Magi i Blå hallen adventskalender 2019 #16

Gårdagens luciakonsert i Blå hallen med Stockholms musikgymnasium var ren och skär magi. Körsång när det är som allra vackrast. Ljusspel och levande ljus som omslöt oss åhörare. En ensam lucia som skred ner för den legendariska trappan.

I ett hus som är så vackert. Som bjuder på så förunderliga vyer.

Telefonens kamera fick vila större delen av konserten, jag ville ta in med full närvaro.

Några bilder för att för egen del dokumentera kvällen blev det dock. Både från insidan och utsidan.

Skönhet i det lilla, i det stora

Mina promenader i Årstaskogen har blivit en så gott som daglig livlina. Steg för steg villar jag bort trötthet och ångest. Går längre och längre bort från kvävande föreställningar om måsten och borden. Går till glädjen – inte minst därför att skogen är full av träd, som jag ju övat mig på att associera till glädje (något som fungerar, hur märkligt det än låter).

Promenaderna är dessutom en aldrig sinande källa till skönhetsupplevelser. Skönhet i det lilla – droppen efter regnet som inväntar fallet från bladet, grässtråets gracila bugning för vinden, mossans mjukgröna matta på rötter och stenar. Skönhet i det stora – i vyerna in mot Södermalm och det Stockholm jag älskar så innerligt. Spiran på Eclipse, som hälsar från Gröna Lund, och Kaknästornet vid horisonten tar med tanken på resa över resten av stan. Över citypulsen, folkminglet och betongen som ropat på mig så länge jag kan minnas. Över vattnet, båtlivet, grönskan som också för mig blivit en stor och livgivande del av det som är min stad, mitt Stockholm.

Återblick #25

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets tjugofemte vecka…

… har jag varit tacksam över

  • känslan av ett väl utfört arbete.
  • en härlig midsommarfest i nya och gamla bekantskapers sällskap.
  • smaken av lingon- och rosépepparsill och kall öl.
  • att få somna och vakna bredvid en annan människa i närhet och lust.
  • att få njuta av sol, ljumma sommarvindar, god mat och dryck på utelokaler (i dubbel bemärkelse) i kärt sällskap.
  • strosande i en av världens vackraste städer.
  • telefonsamtalen med min själabror om livets mörker och ljus.

… har jag upplevt

  • hur min förmåga att skapa befriande rum av kärlek och närvaro växer sig djup och stark.
  • hur mitt tidigare så goda detaljminne är under transformation till något annat. Förhoppningsvis ett minne för helheter och stora drag, och inte bara ett icke-minne…
  • att min ökade acceptans och självuppskattning av min kropp gör att jag för första gången på några år på allvar vågar kläder som är både kvinnliga och sköna i sommarvärmen.
  • njutningen av att promenera barfota på solvarm asfalt och i gräset.
  • den bubblande livsglädjen i dancewalken hem efter härliga timmar i kärt sällskap.

… har jag lyssnat på

  • Maritza Horn och Myntas ljuvliga tolkningar av Nils Ferlins poesi från albumet Bara för längtan.
  • Dag Vags Du får aldrig nog. Hehe. Ligger nog nåt i det.
  • Danny Saucedo i Snacket på stan. En riktig gladpopslåt som dök upp på Spotifylistan Midsommarfest – utan den listan hade jag missat denna succé från Så mycket bättre 2016.

… har jag fortsatt att läsa This Human av Melis Senova. En bok att läsa, reflektera, öva, reflektera utifrån.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick på en herrans massa veckor

Vart tog dagarna vägen? Eller snarare – vart tog orden på bloggen vägen? Under de senaste veckorna, som varit intensiva på så många plan, trängdes skrivglädjen helt enkelt undan. Många idéer har fötts i huvudet, men inga hittat vägen ut i etern. Sedan några dagar pirrar det dock lite lätt i skrivarfingrarna. Så vad passar då bättre än att mjukstarta med en återblick på de senaste veckornas anledningar till tacksamhet? Veckorna 16 till 21 (ja, nästan hela 21 i alla fall) har jag varit tacksam över…

