#lyrikfredag: Och fre-idag blev fredagskväll

Senare än tänkt.

Andan i halsen och borde-varit-tidigare på axeln.

Ställer ner ryggsäck och matkassar samtidigt som andan landar i magen och axelbördan lättar.

Kramar.

Mat på spisen.

Vi njuter och närs av sammetslen kycklinggryta.

Av skratt och skämt.

Hehe.

Tänk att få vara så pinsam och ändå älskad i mina barns ögon.

Vi tar en tallrik till av samtalet.

Reflektionerna skickas runt mellan pratgästerna.

Blåbärspaj från finbageriet.

Disken tar vi imorgon.

Youtubeklipp och gitarr till duett.

Tillfreds och tillfrids.

 

 

 

Bokbloggsjerkabidrag om semesterläsning

Bokbloggaren Annika bjuder varje vecka in till vad hon kallar Bokbloggsjerka med ”förhoppningen … att vi kommer att hitta nya bokbloggare som vi annars kanske skulle missa”. Jag snubblade över fenomenet i våras via bloggen Triloger, och har funderat på om jag har något att bidra med.

När jag söker igenom min blogg efter bokrelaterade inlägg ser jag i och för sig att inte skrivit så många inlägg om böcker som jag trodde. Jag är ju också, om än en flitig läsare, kanske främst en sakprosaläsare (en liten varudeklaration för eventuellt nytillkomna bloggläsare).

Mina två inlägg om min sommarläsning av Bernt-Olov Anderssons Kanal respektive Malin Persson Giolitos Störst av allt gör att jag ändå vågar kasta in ett inlägg i veckans omgång av Bokbloggsjerkan. Inte minst eftersom veckans fråga handlar om semesterläsning:

Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en perfekt semester se ut enligt dig?

För mig innebär ledighet alltid möjlighet till läsning. Att jag släpat en närmare 30 kilo tung resväska runt Sverige denna sommar beror inte på att jag skulle vara exempelvis sko- eller sminkfetischist – ca 25% av vikten har utgjorts av böcker.

Mina reskamrater från sommaren har återsamling. Saknas gör Störst av allt, som jag lämnade till min syster för hennes semesterläsning.
Mina reskamrater från sommaren har återträff. Saknas gör Störst av allt, som jag lämnade kvar hos min syster för hennes semesterläsning.

Utöver de två böckerna ovan, som ju faktiskt bara åkte med halva semestern eftersom de var bokhandelsfynd från en av alla de lata dagarna, har det varit en minst sagt blandad kompott som gjort mig sällskap.

Det har varit jobbrelaterad fakta om hur demokratin kan ”återuppfinnas” genom vad som kallas medborgarbudgetar. Det har också varit fakta som stöd och inspiration till rehabilitering, liksom boken om folklig sång med det fantastiska namnet Häxgnägg och pärlband, som jag köpte på kulningskursen tidigare i sommar. Har ju faktiskt övat på min nyvunna förmåga!

Det har också varit den så tankeväckande Becoming Wise av Krista Tippett, där varje mening är fullproppad med höggradig insikts- och reflektionsnäring. Jag drack de fem första kapitlen som en ökenvandrare som når en oväntad oas med frisk källvatten – sedan tog det bomstopp. Nu känner jag dock lusten återvända att avsluta den första läsomgången av denna för mig så viktiga bok. Och även om jag inte har förmått mig till att börja på tegelstenen The O Manuscript av Lars Muhl, trots att jag har vänner som är helt lyriska över den, har den gjort mig sällskap i packningen hela sommaren.

Några loppis- och antikvariatsfynd har lagts till samlingen också. Den första som inköptes för min egen räkning var den lilla skojiga Allehanda urkunder om Språk, med texter som sträcker sig från Första Mosebok, texter av Platon och Aristoteles till texter av Stalin och Chomsky. Det andra var Folkmusikboken, i vilken jag kastade mig över kapitlet om fäbodarnas musik (som bland annat ju innefattar kulning).

Ledighetsläsning

Ett par lässituationer som är extra förknippade med ledighet (sommar- eller julsemester liksom helg) för mig är:

  • att läsa ut en spännande bok även om klockan blir två, tre eller fyra på natten och gryningsljuset ersätter glödlampans sken som ljuskälla.
  • att gå och lägga sig efter frukost med Boken i högsta hugg och läsa tills någon annan ropar att det är lunch (även om det oftast är något av barnen som dyker upp och frågar om när det blir lunch…).

En specifikt sommarskön situation är den, när jag plockat med mig Boken ut i solen till en filt eller solstol. Eftersom det är #lyrikfredag på Twitter idag som alla fredagar kostar jag på mig att bjuda på ännu ett haikuförsök:

Sommarbokens text

förenar sig med solen.

