Jag leker doktor

Journalanteckningar från besök 15 februari 2018

Symtom: Patienten berättar om en Alice i kaninhålet-känsla av handlöst fall varvat med drunkningskänsla, som om översköljd av oförutsägbara och okontrollerbara vågor. Nattliga grubblerier på hur allt ska gå ihop.

Diagnos: en kombination av FOMO (fear of missing out) och stark relationsorientering med fokus på vad motpart och sammanhang förväntar sig (eller vad hon tolkar som att de förväntar sig).

Behandling: eftersom patienten har god sjukdomsinsikt när hon är klartänkt och utsövd förskrivs hon

  • för det första att fylla tiden efter 21.00 på dagarna med annat än uppkopplade medier. Detta då den oändliga mängd av information och intryck som internet erbjuder utövar en allt för stark dragningskraft på patienten för att den erforderliga avslappning som kroppen och hjärnan behöver för sin återhämtning ska erhållas.
  • för det andra att fortsätta träna på att tidsätta och planera in arbetsinsatser och aktiviteter för att skapa sig en överblick och därmed sammanhängande upplevelse av kontroll, inklusive grund för att hantera förfrågningar och egna önskemål om ev. tillkommande aktiviteter. Men framförallt för att patienten ska veta när gränsen för tillräckligt bra är nådd, och tendensen till överarbete därmed hållas stången.
  • för det tredje att reda ut föreställningar om förväntningar med motparter, för att på det sättet kalibrera och framförallt undanröja orimliga tolkningar.
  • för det fjärde att säga NEJ. Nej till att ta ut kris och katastrof i förväg, nej till impulsen att multitaska, nej till tankar och saker som inte gagnar hennes långsiktigt sunda relationer med sig själv, andra eller jorden, nej till impulsen att fortsätta utforska varje ny fråga, varje ny tanketråd som dyker upp – och nej till påståendet att hon ”borde kunna det där också” innan hennes kunskap, innan hon själv, är värd att tas på allvar.

Återbesök: nästa nymåne.

…………………….

Tänk så det kan bli. Det som skulle bli ett inlägg om min intention för denna måncykel, ”att säga nej för att skapa rymd”, blev till journalanteckningar från mitt vårdbesök hos mig själv.

Den nattliga oron har tack och lov bara visat sig en enda natt. Men vid det här laget känner jag igen symtomet och vet hur långt ner i avgrunden det kan leda om den lämnas obehandlad.

Malströmmen av borden och måsten har jag blivit bättre på att se och undvika med åren. Men med jämna mellanrum överraskar den mig alltjämt och och simträningen för att hantera den kommer att behöva fortgå länge till.

Även om jag är en vän av att säga ja istället för nej och av att lägga till istället för att förbjuda, så har jag kommit till slutsatsen att jag faktiskt behöver träna på just NEJ. Framför allt till mig själv och de tankar och beteenden som inte gagnar mig (tack Helena för den formuleringen). Min hypotes är att när jag väl utraderat rädslan för att säga NEJ till mig själv och rädslan för vad jag eventuellt går miste om genom att säga detta NEJ kommer jag att få syn på vad jag har och vad jag får istället. Just genom att säga NEJ. Det kommer i nästa steg att ge mig mod och incitament för att bli bättre på att säga nej även i relationer med andra, när så relevant.

Det verkar vara så i mitt liv – kanske egentligen i allas våra liv. Att det jag vill få ordning på i relationerna med andra, det behöver jag först få ordning på i relationen till mig själv. Vad tror du? 

Foto: Genesis12~enwiki at English Wikipedia [CC BY-SA 2.5 ], via Wikimedia Commons

Hälsoglädje är min intention för 2018

De senaste två åren har jag valt att sätta ett årsord, en intention, för det kommande året istället för att avge ett nyårslöfte. 2016 var det Sanning och balans, 2017 Varsam glädje. I år är det ordet Hälsoglädje som kommit till mig. 

Den allra första tanken kring just detta årsord handlade om något som jag slagits med hela livet – nämligen att hålla / komma ner till en hälsosam vikt. Men ju mer jag reflekterat de senaste dagarna, desto bredare har min tolkning blivit. Och när jag fräschar upp kunskaperna om begreppet, påminns jag om att hälsa handlar om mycket mer än frånvaro av sjukdom och smärta, eller om goda värden på hälsotester. Enligt WHO:s definition (som i mitt tycke är ganska utopisk, men icke desto mindre eftersträvansvärd) är hälsa i själva verket

… ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Välbefinnande är en högst subjektiv upplevelse. Så det är upp till mig att definiera vad jag lägger i hälsa, givetvis mot bakgrund om vad vetenskapen, konsten och de andliga traditionerna under årtusendena kommit till och förmedlar insikt om.

