Etikett: påvägmotfemtio

Backspegel i tacksamhet och förundran 21

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugoförsta vecka tänker jag bland annat på…

… det mentala reningsbadet i ett coachingsamtal.

… att få syn på en mental förflyttning (i önskad riktning) som jag gjort vad gäller gränserna för vad jag tar ansvar för och vad jag överlåter till andra att ta ansvar för.

… ett gäng bra intervjuer i roligt uppdrag.

… timmar av tid på egen hand.

… aha-upplevelsen när jag lyckades lösa en jobbmässig utmaning på ett i mitt tycke smart och effektivt sätt, där jag utgick från min egen kompetens istället för att försöka täcka upp kompetens som lämnat projektet.

… känslan av ”booom” när jag skickar iväg en rapport som varit en riktig surdeg, och stryker den från att göra-listan.

… blommor i alla former och färger.

… spontanfikat med en god vän på konferens.

… känslan av ”yes!” när jag får användning för min utvecklade problemlösningsförmåga vid två tydliga tillfällen.

… upplevelsen av att ha storstädat kök och badrum i ett tempo som utgick från kroppens behov istället för hjärnans prestationskrav.

… en trevlig trädgårdsdag med grannarna.

… att njuta av min altan, som badat i tung syréndoft hela veckan. Och värme.

… grön smoothie till frukost två dar i rad. Lagt till något bra och önskat istället för att dra bort och sätta förbud.

… timmar på tu man hand med min älskling. Skratt, lycka, kärlek, lust, närhet, tillhörighet. Älsklingens mästerliga kokkonst till det. Och bubbel. Så klart.

… närheten till mina barn efter 10 dagars frånvaro.

Enklaste sommardesserten: en blandning av sött och salt

On By Sara ModigIn SmakerLeave a comment

Honungsmelon och lakrits var en kombo jag aldrig tänkt på förrän jag serverades det på Island. Där kan de ju sin lakrits.

Ikväll var jag verkligen inte sugen på mat. Men i fruktskålen låg en honungsmelon, och i storstädningen av köket hittade jag ett lakritssalt från Ölands örtagård. Ett halvgrovt salt med lakritsflakes liksom. Doftade över lite lakritspulver också, för att vara på den säkra sidan.

Simsalabim, en ny favorit skapad! (Fast det extra lakritspulvret behövdes inte.) Perfekt med ett extra nedkylt rosé (M de Minuty) i glaset och doft av syrén och lavendel i näsan efter förberedelser för föreningens trädgårdsdag imorgon.

Prestationsbefriad

On By Sara ModigIn Intentioner2 Comments

Hade inte riktigt hittat någon tydlig intention för denna måncykel som började förra tisdagen. Men så föll den på plats i gårdagens samtal med min coach Alla.

Utöver det som krävs av mig för försörjning testar jag att släppa jag alla prestationer, måsten och borden. Prestationsbefriad. En dag i taget. Med sikte på en månad.

Har ju en bra förebild i detta. Busan får visa vägen.

Tystnad och vanor

On By Sara ModigIn Ambitioner6 Comments

Funderade på att låta tystnad utgöra dagens inlägg. En rubrik, och så bara… inget.

Hjärnan är trött efter intensiva dagar med mycket resor och lite sömn. Halsen kliar på ett otäckt sätt också, och får mig att tänka på alla kommentarer på FB, i media och i utbytet med personer jag mött i veckan om ihärdiga influensor och förkylningar. Ingefäran och citronen väntar hemma på att bli till shot.

Nä. Trots fakta i föregående stycke vill jag ändå skriva några rader. Och jag slås av att viljan att få ihop de där raderna är ett uttryck för en av fyra vanor som jag faktiskt har lyckats hålla i och hålla ut med (om än bara 12 dagar i rad vad gäller just bloggandet) hittills det här året. Övriga är:

*Ambitionen att meditera varje dag. Och imorse gjorde jag min 82 dag i följd. Vissa dagar har det blivit fler än en gång. Andra dagar har jag slumrat till under meditationen. (Undrar om en blir så där snygg som figuren till vänster om mitt namn när en mediterat tillräckligt länge.)

*På söndag går jag i mål i ICA-klassikerns Vasalopp (om jag inte däckar i feber i helgen då, förstås). Det betyder att jag lyckats röra på mig regelbundet så att jag blir svettig (rejält svettig) minst en halvtimme ett par, tre gånger i veckan sedan jag drog igång utmaningen i mitten av februari.påväg

*Min Goodreads-läsutmaning om 26 böcker under året. Jag har avverkat 12 böcker, och är snart i mål med den 13e.

Funderar lite på vad det är som gör att dessa vanor etablerat sig. Som den obliger jag är, är en stor del av motivationen det att svara upp på yttre förväntningar på mig. Och i alla dessa fyra har jag andra personers förväntningar att svara upp mot – eller i alla fall mina bilder av andras förväntningar.

*Bloggen – ja, jag har ju sagt här att jag vill skriva dagligen under mitt femtionde levnadsår. Och den ambitionen blir ju implicit ett löfte till er, kära läsare.

*Meditationen – förutom att jag mediterar med stöd av Headspace det första jag gör när jag vaknar på morgonen och det är en anledning till att ligga kvar en l i t e n stund till i sängen, vet jag att jag har min Headspacebuddy Helenas ögon på mig.

*ICA-klassikern – min älskling hejar på och har utlovat en present när jag är i mål med hela klassikern. Det är motivation som heter duga!

*Goodreadsutmaningen – tja, den ligger där öppen på min profil för alla som mot förmodan skulle vara intresserade av att kolla hur det går för mig.

Funderar vidare på hur jag kan omsätta de triggers som etableringen av dessa vanor har haft i stöd för att ta mig an min mathållning. Och för framtiden, att hitta sätt att etablera andra vanor som jag kanske kommer vilja etablera. Som att ge tystnaden större utrymme i livet. Har du några tankar kring det?

 

Lyxkrogslördag på hemmaplan

On By Sara ModigIn Mat och bak2 Comments

Vilken lyx! En egengjord favoritfrukost med chiapudding med granatäpple, kompletterat med ett ägg och en stooor kopp kaffe inledde dagen.

Lunchen bjöds jag dock till bords av C, som svängde ihop en omelett med rester från gårdagens tacomiddag, uppiffat med granatäpple igen – en perfekt sötbitter brytning till det salta.

Sen sa C: ”Kan vi inte laga musslor och pommes frites någon gång?” Och hur det nu kom sig, blev det så att jag fick den ultimata lyxen att lära C och J att koka musslor och göra pommes och majonnäs till det. Och avnjuta det förstås! Som tur var, var det bara C och jag som gillade musslorna! J och älsklingens A mumsade lax, medan M tryckte i sig 4 hg färska räkor. Min stackars älskling låg hemma sjuk och missade härligheten. Det kommer kokas musslor igen här inom kort, det kan jag lova dig E!