Återblick #26-28

On 14 juli, 2019 By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna, som också varit sommarens första omgång av semester…

...… har jag bland annat varit tacksam över

sommarljusa kvällar. Vackra skymningar, sena promenader i både vilsam skog och energigivande stad.

bilkörarglädje.
berg- och dalbaneglädje.
härligt loja dagar i Ångermanland hos syster och mor.

att jag bestämde mig för att familjefira min femtioårsdag på älskade Högbo bruk. Och gjorde det med skön promenad runt sjön, traditionsenligt lustspel (för femte året i rad) och makalöst mumsig middag på brukshotellet, allt i sällskap med några av de människor som betyder mest för mig.
kusinträffen som gav både mig och mina barn tillfälle att knyta släktband och fördjupa våra rötter.
att känna mig älskad och uppskattad av mina närmaste.
att få höra orden ”du visar människor på deras potential”. Wow. Inte mycket mer att begära liksom.

ojämförbara loppisfynd.
cityäventyr och seriebonanza med barnen.
att jag lyckats nå målet om 11 000 steg om dagen alla dagar utom de dagar som gått åt till långresorna och återhämtningen från dem.

… har jag njutit av

schersminens vita blomkaskader och förtrollande doft, tillsammans med paradisbuskens rosa småtrumpeter
min altan och lilla rabatt, där människor, djur och växter frodas.
fjortongradigt vatten runt min bastuvarma kropp.
varmt bad i kylslagen sommarkväll. Under svirrande svalor.

… har jag tränat på gränser

att sätta gränser och också göra dem synliga för min omgivning. Ibland är det ruskigt läskigt. Men så befriande när det väl är gjort.
att släppa på andra gränser. För att de suger för mycket energi till ingen, eller mycket liten nytta.

… har jag lyssnat på

barnens och min gemensamma roadtriplista. En salig blandning minst sagt.
ny svensk pop i och med besöket på Popaganda på Parkteatern. Ett par riktigt trevliga nya bekantskaper som Prins Daniel och Nadja Evelina.
Första avsnittet av Myter och mysteriers nya säsong. Tankeväckande om naturens rättigheter.

… har jag läst Brené Browns Trotsa vildmarken och Herman Hesses Siddhartha. Och så har jag börjat om på Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark. Tre viktiga böcker som ger varat klarare konturer och större rymd på en och samma gång.

… har jag tittat på två säsonger av Netflixserien Stranger Things på initiativ av barnen. Efter första avsnittet sa jag ”Nej tack, inget för mig, alldeles för läskigt”. Efter andra var jag fast i upp- och nervärlden… De skrattar rått åt mig när jag håller för två tredjedelar av synfältet och ber dem berätta vad som händer. Det bjuder jag på, för vi får i alla fall en ny gemensam referensram.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick #25

On 23 juni, 2019 By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets tjugofemte vecka…

… har jag varit tacksam över

känslan av ett väl utfört arbete.
en härlig midsommarfest i nya och gamla bekantskapers sällskap.
smaken av lingon- och rosépepparsill och kall öl.
att få somna och vakna bredvid en annan människa i närhet och lust.
att få njuta av sol, ljumma sommarvindar, god mat och dryck på utelokaler (i dubbel bemärkelse) i kärt sällskap.
strosande i en av världens vackraste städer.
telefonsamtalen med min själabror om livets mörker och ljus.

… har jag upplevt

hur min förmåga att skapa befriande rum av kärlek och närvaro växer sig djup och stark.
hur mitt tidigare så goda detaljminne är under transformation till något annat. Förhoppningsvis ett minne för helheter och stora drag, och inte bara ett icke-minne…
att min ökade acceptans och självuppskattning av min kropp gör att jag för första gången på några år på allvar vågar kläder som är både kvinnliga och sköna i sommarvärmen.
njutningen av att promenera barfota på solvarm asfalt och i gräset.
den bubblande livsglädjen i dancewalken hem efter härliga timmar i kärt sällskap.

… har jag lyssnat på

Maritza Horn och Myntas ljuvliga tolkningar av Nils Ferlins poesi från albumet Bara för längtan.
Dag Vags Du får aldrig no g. Hehe. Ligger nog nåt i det.
Danny Saucedo i Snacket på stan. En riktig gladpopslåt som dök upp på Spotifylistan Midsommarfest – utan den listan hade jag missat denna succé från Så mycket bättre 2016.

… har jag fortsatt att läsa This Human av Melis Senova. En bok att läsa, reflektera, öva, reflektera utifrån.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick #23

On 9 juni, 20199 juni, 2019 By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

… är jag tacksam över

de vänner – nya och gamla – som berikar mitt liv. Som gör mitt liv mer levande.
att få finnas för och dela med mig av min tid och mina resurser till några av de här vännerna när de behövde mig.
att få gå på 100årsfest med 1920-talstema för Tess och Hunter. En magisk afton!
att få ha själssöstra Helena boende hos mig med anledning av festen. Som alltid förenas vi i samtal om livets förunderligheter. Livet, det välsignade, förbannade livet. I tårar och skratt.
lusten, kåtheten, erotiken som fyllt veckan med härlighet, massa hudkontakt och njutning. I vidöppna, inkännande, innerliga, utforskande möten.
att lägga bort rädsla och what ifs för att befriad kliva in i ett nytt rum av värme, kärlek och gemenskap.
diskussioner om nytt angeläget och roligt uppdrag.
min altan, som blir ett alldeles alldeles underbart extrarum med de vackraste av tapeter så här års.
att matlagningsglädjen är på besök igen! Vattenmelongazpacho med caprese och en tweakad jordgubbssallad med halloumi istället för kyckling fröjdade smaklökarna.
godsakerna som min medresenär på helgens kryssning så generöst beställt för att överraska mig. Chokladdoppade jordgubbar och bubbel satte tonen för ett härligt, avkopplande, energigivande och hett dygn till havs.