Läsaren somnar.

Den perfekta semestern

Hur skulle då en perfekt semester för mig, där jag står just nu i livet, se ut? Jo, den skulle utspela sig på en resort vid ett varmt hav i ett lagom ljummet klimat. Där skulle jag växla läsning i solstolen vid poolen/havet med fysisk aktivitet av olika slag och god mat och dryck. I lagom sällskap med familjen och kanske goda vänner – gärna några som läser samma litteratur för gemensamma reflektioner vid middagen.

Poesi – dag 94 i #blogg100

Mitt diktande i gårdagens inlägg i kombination med att jag idag (måste ju vara typ sist i Twittervärlden med det), upptäckte hashtaggen #lyrikfredag på Twitter, fick mig att börja fundera på det där med poesi – både att läsa och att skriva. Jag har läst lite lyrik genom åren, men oftast snavat över poesin genom musiken, som tonsatta dikter. Och jag har någonstans i gömmorna en hophäftad bunt papper på vilka jag som barn satte tankar på pränt i poesins form. Bland annat i denna närmast aforismartade dikt, som min käre far ofta citerar:

Data, räkna. Data, skriv. Människa, gör nånting med ditt liv!

Hehe. Redan som barn var jag alltså fascinerad av digitaliseringens påverkan på oss människor och vikten av att vi har en riktning i vår användning av tekniken.

transtrc3b6mers_stenpoesi_7_tomas_transtrc3b6mers_platsNåja, tillbaks till huvudspåret för inlägget. I mitt googlande kring poesin som företeelse snavade jag över tidningen Skrivas poesiskola. Den inleds med att artikelförfattaren, poeten Mats Söderlund ger en kort beskrivning av vad poesi är, utifrån den Tranströmerdikt som fångats på bilden ovan:

Dikten säger något om vad poesi är, nämligen mer språk än ord.

Jag hittade också DNs Snälla poesiskolan från 2010-11, som visade sig vara en riktig liten juvel till krönikesamling om just poesin.

Ciceronen i poesiskolan var litteraturkritikern och poeten Anna Hallberg, som bland annat skriver:

… konstnärliga texter, som poesi exempelvis, använder språk på ett konstnärligt sätt.

Det är förstås en truism, men avgörande om du vill syssla med poesi.

Själva begreppet ”estetik” kommer till exempel från grekiskans aisthesis som ungefär kan översättas med ”förnimmelse” eller ”varse­blivning”. Det handlar alltså om något sinnligare och mer prövande än de vanliga läsorden: ”begripa”, ”sammanfatta”, ”förstå”.

Jag tror inte att människor i allmänhet har svårt att ta till sig estetiska upplevelser. Tvärtom har jag många gånger fascinerats av att det kan vara så enkelt att diskutera avan­cerad lyrik med barn. Min erfarenhet är inte heller att det krävs universitetspoäng för att vara en bra och sensibel dikt­läsare. Men jag tror att det faktum att ­poesi visar sig som skrift, ställer till det onödigt mycket för många.

Respekten för det skrivna ordet är enorm. Skriftspråket har ju sina rötter i nedtecknandet av lagar, religiösa texter, föreskrifter och regelverk. Och vi är vana att betrakta text i första hand som information, upplysning eller förmedling. Konstnärliga texter gör något annat.

De har en öppnare, mer inbjudande uppbyggnad som kräver delaktighet snarare än konventionell förståelse.

Dikten erbjuder en upplevelse, och där står du och letar efter ett meddelande …

Ett sista skönt fynd i googlandet var en metadikt av den amerikanske juristen, författaren och poeten Archibald MacLeish om just dikten som fenomen. Och jag anar i dess sista strof en ledtråd till varför jag fascineras så av poesin.

Det handlar om varandet, om den medvetna närvaron.

Läser du poesi? Och i så fall, varför? Och har du någon favoritdikt/favoritdiktare? Jag är nyfiken!

A poem should be palpable and mute
As a globed fruit,

Dumb
As old medallions to the thumb,

Silent as the sleeve-worn stone
Of casement ledges where the moss has grown–

A poem should be wordless
As the flight of birds.

*

A poem should be motionless in time
As the moon climbs,

Leaving, as the moon releases
Twig by twig the night-entangled trees,

Leaving, as the moon behind the winter leaves,
Memory by memory the mind–

A poem should be motionless in time
As the moon climbs.

*

A poem should be equal to:
Not true.

For all the history of grief
An empty doorway and a maple leaf.

For love
The leaning grasses and two lights above the sea–

A poem should not mean
But be.

Foto av Britt-Marie Ingdén-Ringselle (Own work) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons