Återblick #26-28

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna, som också varit sommarens första omgång av semester

...… har jag bland annat varit tacksam över

  • sommarljusa kvällar. Vackra skymningar, sena promenader i både vilsam skog och energigivande stad.
  • bilkörarglädje.
  • berg- och dalbaneglädje.
  • härligt loja dagar i Ångermanland hos syster och mor.
  • att jag bestämde mig för att familjefira min femtioårsdag på älskade Högbo bruk. Och gjorde det med skön promenad runt sjön, traditionsenligt lustspel (för femte året i rad) och makalöst mumsig middag på brukshotellet, allt i sällskap med några av de människor som betyder mest för mig.
  • kusinträffen som gav både mig och mina barn tillfälle att knyta släktband och fördjupa våra rötter.
    att känna mig älskad och uppskattad av mina närmaste.
    att få höra orden ”du visar människor på deras potential”. Wow. Inte mycket mer att begära liksom.
  • ojämförbara loppisfynd.
  • cityäventyr och seriebonanza med barnen.
  • att jag lyckats nå målet om 11 000 steg om dagen alla dagar utom de dagar som gått åt till långresorna och återhämtningen från dem.

… har jag njutit av

  • schersminens vita blomkaskader och förtrollande doft, tillsammans med paradisbuskens rosa småtrumpeter
  • min altan och lilla rabatt, där människor, djur och växter frodas.
  • fjortongradigt vatten runt min bastuvarma kropp.
  • varmt bad i kylslagen sommarkväll. Under svirrande svalor.

… har jag tränat på gränser

  • att sätta gränser och också göra dem synliga för min omgivning. Ibland är det ruskigt läskigt. Men så befriande när det väl är gjort.
  • att släppa på andra gränser. För att de suger för mycket energi till ingen, eller mycket liten nytta.

… har jag lyssnat på

  • barnens och min gemensamma roadtriplista. En salig blandning minst sagt.
  • ny svensk pop i och med besöket på Popaganda på Parkteatern. Ett par riktigt trevliga nya bekantskaper som Prins Daniel och Nadja Evelina.
  • Första avsnittet av Myter och mysteriers nya säsong. Tankeväckande om naturens rättigheter.

… har jag läst Brené Browns Trotsa vildmarken och Herman Hesses Siddhartha. Och så har jag börjat om på Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark. Tre viktiga böcker som ger varat klarare konturer och större rymd på en och samma gång.

… har jag tittat på två säsonger av Netflixserien Stranger Things på initiativ av barnen. Efter första avsnittet sa jag ”Nej tack, inget för mig, alldeles för läskigt”. Efter andra var jag fast i upp- och nervärlden… De skrattar rått åt mig när jag håller för två tredjedelar av synfältet och ber dem berätta vad som händer. Det bjuder jag på, för vi får i alla fall en ny gemensam referensram.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Backspegel i tacksamhet och förundran 25

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugofemte vecka tänker jag bland annat på…

… den barnsliga (i positiv bemärkelse) förtjusningen jag känner över att återerövra cykeln som transportmedel.

… mönster som framträder i analysen av två workshopar.

… härligt umgänge med goda grannar i kvällssolens sken.

… hur kul det är att baka eget bröd.

… hur gott brödet kan bli trots att jag struntade i varenda riktlinje för jästider. Eller, tack vare kanske?

… att än en gång få uppleva föreställningen En midsommarfest från förr med C i Skansens sång- och danslek och Skansens folkdanslag. Och deras grymma musiker!

… mina nya tomatplantor som jag fått av älsklingen – de blev bara lite medfarna av blåsten och regnet i veckan, men är ändå starka nog att så småningom bära små söta vinbärstomater. De fullbordar min vackra odlingslåda från Hemmasnickrat.

… midsommarfirande med fokus på samvaro i lugn och ro med älsklingen och hans dotter. Och på god mat!

… att jag kom tvåa i vårt Chicagospel. Riktigt många bra händer hade jag, och strategisk var jag! Att sedan turen inte helt var på min sida… tja, det bjuder jag på.

… veckans avsnitt av Myter & mysterier. Personligt, modigt och mycket att fundera vidare på.

… viktiga insikter i coachingsamtal.  Steg för steg erövrar jag tolkningsföreträdet för mig och mitt liv.

20% av Ica-Vättern klara – och insikt vunnen

En tur till gymmet för att trampa ihop några mil till Ica-klassikerns Vätternrunda stod på programmet ikväll. 30 minuter på träningscykeln (har ännu inte kommit till skott med cykelinköp för utebruk) motsvarar 13 km, och eftersom jag hade bestämt mig för att få ihop två mil trampade jag på i 47 minuter. I öronen hade jag Myter & Mysteriers senaste avsnitt om inkarnation, treenighet och Johannesevangeliet. Lätt oortodoxt träningssoundtrack kanske, men inte sällan blir jag mer uthållig med en podd eller ljudbok än musik nuförtiden.Per sa bland annat att den tidiga kristendomen var en praktik mer än en lära. Det resonemanget känner jag igen från filosofihistorien. De antika filosoferna var långt ifrån bara teoretiserande på det sätt som vi lätt förknippar med begreppet filosofi. Deras försök att förstå världen innebar inte sällan också försök att definiera vad det goda, rättfärdiga livet var och hur det skulle levas. En praktik liksom.

