Återblick #35-38

Sommaren har övergått till höst och dag läggs till dag. Mitt liv har, som vanligt, fyllts med mängder av anledningar till tacksamhet och förundran, till glädje och sorg, till frustration och växande. Några saker som gett mig lite extra glädje och tacksamhet de senaste fyra veckorna är

  • vänskaperna som berikar mitt liv. Nya och gamla bekantskaper. Som kommer med blåbärssoppa och muffins när jag är sjuk. Som är promenadsällskap, lunchsällskap, middagssällskap, konsertsällskap och biosällskap. Som delar sin glädje och frustation med mig. Som lyssnar på mig, skrattar med mig, peppar mig.
  • en alldeles speciellt ljuvlig kyss.
  • lovande möten med min nya terapeut.
  • en härlig fest för vännen A, med massa dans och äran för mig att vara toastmadame.
  • bioupplevelser med guldkant. Inte minst filmen om Miles Davis – Birth of the Cool. Smärtsamt vacker film om ett geni, med allt av gott och ont som en sådan begåvning innebär för ett liv.
  • nya konsertupplevelser, framförallt magi i sensommarkvällen i form av Vegas i Vitan. Grymt ös, härlig show!
  • förmånen att åter få stötta coachklienter i att göra skillnad i sina egna liv, bara genom att se saker från ett lite annat håll.
  • nya, roliga, utmanande uppdrag i jobbpipelinen.
  • den fängslande berättarkonsten i Babylon Berlin, den tyska supersnygga kriminalserien som fått välförtjänst uppmärksamhet.
    ett nytt, hörvärt (som vanligt) avsnitt i Myter & mysterier. Denna gång på temat Skuld.
  • den praktiska, tillämpade statsvetenskapen när jag tar mina första stapplande steg som partimedlem i Liberalerna. Att vara gräsrot är en vacker och viktig funktion i försvaret och utvecklingen av vår demokrati.
  • apropå gräsrötter: ögat gläds åt höstens alla blommor i lila, gult och mörkrött, och de vackra gräs som mer eller mindre gröna fortfarande fångar min uppmärksamhet.
  • släpljuset som färgar fasader gyllene och brinnande röda.
  • smaken av mina egna körsbärstomater som fortsätter att bära frukt.
  • brittsommarfrukost i den ännu värmande solen på altanen. Med Busan på äventyr i gräset.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick #26-28

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna, som också varit sommarens första omgång av semester

...… har jag bland annat varit tacksam över

  • sommarljusa kvällar. Vackra skymningar, sena promenader i både vilsam skog och energigivande stad.
  • bilkörarglädje.
  • berg- och dalbaneglädje.
  • härligt loja dagar i Ångermanland hos syster och mor.
  • att jag bestämde mig för att familjefira min femtioårsdag på älskade Högbo bruk. Och gjorde det med skön promenad runt sjön, traditionsenligt lustspel (för femte året i rad) och makalöst mumsig middag på brukshotellet, allt i sällskap med några av de människor som betyder mest för mig.
  • kusinträffen som gav både mig och mina barn tillfälle att knyta släktband och fördjupa våra rötter.
    att känna mig älskad och uppskattad av mina närmaste.
    att få höra orden ”du visar människor på deras potential”. Wow. Inte mycket mer att begära liksom.
  • ojämförbara loppisfynd.
  • cityäventyr och seriebonanza med barnen.
  • att jag lyckats nå målet om 11 000 steg om dagen alla dagar utom de dagar som gått åt till långresorna och återhämtningen från dem.

… har jag njutit av

  • schersminens vita blomkaskader och förtrollande doft, tillsammans med paradisbuskens rosa småtrumpeter
  • min altan och lilla rabatt, där människor, djur och växter frodas.
  • fjortongradigt vatten runt min bastuvarma kropp.
  • varmt bad i kylslagen sommarkväll. Under svirrande svalor.

… har jag tränat på gränser

  • att sätta gränser och också göra dem synliga för min omgivning. Ibland är det ruskigt läskigt. Men så befriande när det väl är gjort.
  • att släppa på andra gränser. För att de suger för mycket energi till ingen, eller mycket liten nytta.

… har jag lyssnat på

  • barnens och min gemensamma roadtriplista. En salig blandning minst sagt.
  • ny svensk pop i och med besöket på Popaganda på Parkteatern. Ett par riktigt trevliga nya bekantskaper som Prins Daniel och Nadja Evelina.
  • Första avsnittet av Myter och mysteriers nya säsong. Tankeväckande om naturens rättigheter.

… har jag läst Brené Browns Trotsa vildmarken och Herman Hesses Siddhartha. Och så har jag börjat om på Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark. Tre viktiga böcker som ger varat klarare konturer och större rymd på en och samma gång.

… har jag tittat på två säsonger av Netflixserien Stranger Things på initiativ av barnen. Efter första avsnittet sa jag ”Nej tack, inget för mig, alldeles för läskigt”. Efter andra var jag fast i upp- och nervärlden… De skrattar rått åt mig när jag håller för två tredjedelar av synfältet och ber dem berätta vad som händer. Det bjuder jag på, för vi får i alla fall en ny gemensam referensram.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Backspegel i tacksamhet och förundran 25

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugofemte vecka tänker jag bland annat på…

… den barnsliga (i positiv bemärkelse) förtjusningen jag känner över att återerövra cykeln som transportmedel.

