offer och förlorare, rädslan för att dras med i en eskalerande nedåtgående malström…

…när oron gör gemensam sak med rädsla den blir destruktiv.

Anders Bolling i Dagens Nyheters framstegsblogg

Bedövning och maktlöshet

Brené Brown skriver i livsrådet om motståndskraft eller resiliens om vikten att frigöra sig från att döva sina känslor (numbing) och maktlöshet. Och utöver andligheten, som jag skrev om i mitt förra inlägg om det tredje livsrådet och de skyddsfaktorer som forskningen i stort identifierat som viktiga delar i resiliens, lyfter hon fram tre andra faktorer, som tillsammans hjäper oss att stå emot budskapen  om elände och otillräcklighet: att bevara hoppet, att vara kritiskt medveten och att inte döva känslorna.

Om vi dag ut och dag in översköljs av otillräcklighets- och eländesbudskap – då riskerar vi att vårt hopp om tillräcklighet och en bättre värld till slut mals ned. För att överleva det ständiga sällskapet av ångest, sorg, vrede och skam som blir våra ständiga följeslagare i ett sådant budskapsklimat, kommer vi sannolikt att söka efter sätt att döva smärtan som känslorna orsakar oss – och mänskligheten har ju visat sig vara uppfinningsrik när det gäller sätt att göra detta på: alkohol, narkotika, shopping, sex eller olika självskadebeteenden är tyvärr bara några av exemplen på vad vi kan hitta på.

Kritiskt medveten

En viktig förmåga för att sålla i budskapen, ge dem rimliga proportioner och på det hela förhålla oss mer långsiktigt ”smart” till dem är förmågan att vara kritiskt medveten. Kritiskt medveten om att budskapen i vår omgivning inte nödvändigtvis speglar hela sanningen – kanske inte ens överhuvudtaget är i något slags ”sanningshärad” – eller relevanta att ta till sig.

Kritisk medvetenhet eller kritiskt tänkande är inte lätt. Framför allt inte i komplexa frågor, där sambanden mellan olika faktorer är många och krångliga att förstå sig på, eller i frågor som tränger sig djupt in i vår självuppfattning och självkänsla. Det är knappast rimligt att omvandla sig till neutrala, distanserade forskare för att kunna tränga in i och kritiskt förhålla sig till kunskap och hypoteser på alla de områden som vi berörs av.

Nej, det är inte bara inga nyheter som är goda nyheter

Ett av mina knep för att navigera rätt i det ibland öronbedövande dånet av sången från otillräcklighetens och eländets sirener är att försöka ta in information från många olika håll. Inte minst från håll som har ambitionen att balansera de braskande rubriker och den eländesövervägande nyhetsvärdering som vuxit fram i kölvattnet av ”nyhetskonsumenter” med evolutionär betingning för katastrof- och negativismbias (det vill säga vi alla).

För även om vi står inför många utmaningar, inte minst vad gäller klimatet, blir världen bättre på många punkter. Genom kunskap om och inspiration från områden med positiv utveckling kan vi få energi till klokare beslut även på områden med kvarstående eller växande problem. Kort sagt, vi behöver tanka budskap som hjäper oss att  bevara och kanske till och med utveckla vårt hopp och resiliens.

Ett par av av mina referenser är  Good News Magazine och det franska initiativet Spark news, som bland annat jobbar för att genom journalistik inspirera och visa på kraften till positiv samhällsförändring. En annan favorit på temat är ovan citerade Anders Bolling på Dagens Nyheter.

Hur balanserar du ditt informations- och budskapsflöde? Hur hittar du berättelser och fakta om  positiv förändring?

