#lyrikfredag – Reinvention

img_4622Jag fick en dikt i mejlboxen häromdagen av kära Helena. En dikt ”om dig” skrev hon. Oh, ja! Dikten är av Tara Sophia Mohr, författare och coach med fokus på kvinnors ledarskap och välmående. Tack, Helena, för omtanken och för en ny spännande bekantskap.

Reinvention

There is always the possibility

of reinvention

sometimes born of longing

sometimes offered faintly,

like birdsong in your ear

sometimes—

born of pain.

Life is long for a reason.

So that every chapter swells

with a new chapter of us,

so there is time to change

the meaning of your name

to everyone around you,

and especially

to you.

When the name that once meant

tired girl comes to mean

she who rose again,

–then

art begins.

I met a woman

whose house burned down

and in the ashes

she found the blaze of her self.

Now it roars

still angry, sometimes uncontrolled,

always a blinding light.

If you see her on the street,

bow to her courage.

Stare back into her flickering animal eyes,

and know, she is fighting a fight.

-Tara Sophia Mohr

#lyriklördag – ur förklädd Gud av Hjalmar Gullberg

Bjuder ett mänskoöga

till stilla kärleksfest

oss, kyliga och tröga,

som folk är mest,

lägger som himmelsk läkning

för djupa själasår,

en vän, fri från beräkning, 

sin hand i vår, 

synes en ljusglans sprida sig 

kring vår plågobädd –  

då sitter vid vår sida 

en gud förklädd. 

Med tillägnan tilll alla änglar som funnits vid min sida denna vecka: Kristin, Jenny och Fredrik m barnen, doktor Lasse, Helena, Åsa, Ulrika… 

#lyrikfredag ”Vad tiden dig gav må du ge igen, Blott det eviga bor i ditt hjärta än.”

sunbeam-76825_1280Idag lånar jag poetens ord. Närmare bestämt Esaias Tegnérs ord i dikten Det eviga. Den har förekommit tidigare på bloggen, men idag får den stå för sig själv.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, lik Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
Och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
Som färgade bågen i skyar.
Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
Och åldern dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: Med fiken håg
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

#lyrikfredag: Och fre-idag blev fredagskväll

Senare än tänkt.

Andan i halsen och borde-varit-tidigare på axeln.

Ställer ner ryggsäck och matkassar samtidigt som andan landar i magen och axelbördan lättar.

Kramar.

Mat på spisen.

Vi njuter och närs av sammetslen kycklinggryta.

Av skratt och skämt.

Hehe.

Tänk att få vara så pinsam och ändå älskad i mina barns ögon.

Vi tar en tallrik till av samtalet.

Reflektionerna skickas runt mellan pratgästerna.

Blåbärspaj från finbageriet.

Disken tar vi imorgon.

Youtubeklipp och gitarr till duett.

Tillfreds och tillfrids.

 

 

 

Bokbloggsjerkabidrag om semesterläsning

Bokbloggaren Annika bjuder varje vecka in till vad hon kallar Bokbloggsjerka med ”förhoppningen … att vi kommer att hitta nya bokbloggare som vi annars kanske skulle missa”. Jag snubblade över fenomenet i våras via bloggen Triloger, och har funderat på om jag har något att bidra med.

När jag söker igenom min blogg efter bokrelaterade inlägg ser jag i och för sig att inte skrivit så många inlägg om böcker som jag trodde. Jag är ju också, om än en flitig läsare, kanske främst en sakprosaläsare (en liten varudeklaration för eventuellt nytillkomna bloggläsare).

Mina två inlägg om min sommarläsning av Bernt-Olov Anderssons Kanal respektive Malin Persson Giolitos Störst av allt gör att jag ändå vågar kasta in ett inlägg i veckans omgång av Bokbloggsjerkan. Inte minst eftersom veckans fråga handlar om semesterläsning:

Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en perfekt semester se ut enligt dig?

För mig innebär ledighet alltid möjlighet till läsning. Att jag släpat en närmare 30 kilo tung resväska runt Sverige denna sommar beror inte på att jag skulle vara exempelvis sko- eller sminkfetischist – ca 25% av vikten har utgjorts av böcker.

Mina reskamrater från sommaren har återsamling. Saknas gör Störst av allt, som jag lämnade till min syster för hennes semesterläsning.
Mina reskamrater från sommaren har återträff. Saknas gör Störst av allt, som jag lämnade kvar hos min syster för hennes semesterläsning.

Utöver de två böckerna ovan, som ju faktiskt bara åkte med halva semestern eftersom de var bokhandelsfynd från en av alla de lata dagarna, har det varit en minst sagt blandad kompott som gjort mig sällskap.

Det har varit jobbrelaterad fakta om hur demokratin kan ”återuppfinnas” genom vad som kallas medborgarbudgetar. Det har också varit fakta som stöd och inspiration till rehabilitering, liksom boken om folklig sång med det fantastiska namnet Häxgnägg och pärlband, som jag köpte på kulningskursen tidigare i sommar. Har ju faktiskt övat på min nyvunna förmåga!

Det har också varit den så tankeväckande Becoming Wise av Krista Tippett, där varje mening är fullproppad med höggradig insikts- och reflektionsnäring. Jag drack de fem första kapitlen som en ökenvandrare som når en oväntad oas med frisk källvatten – sedan tog det bomstopp. Nu känner jag dock lusten återvända att avsluta den första läsomgången av denna för mig så viktiga bok. Och även om jag inte har förmått mig till att börja på tegelstenen The O Manuscript av Lars Muhl, trots att jag har vänner som är helt lyriska över den, har den gjort mig sällskap i packningen hela sommaren.

Några loppis- och antikvariatsfynd har lagts till samlingen också. Den första som inköptes för min egen räkning var den lilla skojiga Allehanda urkunder om Språk, med texter som sträcker sig från Första Mosebok, texter av Platon och Aristoteles till texter av Stalin och Chomsky. Det andra var Folkmusikboken, i vilken jag kastade mig över kapitlet om fäbodarnas musik (som bland annat ju innefattar kulning).

Ledighetsläsning

Ett par lässituationer som är extra förknippade med ledighet (sommar- eller julsemester liksom helg) för mig är:

  • att läsa ut en spännande bok även om klockan blir två, tre eller fyra på natten och gryningsljuset ersätter glödlampans sken som ljuskälla.
  • att gå och lägga sig efter frukost med Boken i högsta hugg och läsa tills någon annan ropar att det är lunch (även om det oftast är något av barnen som dyker upp och frågar om när det blir lunch…).

En specifikt sommarskön situation är den, när jag plockat med mig Boken ut i solen till en filt eller solstol. Eftersom det är #lyrikfredag på Twitter idag som alla fredagar kostar jag på mig att bjuda på ännu ett haikuförsök:

Sommarbokens text

förenar sig med solen.

Läsaren somnar.

Den perfekta semestern

Hur skulle då en perfekt semester för mig, där jag står just nu i livet, se ut? Jo, den skulle utspela sig på en resort vid ett varmt hav i ett lagom ljummet klimat. Där skulle jag växla läsning i solstolen vid poolen/havet med fysisk aktivitet av olika slag och god mat och dryck. I lagom sällskap med familjen och kanske goda vänner – gärna några som läser samma litteratur för gemensamma reflektioner vid middagen.