Satt där på cykeln, trampade och filosoferade. Jag älskar kunskap och att lära nytt, se nya samband och få djupare förståelse för saker och ting. I den bemärkelsen är jag en filosof. Constantly curious, neurotiskt nyfiken.

Men vad gäller att omsätta insikt till handling, praktik, så tvekar jag, fastnar jag, alltsomoftast. Från böckerna om konståkning och ridning som barn till böcker om träning, vandring, mindfulness, självhushållning och mycket, mycket annat har teorin fascinerat mycket mer ön praktiken.

Men herregu, nu jobbar jag med design, där essensen är att göra. Då är jag tacksam för såna saker som Helenas påminnelse om att testa och experimentera, liksom Ica-klassikern som ger morot till att börja omsätta de grundmurade insikterna om nyttan av att röra på sig i regelbunden praktik.

Jag kommer att fortsätta läsa. Dessutom lägger jag nu till mer av görande, mer av att praktisera och få ut i kroppen det som huvudet tagit in.

Releasekväll

Böckernas bok har den kallats. Bibeln, boken som är utgångspunkten för den andra säsongen av Myter & Mysterier.

Vad händer när man verkligen utsätter sig för de texter i Bibeln som påverkat så många människor under så många år? Vad händer med oss, vad händer med er, vad händer med dig?

Så inleder Eric Schüldt andra säsongen, i det första av tio avsnitt. Alldeles dagsfärskt.

I skrivande stund är jag på väg hem från releasen av serien. Att jag hamnade här är för att jag stöttade kampanjen på Kickstarter med en lite större summa. För att jag visste att det är få poddupplevelser som skulle vara mer givande, tankeväckande, insiktsgivande och lärorika.

Det blev en kväll med frågor om hur det kommer sig att podden inte uppmärksammats i media, men ändå har en så stor lyssnarskara. Om det finns ämnen som inte kan beröras. Och med samtal vid middagsbordet kring frågor om vilka vi är innerst inne, om gudsbilder och en eventuell gemensam kärna i världens religioner (perspektiv på den frågan kan komma att dyka upp redan nästa vecka), men också om sociala mediers och digital teknik effekt på vilka vi är och statsindividualism. Nya ansikten och några kära återseenden med redan gjorda bekantskaper.

Nu ser jag fram mot tio veckor av lärt och lärande samtal mellan Eric och Per Johansson. I det första avsnittet som jag strax ska kasta mig över står Änglar och demoner på agendan. Vad händer om jag prövar tanken att de verkligen finns?

Samtal räddar världen

Jag tror på samtal som helande kraft för individer, familjer, grupper, samhällen och världen. Samtal där både ord och tystnad får rum.

IMG_3765
Busan. Bekväm som få.

Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm med samtalets styvsyskon debatt och diskussion. I samtalet däremot, är jag som delfinen i vattnet, handen i handsken och katten i duntäcket.

Samtalskonsten är både enkel och svårbemästrad. Enkel, för att samtala är det vi gjort som art i alla tider för att bygga gemenskap, lösa problem och utforska världen. Svårbemästrad för att det kan kräva en hel del av oss, i form av att lägga bort såväl förutfattade meningar, positioner och och poses som våra bildliga skottsäkra västar och andra försvarsmekanismer. Att våga prestigelöshet, sårbarhet och öppenhet är långt ifrån självklart eller enkelt.

Samtalet gynnas av att vi tänker på balansen i de två öron och en mun som vi begåvats med av naturen. Ändå vågar jag påstå att vi som pratar mer än vi lyssnar (och som dessutom är fullt upptagna med att tänka på vad vi ska säga härnäst när vi skulle ha vunnit mycket på att lyssna aktivt och fokuserat istället) är fler till antalet än vad de lyssnande är.

Jag jobbar med och för förändrings- och utvecklingsprocesser som bygger på utforskande och skapande samtal mellan människor. Jag gillar initiativet och numera föreningen Lärolika, för att de utgår från samtalet och mötet mellan människor som kraft för förändring. Jag väljer gärna poddar där samtalets båda delar – orden och tystnaden, pratet och lyssnandet – är i balans:  On Being, Myter och mysterier, Björn & Navid

Navid Modiri har precis lanserat en gräsrotsfinansieringskampanj (Hm. Knöligare ord än svengelskans crowd funding-kampanj) för en podd som sätter samtalet i fokus. Jag har stöttat initiativet, och om du, liksom jag, tror att vi behöver fler samtal i förhållande till antalet debatter, diskussioner och dumförklaringar i samhället – ja, då tycker jag att du ska göra mig sällskap! Det gör du genom att gå in på Kickstarter och stötta Hur kan vi?.

För jag säger som Navid:

Jag tror att vi behöver förändra samtalet för att kunna förändra samhället. Därför är jag samtalsaktivist.

Var hittar du samtalen som gör dig klokare, mer förbryllad, mer nyfiken? Som gör dig mer levande, mer mänsklig?