… har jag blivit påmind om att ”tydlighet är snällhet”. När jag är tydlig mot andra människor gör jag det lättare för dem att förhålla sig till mig. De behöver inte lägga energi på att fundera och gissa på vad det är som skaver i vår relation, och jag ger också tillåtelse att andra människor själva kan vara tydliga med sina behov, önskningar, tankar och frågor tillbaka till mig. Det är ingalunda lätt alla gånger. Skakande kropp och gråten i halsen har ackompanjerat några av mina senaste försök att praktisera insikten. Liksom en stor lättnad, en befrielse, efteråt.

… har jag lyssnat på Judith Hills låt Beautiful life. Om man kunde spela sönder spår på Spotify hade denna varit helt nedkörd vid det här laget. En text fylld av sårighet och hopp på samma gång. Hennes röst och känsla, hela produktionen men inte minst pianospelet fångar både svärtan och det glitter som livet bjuder oss på mellan varven. I måndags fastnade min blick dessutom på en rhodedendron som visualiserade känslan av hopp och liv i låten.

… har jag läst Melis Senovas This Human: How to be the person designing for other people. En bok så fullproppad av klokskap och praktiska övningar att jag blir alldeles lycklig.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Backspegel i tacksamhet och förundran 31

On 6 augusti, 2018 By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets fjärde semestervecka tänker jag bland annat på…

… värmen, värmen, värmen. Som mest runt 29-30 grader även inomhus. Att känna byggfläktsvärmen (den bildliga, inte bokstavliga) som blåser in genom glipan i köksfönstret innan jag stänger det. Sån fönvind längtar jag ju efter på vintrarna, så någonstans i suckandet och pustandet får jag allt uppamma lite tacksamhet över känslan av varm luft som sveper över huden.

… känslan av svalkande vind mot huden när temperaturen börjar sjunka och kvällningen kommer.

… sömnadsjobbet med C inför medeltidsveckan. Att coacha och se henne växa, göra erfarenheter och lärdomar vid symaskinen, och dela glädjen över klänningen som växer fram.

… cykelturen m J på dryga milen i värsta, dallrande sommarvärmen. Ingenstans ville hon stanna och bada, för det var ju så roligt att cykla.

… glassarna som vi belönade oss med halvvägs på vår Tour de Årsta-Södermalm-Hammarby Sjöstad-Årsta.

… gemenskapen med barnen, min älskade och hans dotter över fredagsmiddagen i lunden på min gård. Vacker, ljuvligt varm augustikväll.

… att få vara älskad av, bli lugn av, skratta med honom, som jag älskar.

… naturens förunderlighet i färg och form. Som i den här sköna liraren.

… att få träffa syster med man i stan för fika och lite födelsedagsshopping, och sedan fortsätta hemma med BigPackmiddag. Nu vet jag att åtta personer går in runt bordet i mitt lilla kök (även om det förutsätter att åtminstone en av personerna är en liten och nätt person som kan trängas med bokhyllan).

… att bli bättre på att göra a.b.s.o.l.u.t. ingenting.

… att se, höra och känna motorcykelkortegen som traditionsenligt inleder Prideparaden. Den mullrande känslan i bröstet. Av motorljuden, men också av att fira mångfald och frihet. Och känslan av en kamp, som ännu förs och måste föras, för rätten att själv få definiera sin kropp, sin själ och sin sexualitet.

… att sedan gå i paraden med Stolta Föräldrar till hbtq-barn.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Backspegel i tacksamhet och förundran 28 och 29

On 22 juli, 2018 By Sara ModigIn Veckan som gick8 Comments

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets två första semesterveckor tänker jag bland annat på…

… kvalitetstid med barnen. I hög utsträckning sån där kvalitetstid då var och en håller på på sitt håll med sitt, men man ändå känner att man är tillsammans.

… kvällen med blomsterutdelaren C på Skansens allsång. Att få uppleva superproffset och kärnkraftverket, tillika studiomannen, Pernilla Isedal är, är ren lycka!

… den spontana porträttfotosessionen med C i släpljuset efter allsången

… tid att läsa.

… solbrunhet. För en gångs skull inte solbränna.

… utflykten med barnen till barndomens hemort Sandviken och paradiset Högbo bruk.

… besöket på The Church, där jag spelat många gånger och varit God Kamrat en termin. Ja, när det var Baptistkyrkan i Sandviken då förstås. Nu är en av stans vackraste byggnader renoverad och omvandlad till ett ställe där man kan få både bröd, fiskar (och kött) och spiritus. Fast i lekamlig variant. Barnen och jag utmanade bartendern på alkoholfria drinkar som han fixade med den äran. Trevlig pratstund med en av ägarna blev det också.

… glädjen över att uppleva att barnen är lika förälskade i Högbo som jag var som barn och fortfarande är.

… skratten under den underbara föreställningen Ta det med en klackspark! (Mina bilder från föreställningen finns här.) Ännu ett sommarlustspel av superkompetenta duon i JV Musik & Teater. I höst sätter de upp en nyskriven musikal om Sandviks grundare Konsul Göransson – är du intresserad av industrihistoria (och givetvis bra musik och skådespel) anbefalles en tripp till Sandviken i oktober!

… den sköna känslan av att köra stooor bil (minibuss).

… härliga dagar i Ångermanland hos syster, svåger och mor med älsklingen och vårt Big Pack, som vanligtvis utgörs av våra sammanlagt fyra barn och som för en vecka dessutom var förstärkt med en katt. Bad, fiske, loppis, utflykter, god mat, vila, läsning, fotograferande och umgänge fyllde dagarna.