De tre områdena som WHO tar upp är sammanbundna med varandra. En fysisk smärta kan exempelvis störa min sömn, vilket i sin tur har påverkan på mitt psykiska välbefinnande och i förlängningen därigenom också mitt sociala.

Jag vet att fysiskt välbefinnande får näring av rörelse och hälsobefrämjande matvanor. Även sömn och fysisk beröring bidrar. Likaså vet jag att minskad eller om möjligt eliminerad smärta spelar in.

Psykiskt välbefinnande är för mig mycket nära förknippat med Aaron Antonovskys KASAM-begrepp, Känsla Av Sammanhang. Det handlar om ett tillstånd där min tillvaro för mig ter sig förutsägbar, begriplig, strukturerad, hanterbar och meningsfull. Här spelar faktorer som stress och återhämtning, autonomi och handlingsförmåga samt utrymme för existensiella och transcendenta aspekter av tillvaron in. För mig är också är utrymmet för – och orken till – nyfikenhet, utforskande och lärande centralt för psykiskt välbefinnande.

Socialt välbefinnande, slutligen, handlar om att jag känner mig sedd, bekräftad och önskad i relationen till andra människor, i alla nyanser av kärleken: eros, philia, ludus, agape, pragma och philautia. För att jag ska förmå omfamna detta på djupet, behöver jag också tillåta mig att se, bekräfta och önska mig själv.

OK, men hälsoGLÄDJE?

Jag vet att glädjekomponenten i mitt årsord kom till mig av en anledning. Jag har alltid haft en faiblesse för att göra upp (över)ambitiösa planer för stora, omvälvande förändringar på temat Nu är det dags att skärpa sig och bli perfektJa, jag är väl medveten om hur ohållbar, för att inte säga korkad och rätt så oschysst mot mig själv, ett sådant tema är.

Och just därför väljer jag att närma mig 2018 års hälsoresa med ingång i glädje. Jag vill välja till sånt jag vet befrämjar mitt välbefinnande istället för att förbjuda mig saker. Och jag vill glädja mig åt ett ökat välbefinnande istället för att banna mig för misslyckanden att hålla mig till den smala vägen.

Sätter en fot före den andra. Och den andra lite vid sidan om den första. Shakear lite, gör en jive med händerna. För 2018 års hälsoresa är det inte vandring på den där smala vägen som gäller. Den ska dansas. I glädje. Den ska dansas på de vägar som jag prövar och som jag finner leder framåt, mot det där ökade välbefinnandet som sammantaget utgör hälsa.

(Bilden till det här inlägget är gjord i Canva.com)

Söndagssummering vecka 2 2017

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan. 

Några av den gångna veckans Glows

Vi har fått en grundlig – liksom lovande och inspirerande – planering på plats för det kommande året i vårt företag.

Ljuvliga smakupplevelser och ny bekantskap med en gemytlig hansastad på kryssning till Tallin.

Sömn som störs av en ljudligt sovande nioåring som vill sova nära sin mamma.

Förstklassig underhållning på hemmaplan av kontinuerligt sjungande och spelande barn. Den här veckan har Queen stått högt på listan.

En riktig feel good-filmupplevelse i sällskap med barnen: Sing. Underbara karaktärer, härlig animering, sittdanstriggande soundtrack. Rekommenderas varmt av oss alla.

Två körövningar med bästa Stockholm City Voices. Så kul att vara igång igen, och nästa konsert (12 februari) ska jag stå med på gradängerna! Och dagens rep med coaching av överjordiskt kompetente Rasmus Krigström bjöd på massor med utmanande, stimulerande finlir.

https://www.facebook.com/plugins/post.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fstockholmcityvoices%2Fposts%2F1245108742210602%3A0&width=500

Ett Grow inför veckan som kommer

Vardagsmotion. ’nough said.

Veckans ord – ett ord som kommer att följa mig som en röd tråd under den kommande veckan. 

Acceptans.

Av min livssituation just nu – mitt i transition till ensamstående varannanveckas förälder i ett än så länge okänt, men mindre än i dag, boende med tightare ekonomi än tidigare. Med större saknad, men också större frihet.

Av mina känslor inför denna transition: ”vill inte”, arg, sorgsen, bedrövad. Berövad. Bedövad. Men förvirrande nog också nyfikenhet och beslutsamhet att göra något bra av de givna villkoren.

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Nature boy – ”…the greatest gift you’ll ever learn is to love and be loved in return”.

Kan inte välja mellan David Bowies respektive Radka Toneffs och Steve Dobrogoszs version. Så därför länkar till båda.

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

Söndagssummering v.50 2016

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan. 

Några Glows

Luciakonserterna med bästa Stockholm City Voices. En fullsatt Eric Ericsonhall, att få bidra som projektledare och alltiallo, kärleksfull vänskap och magiska toner – det värmer mitt hjärta.

img_5155

Utsikten över min hemstad, kanske den vackraste staden i hela världen, från kullen på Skeppsholmen där Eric Ericsonhallen ligger.

img_5157

13-åringens adventskonsert i Seglora kyrka på stämningsfulla Skansen.