… mönster som framträder i analysen av två workshopar.

… härligt umgänge med goda grannar i kvällssolens sken.

… hur kul det är att baka eget bröd.

… hur gott brödet kan bli trots att jag struntade i varenda riktlinje för jästider. Eller, tack vare kanske?

… att än en gång få uppleva föreställningen En midsommarfest från förr med C i Skansens sång- och danslek och Skansens folkdanslag. Och deras grymma musiker!

… mina nya tomatplantor som jag fått av älsklingen – de blev bara lite medfarna av blåsten och regnet i veckan, men är ändå starka nog att så småningom bära små söta vinbärstomater. De fullbordar min vackra odlingslåda från Hemmasnickrat.

… midsommarfirande med fokus på samvaro i lugn och ro med älsklingen och hans dotter. Och på god mat!

… att jag kom tvåa i vårt Chicagospel. Riktigt många bra händer hade jag, och strategisk var jag! Att sedan turen inte helt var på min sida… tja, det bjuder jag på.

… veckans avsnitt av Myter & mysterier. Personligt, modigt och mycket att fundera vidare på.

… viktiga insikter i coachingsamtal.  Steg för steg erövrar jag tolkningsföreträdet för mig och mitt liv.

20% av Ica-Vättern klara – och insikt vunnen

En tur till gymmet för att trampa ihop några mil till Ica-klassikerns Vätternrunda stod på programmet ikväll. 30 minuter på träningscykeln (har ännu inte kommit till skott med cykelinköp för utebruk) motsvarar 13 km, och eftersom jag hade bestämt mig för att få ihop två mil trampade jag på i 47 minuter. I öronen hade jag Myter & Mysteriers senaste avsnitt om inkarnation, treenighet och Johannesevangeliet. Lätt oortodoxt träningssoundtrack kanske, men inte sällan blir jag mer uthållig med en podd eller ljudbok än musik nuförtiden.Per sa bland annat att den tidiga kristendomen var en praktik mer än en lära. Det resonemanget känner jag igen från filosofihistorien. De antika filosoferna var långt ifrån bara teoretiserande på det sätt som vi lätt förknippar med begreppet filosofi. Deras försök att förstå världen innebar inte sällan också försök att definiera vad det goda, rättfärdiga livet var och hur det skulle levas. En praktik liksom.

Satt där på cykeln, trampade och filosoferade. Jag älskar kunskap och att lära nytt, se nya samband och få djupare förståelse för saker och ting. I den bemärkelsen är jag en filosof. Constantly curious, neurotiskt nyfiken.

Men vad gäller att omsätta insikt till handling, praktik, så tvekar jag, fastnar jag, alltsomoftast. Från böckerna om konståkning och ridning som barn till böcker om träning, vandring, mindfulness, självhushållning och mycket, mycket annat har teorin fascinerat mycket mer ön praktiken.

Men herregu, nu jobbar jag med design, där essensen är att göra. Då är jag tacksam för såna saker som Helenas påminnelse om att testa och experimentera, liksom Ica-klassikern som ger morot till att börja omsätta de grundmurade insikterna om nyttan av att röra på sig i regelbunden praktik.

Jag kommer att fortsätta läsa. Dessutom lägger jag nu till mer av görande, mer av att praktisera och få ut i kroppen det som huvudet tagit in.

Releasekväll

Böckernas bok har den kallats. Bibeln, boken som är utgångspunkten för den andra säsongen av Myter & Mysterier.

Vad händer när man verkligen utsätter sig för de texter i Bibeln som påverkat så många människor under så många år? Vad händer med oss, vad händer med er, vad händer med dig?

Så inleder Eric Schüldt andra säsongen, i det första av tio avsnitt. Alldeles dagsfärskt.

I skrivande stund är jag på väg hem från releasen av serien. Att jag hamnade här är för att jag stöttade kampanjen på Kickstarter med en lite större summa. För att jag visste att det är få poddupplevelser som skulle vara mer givande, tankeväckande, insiktsgivande och lärorika.

Det blev en kväll med frågor om hur det kommer sig att podden inte uppmärksammats i media, men ändå har en så stor lyssnarskara. Om det finns ämnen som inte kan beröras. Och med samtal vid middagsbordet kring frågor om vilka vi är innerst inne, om gudsbilder och en eventuell gemensam kärna i världens religioner (perspektiv på den frågan kan komma att dyka upp redan nästa vecka), men också om sociala mediers och digital teknik effekt på vilka vi är och statsindividualism. Nya ansikten och några kära återseenden med redan gjorda bekantskaper.

Nu ser jag fram mot tio veckor av lärt och lärande samtal mellan Eric och Per Johansson. I det första avsnittet som jag strax ska kasta mig över står Änglar och demoner på agendan. Vad händer om jag prövar tanken att de verkligen finns?