Som en gummiboll 1 – dag 72 i #blogg100

Nej, det här blir inte ett inlägg om MA Numminens klassiker Som en gummiball kommer jag tillbaks till dig, även om den är hörvärd. Det blir ett inlägg om det tredje livsrådet för ett helhjärtat liv i Brené Browns bok Våga vara operfekt: Värna om motståndskraften – eller som det engelska originalet lyder: ”Cultivating a resilient spirit”.

roly poly toy doll

Resiliens är ett av de vackraste orden jag vet. Med ursprung i latinets resilire, som betyder ungefär studsa tillbaka, betecknar det ett systems förmåga eller process för att återhämta sig eller överleva konsekvenserna av en störning av något slag, dess återhämtningsförmåga med annat ord.

Enligt Natur och Kulturs Psykologilexikon används ordet om såväl som egenskap, process och resultat:

  • Processen att komma tillbaka eller att på olika sätt möta och bemästra svårigheter,
  • Resultatet av hur svårigheter övervunnits under givna omständigheter (på vilket sätt och hur väl).
  • Egenskapen eller förmågan att a) komma tillbaka, b) slå tillbaka, c) finna sig tillrätta eller d) återhämta sig; förmågan som gör att individer, grupper, miljöer osv hanterar svårigheter, kriser och katastrofer eller upplevda risker utan att nedslås av dem (får dem att ”studsa tillbaka”).

Denna förmåga kan enligt lexikonet handla om

  1. att komma tillbaka från kris eller utmattning,
  2. att uthärda och klara av svårigheter,
  3. att utvecklas under svåra förhållanden och få ökad styrka av de sätt man använt för att hantera påfrestningarna (liksom av de insikter man gjort genom att man hanterat dem, tänker jag),
  4. att bevara god psykosocial funktion trots upplevd risk att bli utsatt för påfrestningar.

Brené Brown sammanfattar forskningen på området i fem faktorer som samlat verkar ge individen skydd för störningar av olika slag:

  • att vara kreativ och ha en god problemlösningsförmåga,
  • att vara van att be om hjälp,
  • att tro att en kan göra något för att hantera sina känslor och stå ut,
  • att ha ett socialt nätverk runt sig,
  • att ha nära relationer med familj och vänner.

Utöver dessa skyddsfaktorer finner Brown i sin forskning om att leva helhjärtat fyra stycken beteendemönster, som hon utvecklar i boken.

I resten av det här inlägget begränsar jag mig till det första mönstret: det positiva samband Brown funnit mellan resiliens och andlighet. Andlighet definierar hon inte i termer av religion eller teologi, utan som en ”djupare livshållning”. Det handlar om

… att bejaka och lyfta fram att alla vi människor förenas av en kraft som är större än vi själva och att vår relation till denna kraft och till varandra bygger på kärlek och medkänsla. När vi lever i andligheten hjälper den oss att  få perspektiv på livet och se meningen med det.

Brené Brown, Våga vara operfekt, s. 101

Heavens_Above_HerFör mig är en stor del av denna kraft insikten om att den värld vi lever i, alla vi människor, djur, bakterier, växter, stenar och hav, meteoriter, planeter och galaxer alla är gjorda av samma stjärnstoft. Den energi som kontinuerligt driver och möjliggör förändring och utveckling kommer ur en och samma urexplosion för, vad vi idag vet, nästan 14 miljarder år sedan. Vi är alla delar av samma universum, samma rymd över tid och rum.

När jag läser om kapitlet om resiliens, slås jag igen av hur central upplevelsen av meningsfullhet är. Jag skrev ett för ett par veckor sedan ett inlägg om det meningsfulla arbetet, och det berörde uppenbarligen många läsare – det är ett av de mest delade och kommenterade inläggen. Och jag låter tankarna vrida och vända på meningsfullhetsbegreppet – en mening är ju ett sammanhang av flera enstaka ord som satts samman för att uttrycka och förmedla ett visst budskap. Orden har i sin tur satts samman av enstaka bokstäver, som i sig är sammansatta av enstaka linjer, kurvor och punkter. Är det på samma sätt med vår upplevelse av meningsfullhet – att det är känslan av ett sammanhang där jag ingår, som ett av många ”ord”, tillsammans med många andra individer/ord, och där vi alla är sammansatta av många olika delar: gener, miljö, drömmar och hopp?