Gårdagens luciakonsert i Blå hallen med Stockholms musikgymnasium var ren och skär magi. Körsång när det är som allra vackrast. Ljusspel och levande ljus som omslöt oss åhörare. En ensam lucia som skred ner för den legendariska trappan.
I ett hus som är så vackert. Som bjuder på så förunderliga vyer.
Telefonens kamera fick vila större delen av konserten, jag ville ta in med full närvaro.
Några bilder för att för egen del dokumentera kvällen blev det dock. Både från insidan och utsidan.
Mina promenader i Årstaskogen har blivit en så gott som daglig livlina. Steg för steg villar jag bort trötthet och ångest. Går längre och längre bort från kvävande föreställningar om måsten och borden. Går till glädjen – inte minst därför att skogen är full av träd, som jag ju övat mig på att associera till glädje (något som fungerar, hur märkligt det än låter).
Promenaderna är dessutom en aldrig sinande källa till skönhetsupplevelser. Skönhet i det lilla – droppen efter regnet som inväntar fallet från bladet, grässtråets gracila bugning för vinden, mossans mjukgröna matta på rötter och stenar. Skönhet i det stora – i vyerna in mot Södermalm och det Stockholm jag älskar så innerligt. Spiran på Eclipse, som hälsar från Gröna Lund, och Kaknästornet vid horisonten tar med tanken på resa över resten av stan. Över citypulsen, folkminglet och betongen som ropat på mig så länge jag kan minnas. Över vattnet, båtlivet, grönskan som också för mig blivit en stor och livgivande del av det som är min stad, mitt Stockholm.
Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets tjugofemte vecka…
… har jag varit tacksam över
… har jag upplevt
… har jag lyssnat på
… har jag fortsatt att läsa This Human av Melis Senova. En bok att läsa, reflektera, öva, reflektera utifrån.
Vad tar du med dig från veckan som gått?
Vart tog dagarna vägen? Eller snarare – vart tog orden på bloggen vägen? Under de senaste veckorna, som varit intensiva på så många plan, trängdes skrivglädjen helt enkelt undan. Många idéer har fötts i huvudet, men inga hittat vägen ut i etern. Sedan några dagar pirrar det dock lite lätt i skrivarfingrarna. Så vad passar då bättre än att mjukstarta med en återblick på de senaste veckornas anledningar till tacksamhet? Veckorna 16 till 21 (ja, nästan hela 21 i alla fall) har jag varit tacksam över…
Vad har du varit tacksam för på sistone?
I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan.
Några Glows
Luciakonserterna med bästa Stockholm City Voices. En fullsatt Eric Ericsonhall, att få bidra som projektledare och alltiallo, kärleksfull vänskap och magiska toner – det värmer mitt hjärta.
Utsikten över min hemstad, kanske den vackraste staden i hela världen, från kullen på Skeppsholmen där Eric Ericsonhallen ligger.
13-åringens adventskonsert i Seglora kyrka på stämningsfulla Skansen.
Vardagsgemenskapen med barnen. Att lyssna på deras rapporter från skolan, deras sjungande, samtal, skratt, kolla in deras teckningar och önskningar om Minecraftsmods, att påminna om kläderna på golvet i deras rum (igen…), att spela vändtia och hantera dåliga förlorare, gå till frisören och på senaste Star Warsfilmen med 9-åringen.
Nöjet i att köra bil. Det är kul, även om den här gången bara var en kort stund i vardagstrafiken för diverse ärenden och transporter.
Att få bo med katt. En nyfiken en, som gärna kollar in vad som händer på gatan. En katt som gärna vill bli kliad på magen och som dessutom somnar av det – när hon inte somnar på någon annan märklig plats…
Den goda kycklinggrytan med dragon och vitlök som 12-åringen och jag improviserade ihop på lördagskvällen. Perfekt med vackra, röda groddar till.
Ett Grow inför nästa vecka
Sova! Vill inte komma upp till släkten och bli sjuk på grund av uppdämd stress. Därför ska jag förebygga med sömn här och lite nedvarvning, som jag tror att kalendern faktiskt tillåter här i veckan.
Veckans ord – ett ord som kommer att följa mig som en röd tråd under den kommande veckan.
Midvintersolstånd. Nu är det som mörkast. På onsdag vänder det. Och det ska det banne mig göra i mitt liv också. Onward and upward from here.
Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan.
Koppången. Kära körsystern Anja sjöng ner himlen till jorden på våra konserter i den sågen; här är det Helen Sjöholm som sjunger. Jag älskar raderna
En sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer…
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?
