Dancewalk på kvällskvisten

Dagens planer på promenad i solsken gick om intet idag av olika anledningar. Hjärnan blev dock inställd på promenad i morse, när jag hastade från tunnelbanan till kontoret imorse och morgonsolen badade den blå himlen och staden i sina, vid det här laget sällsynta, strålar.

Det fick bli en promenad i kvällsmörket istället, som en dos ångestdämpade (funkar otroligt bra och bara positiva biverkningar). Det har sina fördelar – jag är ensam nog på gatorna (men inte så ensam att jag känner mig otrygg) för att ge mig hän i en dancewalk. En dag är jag kanske så trygg i mig själv att jag dancewalkar ensam på ljusan dag, mitt bland massa folk. Än så länge behöver jag sällskap av fler för att dansa gatan fram med musik i lurarna.

vy-fran-fjallgatan-photo-by-sara-modig
Dansade mig bland annat upp till Fjällgatan och en magisk vy över ett upplyst Stockholm

Jag har skrivit om dancewalk tidigare. I lurarna i kväll fanns bland annat de här låtarna. Om du också vill prova, i skydd av mörket eller på ljusa dagen, är de bra att börja med!

Diskotek – Bo Kaspers orkester

Händerna mot himlen – Petra Marklund

Can’t stop the feeling! – Justin Timberlake

In the stone – Earth, Wind and Fire (Måste-låten framför andra när jag vill ha lite glamour- och Vegaskänsla i livet. Som den här tisdagskvällen.)

Stegräkning

En av mina ambitioner för hösten är att gå 12 000 steg om dagen. Det här är verkligen en ambition av typen ”sikta mot stjärnorna” för att överhuvudtaget ”nå talltopparna”.

Varför 12 000 kanske du undrar; 10 000 steg om dagen är väl den magiska gränsen? Tja, de rekommendationer som jag tagit del av säger ungefär så här:

10 000 steg är minimum för att långsiktigt upprätthålla goda hälsoeffekter, för bland annat hjärt-kärlsystemet. 12 000 steg behövs för att få effekter på vikten över tid. Och det vill jag få.

Hur går det då? Jag använder mig av appen Moves i min iPhone, med alla felkällor som det valet innebär (alla stegräknarappar har en viss felmarginal jämfört med separata stegräknare som man bär på sig, jag har inte telefonen på mig hela tiden, telefonen laddar ur och så vidare). Den anger att jag, sedan den 1 augusti då jag sjösatte mitt nya liv för hösten 2016, nått målet 3 av 9 möjliga dagar. 3 av de övriga 6 dagarna har jag varit över 10 000 steg. Ett resultat som jag är tillfreds med, samtidigt som jag funderar över hur jag ska underlätta för mig att nå hela vägen fram ännu fler dagar.

Även om idag är en av de dagar då jag inte är riktigt framme vid min ambition (mot förmodan kanske jag går de sista 800 stegen här hemma i lägenheten innan jag lägger mig – nä, skulle inte tro det), är jag ändå helnöjd med att jag motade lusten att slå mig ner i fåtöljen och läsa efter att ha krossat barnen i spelen Vändtia respektive Ryktet går. Jag greppade kameran och gick på motivjakt på Söder. Bland annat fångade jag en vacker skymningshimmel – återstår att se vilket väder den förebådade för morgondagen…

Har du satt någon ambition för din höst?

Kvällshimmel från Monteliusvägen

Med nya ögon

Min nya leksak tar mig alltså ut på promenader (det gjorde iofs den gamla hederliga iPhone-kameran också). Den får mig också att se på miljön runt mig med nya ögon – skönheten i en sten, en regnblöt asfaltsyta, regndroppar på ett räcke, fasaddetaljer… Med iPhonen har jag haft svårt att få till djup i bilderna – med min nya leksak blir jag också mycket mer uppmärksam på perspektiv och skärpedjup i ett motiv.

Promenaderna är inte särskilt snabba, med åt det zombieintensiva (det måste vara nivån under lågintensiv, va?) hållet. När den första förälskelsen gett med sig ska jag kombinera med poddpromenader (dvs promenader när jag lyssnar på poddar) för att få ihop de steg som jag dagligen samlar.

Under året har jag blivit tydligt påmind om att jag mår bra av att skapa. Musik, matlagning, text (både i privat blogg och i jobbets rapporter), poesi och foto är mina grejer, än så länge. I alla fall i bemärkelsen ”roliga att göra” – huruvida jag når någon särskild verkshöjd i mitt skapande bryr jag mig faktiskt mindre om (utom vad gäller jobbalstren då).

Här är några smakprov från dagens fotopromenader. Mest natur och byggnader – jag har svårt för att fota människor; känner mig som värsta paparazzin.

1 Fjäril
Nässelfjärilens röda färg matchar Falu rödfärg ganska bra!
1 sten
”En sten på marken ska man inte förkasta; den har också en himmel, bara man ger den tid.” (ur Poesi på väg, SL 2006)
1 Andreas
Familjen får ställa upp som övningsmodeller – maken tycker han ser trött ut här, jag tycker att det är mer åt det sensuella hållet… I en av mina fotoböcker skriver författaren om effekten av att använda fönster som ljuskälla vid porträtt, och ger ett sådant här exempel på halvt belyst, halvt skuggat porträtt. Jag tycker det är en intressant princip, även om jag just här skulle ha bett A vrida på sig lite till. 
1 blomma
Stockrosor i ljuvligt rosa lockar både fotograf och pollensamlare. Även här så himla vackert mot den faluröda bakgrunden. 
1 diamonds
Som smälta diamanter i solen… Som jag har suktat efter att kunna leka med skärpedjupet på det här sättet! 
1 stadshus
”Se, hur hela Uppland står i lågor. Kvällssol brinner bortom Solna skog.” Ur Stockholmsmelodi av Evert Taube. Himlen på bilden har fått lite hjälp av Photoshop… 

 

 

 

Grönt är skönt

Några bilder från dagens promenad i skogen i fantastiska Högbo, som är ett frilufts- och kulturminnesområde en knapp mil norr om Sandviken. Här får jag ro i själen. Kanske beror det på glada barndomsminnen i kombo med en vilsam natur och en stark utvecklingsanda. Vill återvända. Ofta.

Kvällspromenad

Nyklippt gräsmatta

Rödglödgande långkvällssol

Steg motar sorgmod

IMG_2481