”Skulle du säga så till din bästa vän?” Frågan kom från min coach Alla, när jag än en gång suckade över någon av alla mina ambitioner som jag enligt mig själv inte kommer framåt med; det handlade om jag minns rätt – än en gång – om att låta mina egna behov och önskningar ta plats. Framförallt hos mig själv.
Och så fick jag i uppgift att jobba på en sak till nästa gång vi hörs. En enda sak – att ha det bildliga kortet ”Vad skulle du säga till din bästa vän i denna situation?” i fickan. Att känna dess värme, som en påminnelse om nödvändigheten i att vara varsam med mig själv.
Dagens blogginlägg är en redigerad version av ett inlägg som första gången publicerades på internationella kvinnodagen, den 8 mars, 2014.
I fokus för diskussionerna på internationella kvinnodagen står de skillnader som finns mellan män och kvinnor ifråga om makt och de konsekvenser som detta leder till på ett strukturellt plan. Eftersom strukturer består av individer, och därmed bara kan förändras i grunden av individer som väljer nya förhållningssätt till andra individer, har jag funderat över vilka råd jag vill ge mina barn (och mig själv) för att bidra till ett samhälle där varje människa har samma förutsättningar att forma sitt liv och det samhälle hen är en del av.
Foto: nojhan @ flickr CC BY-SA 2.0
I dikten Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon sammanfattade Anna Maria Lenngren år 1876 sina värderingar och livsregler. Eftersom jag vill ge mina barn samma förutsättningar för livet oavsett vilket kön de identifierar sig som, har jag travesterat dikten i en neutral variant som fungerar lika bra idag 8 mars på internationella kvinnodagen som 19 november på internationella mansdagen. Och alla andra dagar på året med – är det förresten de som är de internationella medmänniskodagarna?
Min kära sotter*, du blir stor:
Du från en hel del hunnit växa…
Utaf din hulda, kloka mor
Tag, för din framtid, denna lexa!
Uti den verld, du smått har sett,
Så många öden förefalla;
Och med ett gladt och öppet vett
Kan du få lära av dem alla.
På lifvets bana varsamt gå,
Men tro ej allt hvad ondt man säger!
Vår verld, min kära, är ändå
Den allra bästa verld, en eger.
Den är – hvad den beständigt var –
Bebodd af kloka och af dårar;
Och – noga öfverlagdt – den har
Mer rätt till löje än till tårar.
För mycken misstro föder agg,
För mycken lättro ångerns smärta:
Tänk ej i hvarje ros en tagg,
Ej dygd i hvarje männskohjerta!
Väl dig, om jemt du följa vet
Nyfikenhet, den glada gumman:
Den, jemte känslig glädtighet,
Är af all vishet hufvudsumman.
Med läsning driv fördomen bort –
Var männska så väl det behöfver,
Men när du läser, gör det kort.
Att handling ej blott helt stås öfver!
Ett odladt vett, en upplyst själ –
Vet – ej blott böcker kan det skänka.
Mitt barn, studera verlden väl:
Den ger dig ämnen nog att tänka!
Hvar menska, älskling, är en bok –
Lär dig att fatta rätt dess värde,
Och mins, att oftast af en tok
Den vise någon visdom lärde!
Men om lektyren roar dig,
Väl – i förädling af ditt väsen
Låt den då blygsamt röja sig,
Men ej i tonen af beläsen!
Nyfikenhetens klubb – mitt rön –
Intoleransens skrubb utslipper,
Så vitterheten hos vart kön
Är långt ifrån ett fåfängt nipper.
Lyd, kära, lyd bestämmelsen:
Sök väl att goda bragder hinna
Och hedra värdighet, min vän,
i varje medman och medqvinna!
Se kära mor i livets krets,
Som vet sitt sanna kall bevaka,
Fullt med sitt lärande tillfreds,
som mänska, mor och frölovsmaka!
Månn handlingsdåd, bekraftande
Med blomster hennes fotspår hölja,
Och kärlek, hopp och skapande
Dess lefnad och dess minne följa.
Respekten är med fliten slägt:
I nyttig handling sätt din heder!
Gör ödmjukheten till din drägt
Bli sinnebild af dina seder!
Följ, kära, ett av mina bud:
Låt aldrig titlar dig förtrolla!
Allt högmod uti männskors skrud
Är blott affischen af en fjolla.
I sällskap sladdrets tomhet fly,
Men sitt ej sluten som en gåta!
För tanklösheten plär man sky,
För mycken klokhet ej förlåta.
Välj uttryck utan brydsamt val,
Se till att du ej domslut fäller!
Och tala, vännen – håll ej tal:
Du tror ej hur det oss förställer!
Gif skämtets udd sitt fina skick
I ord, som glädtigt oförmoda!
Dock mins: man skrattar med en qvick,
Men man bär aktning för den goda.
Att bli för stor och penningrik
i jakt på glansen i gazetten –
bort det! Från kök till republik,
från politik till toaletten –
blif vid din gärning, låt din hand
med hopp och glädje föra skutan.
Tro ej, mitt barn, att folk och land
Med Guds hjelp styras oss förutan!
När sig väl mänskor nitiskt ter
Att staters styrselsätt ransaka,
så vet, då tycks mig att jag ser
Så stolta furor som stå raka.
Ja, slika värf är mödan värd:
Låt gärna dem din håg förvilla!
Du är unik – så vill vår värld
Med tacksamhet din lärdom gilla.
Att älskas … ej ett ämne fins
Mer rikt att i maximer drifva
Men, kära vännen, hör och mins
Det enda råd, jag har att gifva:
Den hen, som dig blir beskärd,
(Märk denna stora hemligheten!)
Var huld, om hen är huldhet värd,
Om ej – så stanna ej i smeten!
Tag händelser och öden lätt,
Mitt barn, så blifva de ej tunga!
Och – mellan oss – är det ett sätt
Att än i åldern synas unga.
Min kära, lifvet flyr så fort –
Hvad grym, hvad oersättlig skada,
Om, vid det lilla gagn, vi gjort,
Vi nekat oss att vara glada!
Må stojet och förströelsen
Vid andras dom för glädje gälla,
I stilla nöjen sök du den –
Det är för oss vi äro sälla.
Gör nöjet bofast i ditt hus,
Eg i ditt hjerta samvetsfriden!
Den gör vår uppsyn mild och ljus,
Den rår på sorgerna och tiden.
Ja, älskling, lifvets sällhet njut,
Men lifvets pligter ej försaka…
Nu har min lilla lexa slut,
Och från min blogg jag går tillbaka.
Kväll på hotell mellan två jobbdagar på annan ort. På hotellet finns gym. Med crosstrainer.
Och 30 minuter på crosstrainern ger mig 5 km i ICA-klassikerns Vasaloppsmoment.
Så nu är jag uppe i 55 km, någonstans mellan kontrollerna i Evertsberg (47 km) och Oxberg (62 km). I mål måste jag vara senast nästa söndag, den 18 mars. Återstår 7 halvtimmar på crosstrainern eller lite drygt 11 halvtimmars stavgång. Eller en mix. Det fixar jag!
Den sortens motivation som ICA-klassikern ger mig för att få mig att träna regelbundet, är den starkaste jag upplevt hittills i livet. Med viss förstärkning av att älsklingen utlovat present när jag avverkat hela klassikern…
Dags för lite god mat här på bloggen om livets goda och det goda livet. Vad det nu är.
Några smaker som är riktigt, riktigt goda i mitt liv just nu är jordärtskocka (kungen av smaker i mitt tycke, om en bortser från champagne och andra goda viner), ingefära och lakrits. Om också dina smaklökar har dessa böjelser kan de här favoriterna i repris vara värda att testa alternativt inspireras av!
Under 2018 vill jag ju ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Den nionde veckan blev dock måndag i vecka 10 innan den här backspegeln blev publicerad. Årets nionde vecka såg jag bland annat tillbaka på…
… VINTER! Sån där riktig vinter, med knarrande snö under skorna, näsborrar som fryser ihop i kylan och en isblå himmel som fond för snötyngda granar och vita drivor, lika höga som mig.
… njutningen i att återuppväcka muskler från de döda. I skidspåret och i slalombacken. Det ÄR ju skönt att röra på sig. Får bestämt fundera på om jag ska göra det oftare!
… magin i ett thailändskt tempel i vitt och guld mitt i lunden av bargrenade björkar i det ångermanländska snötäckta landskapet. Templet var visserligen stängt, men bara dess exteriör var en skönhetsupplevelse i sig. I synnerhet i den omgivningen.
… 10-åringens glädje i skidbacken, rosig och stolt över att ha visat min älskling de olika nedfarterna.
… tacksamheten över att jag fick förtroendet att lära älsklingens 12-åring att ta sig nerför skidbacken. Hennes enträgenhet och talang för fysisk aktivitet i kombination med uppmuntrande och faktiskt stundtals schysst pedagogik från min sida (även om man väl iofs inte svänger med toppskidan…) gjorde att hon gick från ytterst tveksam till att vara drottning av ankarliften och fartprinsessa på en dag. En sann förebild!
… lyckan i att få somna, sova och vakna med min älskling tätt intill mig flera nätter i rad. Att få känna hans arm om mina axlar i ankarliften. Att få stanna till för pusspaus i skidspåret. Att skapa tillsammans i köket. Att vara vi.
Foto: Eric Forsberg
Modell och vackraste utsikten: Eric Forsberg
Foto: Eric Forsberg
Foto: Eric Forsberg
… glädjen i att föra samman min nya familj med min gamla, och känna hur kugghjulen faller i varandra mjukt och naturligt.
… tacksamheten över att kunna ge en liten stöttande hand till syster min i hennes viktiga arbete för patientsäkerhet och god arbetsmiljö utifrån min professionella kompetens.
… god mat i lika stora drivor som snön i naturen. Nyttig mat, med det låga GI som älsklingen kör och inspirerat mig till att eftersträva. Mycket fritt skapande i köket har det blivit, med delikat resultat. Säger jag utan att tveka själv. Olika rotfruktspytter och blomkålsmos istället för potatis var några höjdare. Min ständiga följeslagare grönkålen fick sig en omgång. Och så firade vi mor och mig som fyller år med bara några dagars mellanrum med lyxig fest på fjällröding med beurre blanc, mumsig gurk- och äppelsallad och fänkålspytt till. Mums!
… fyndet på Erikshjälpen i form av teleskopgåstavar för 40 spänn och ny elsladd till kameraladdaren (som jag tappat bort) för 16 pix. Återbruk is da shit!
… födelsedagsfirandet i egen komposition. Utan förväntningar från någon annan än mig själv på hur det skulle förflyta. Just i år innebar det bland annat smörgåstårta istället för vanlig tårta för hälsoglädjen och en härligt torr och ekologisk cava i glasen.
Au naturel
Bästa födelsedagstårtan
Älsklingen gav mig mina älsklingsblommor.
Skål! Vin för själsligt enrum.
… premiär för min webshop. Ett resultat av firandet av min födelsedag på mitt eget sätt. Bland alla de tusentals bilder jag tagit och tar, finns några som jag tycker håller för att dela med mig av på detta sätt. Kanske till och med få in någon liten intäkt av. Vill du ha en tavla, väska, kudde eller anteckningsbok som du garanterat är i princip ensam om – håll ett öga på shoppen! Jag smyger igång med två motiv, men fler kommer efterhand.