  • ynnesten att få bo i en av världens vackraste städer.
  • människorna i mitt liv. Nya och gamla bekantskaper, familj och vänner, gör mig otroligt rik på glädje och sammanhang.
  • samtal, samtal, samtal. Om stort och smått, alldagligt och heligt.
  • arbetsglädjen som präglar mina vardagar genom angelägna uppdrag och kompetenta och härliga kollegor och kunder.
  • världens bästa barn. Johorå. Det är mina barn som är det. Så det så!
  • en femtioårsfest som blev precis som jag ville. En total egotripp som dessutom uppskattades av gästerna.
  • upplevelser av livemusik, både som utförare och åhörare. Sjungit, både Carmina Burana och en konsert med blandad musik på tema klimatet. Lyssnat på och dansat mig svettig till Blacknuss och Cotton Club.
  • nya insikter – igen – om vad jag vill och inte vill på relationsfronten.
  • att få se vänner hitta kärleken.
  • att få fira C:s konfirmation, och få uppleva den starka redovisning som hon och hennes konfakompisar utformat. Livet på allvar, sett genom tonårsögon, blir väldigt, väldigt nära.
  • fynden som samma C och jag gjorde till hennes garderob på Dramatens kostymutförsäljning.
  • bristande impulskontroll.
  • en magisk läsupplevelse i Jonna Bornemarks Det omätbaras renässans. Gudsbilder och offentlig förvaltning inom samma pärmar. Wow liksom!
  • vårens alla dofter, blommor, fåglasånger. Hänförelsens tid. Som ger mig multipla själsliga orgasmer.

Vad har du varit tacksam för på sistone?

Söndagssummering v.50 2016

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan. 

Några Glows

Luciakonserterna med bästa Stockholm City Voices. En fullsatt Eric Ericsonhall, att få bidra som projektledare och alltiallo, kärleksfull vänskap och magiska toner – det värmer mitt hjärta.

img_5155

Utsikten över min hemstad, kanske den vackraste staden i hela världen, från kullen på Skeppsholmen där Eric Ericsonhallen ligger.

img_5157

13-åringens adventskonsert i Seglora kyrka på stämningsfulla Skansen.

Vardagsgemenskapen med barnen. Att lyssna på deras rapporter från skolan, deras sjungande, samtal, skratt, kolla in deras teckningar och önskningar om Minecraftsmods, att påminna om kläderna på golvet i deras rum (igen…), att spela vändtia och hantera dåliga förlorare, gå till frisören och på senaste Star Warsfilmen med 9-åringen.

img_5141
Redo för Rogue One i 3D

Nöjet i att köra bil. Det är kul, även om den här gången bara var en kort stund i vardagstrafiken för diverse ärenden och transporter.

Att få bo med katt. En nyfiken en, som gärna kollar in vad som händer på gatan. En katt som gärna vill bli kliad på magen och som dessutom somnar av det – när hon inte somnar på någon annan märklig plats…

Den goda kycklinggrytan med dragon och vitlök som 12-åringen och jag improviserade ihop på lördagskvällen. Perfekt med vackra, röda groddar till.

Ett Grow inför nästa vecka

Sova! Vill inte komma upp till släkten och bli sjuk på grund av uppdämd stress. Därför ska jag förebygga med sömn här och lite nedvarvning, som jag tror att kalendern faktiskt tillåter här i veckan.

Veckans ord – ett ord som kommer att följa mig som en röd tråd under den kommande veckan. 

Midvintersolstånd. Nu är det som mörkast. På onsdag vänder det. Och det ska det banne mig göra i mitt liv också. Onward and upward from here.

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Koppången. Kära körsystern Anja sjöng ner himlen till jorden på våra konserter i den sågen; här är det Helen Sjöholm som sjunger. Jag älskar raderna

En sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer…
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.

img_5129
Stilla lågor bakom fönstren i Seglora kyrka

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?