Vardagsgemenskapen med barnen. Att lyssna på deras rapporter från skolan, deras sjungande, samtal, skratt, kolla in deras teckningar och önskningar om Minecraftsmods, att påminna om kläderna på golvet i deras rum (igen…), att spela vändtia och hantera dåliga förlorare, gå till frisören och på senaste Star Warsfilmen med 9-åringen.

img_5141
Redo för Rogue One i 3D

Nöjet i att köra bil. Det är kul, även om den här gången bara var en kort stund i vardagstrafiken för diverse ärenden och transporter.

Att få bo med katt. En nyfiken en, som gärna kollar in vad som händer på gatan. En katt som gärna vill bli kliad på magen och som dessutom somnar av det – när hon inte somnar på någon annan märklig plats…

Den goda kycklinggrytan med dragon och vitlök som 12-åringen och jag improviserade ihop på lördagskvällen. Perfekt med vackra, röda groddar till.

Ett Grow inför nästa vecka

Sova! Vill inte komma upp till släkten och bli sjuk på grund av uppdämd stress. Därför ska jag förebygga med sömn här och lite nedvarvning, som jag tror att kalendern faktiskt tillåter här i veckan.

Veckans ord – ett ord som kommer att följa mig som en röd tråd under den kommande veckan. 

Midvintersolstånd. Nu är det som mörkast. På onsdag vänder det. Och det ska det banne mig göra i mitt liv också. Onward and upward from here.

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Koppången. Kära körsystern Anja sjöng ner himlen till jorden på våra konserter i den sågen; här är det Helen Sjöholm som sjunger. Jag älskar raderna

En sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer…
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.

img_5129
Stilla lågor bakom fönstren i Seglora kyrka

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

Söndagssummering v.45 2016

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. 

Några av veckans Glows

Tryggheten och lugnet i lägenheten på Söder med barnen och Busan. Hemma.

 

IMG_1101I mitt namn” – viktig läsning gav nya insikter om hur rika våra upplevelser av att vara människa kan vara och om hur angeläget det är att nyfiket ta vara på och  ge utrymme för våra variationer, vår ”onlyness” istället för att begränsa.

Delad spelupplevelse med 9-åringen i utforskandet av PokémonGo.

Delad påbörjad film/serieupplevelse med alla barnen – fyller igen den kulturella luckan som frånvaron av StarTrek-upplevelse hittills utgjort hos mig. Alla gillade   första avsnittet;, nu har vi filmkvällsdiskussionerna lösta för lång tid framöver hoppas jag. Existentiella, filosofiska frågor i techförpackning passar mig perfekt. Gissar dessutom att avverkandet av serien från start till idag blir en studie i specialeffekternas utveckling.

Den äppelrunda, varmspetsiga smaken av ett glas Calvados. Passar utmärkt till cheese balls med nachosmak.

Lyckan över att barnen gillar att röja i köket.

Turen att ha ett jobb där stora delar kan genomföras även om en är för sjuk för att ta sig ut på stadens gator. Tack Skype, Dropbox och internet för det!

Uppslutningen från FB-vänkretsen med svar på mitt upprop om bästa tipsen för att förstärka immunförsvaret. Bättre kunskapsmässigt rustad än någonsin tidigare.

Veckans Grow

Att bara ha kunskap i huvudet räcker inte. Nu vill jag empiriskt pröva och utvärdera de tips jag fått på hur jag kan förbättra mitt immunförsvar. (Mest bävar jag inför rådet att skaffa mig en ung älskare… Tur att rådet gavs med en ironisk blinking efter.) Vet av tidigare erfarenheter att jag har en tendens att vilja göra ”allt på en gång”. Vet också att det försvårar uthålligheten i förändringen. Dessutom gör det det svårare att utvärdera effekten av respektive råd. Så ett i taget…

Håller därför kvar vid förra veckans grows som handlade om singletasking – en sak i taget – och sömn. (Bra att SvD inleder en artikel om sömn just idag!)

Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Immunförsvar – mitt är under stark belastning. Sörjer bland annat en missad väninnehelg och ett missat 50-årskalas till följd av veckans ohälsa.

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Här räcker det inte med en låt. Alla julsånger som Stockholm City Voices ska sjunga på Luciakonserterna följer mig. (En utmaning att sjunga utantill, när, utöver immunförsvaret, minnesfunktionen är påverkad av händelserna i mitt liv. Där immunförsvaret vacklar för minsta bakterieangrepp är minnet mera teflonartat: inget fastnar.) En sång som jag för det mesta har koll på är Jan Sandströms fantastiska version av Det är en ros utsprungen, som vi gör i en bearbetning för damkör. Det blir magiskt!

Julkulor

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? Vilka är dina tips för ett stärkt immunförsvar?