Etikett: Stockholmspromenad

Triss i tacksamhet #7

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar, ofta i det lilla, till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets sjunde vecka fylldes hjärtat av bland annat…

… insikten om att samvaron med barnen numera innehåller väldigt lite tjat och gnat. Nästan ingenting faktiskt. Istället har goda samtal där både skratt och tårar får plats blivit vardag. Barnen har blivit stora. Och jag med kanske.

… lättnaden och tillfredställelsen över att, med framgång och bekräftande ord (de där jag är en sån sucker för), ha levererat ett webinarium som jag var riktigt nervös inför.

… av att ha gått i mål i ICA-klassikerns första delmoment, som för mig har varit Vasaloppet som stavgång. Motsvarande nio mil har jag avverkat sen början av året. Och varför stanna i Mora?

Luften och ljuset på söndagens citypromenad var påtagligt senvintrig/förvårig och gav en föraning om våren som väntar där framme. Stockholms kajer och torg sträckte sig längtande efter uteserveringarna.

Återblick #26-28

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna, som också varit sommarens första omgång av semester…

...… har jag bland annat varit tacksam över

  • sommarljusa kvällar. Vackra skymningar, sena promenader i både vilsam skog och energigivande stad.
  • bilkörarglädje.
  • berg- och dalbaneglädje.
  • härligt loja dagar i Ångermanland hos syster och mor.
  • att jag bestämde mig för att familjefira min femtioårsdag på älskade Högbo bruk. Och gjorde det med skön promenad runt sjön, traditionsenligt lustspel (för femte året i rad) och makalöst mumsig middag på brukshotellet, allt i sällskap med några av de människor som betyder mest för mig.
  • kusinträffen som gav både mig och mina barn tillfälle att knyta släktband och fördjupa våra rötter.
    att känna mig älskad och uppskattad av mina närmaste.
    att få höra orden ”du visar människor på deras potential”. Wow. Inte mycket mer att begära liksom.
  • ojämförbara loppisfynd.
  • cityäventyr och seriebonanza med barnen.
  • att jag lyckats nå målet om 11 000 steg om dagen alla dagar utom de dagar som gått åt till långresorna och återhämtningen från dem.

… har jag njutit av

  • schersminens vita blomkaskader och förtrollande doft, tillsammans med paradisbuskens rosa småtrumpeter
  • min altan och lilla rabatt, där människor, djur och växter frodas.
  • fjortongradigt vatten runt min bastuvarma kropp.
  • varmt bad i kylslagen sommarkväll. Under svirrande svalor.

… har jag tränat på gränser

  • att sätta gränser och också göra dem synliga för min omgivning. Ibland är det ruskigt läskigt. Men så befriande när det väl är gjort.
  • att släppa på andra gränser. För att de suger för mycket energi till ingen, eller mycket liten nytta.

… har jag lyssnat på

  • barnens och min gemensamma roadtriplista. En salig blandning minst sagt.
  • ny svensk pop i och med besöket på Popaganda på Parkteatern. Ett par riktigt trevliga nya bekantskaper som Prins Daniel och Nadja Evelina.
  • Första avsnittet av Myter och mysteriers nya säsong. Tankeväckande om naturens rättigheter.

… har jag läst Brené Browns Trotsa vildmarken och Herman Hesses Siddhartha. Och så har jag börjat om på Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark. Tre viktiga böcker som ger varat klarare konturer och större rymd på en och samma gång.

… har jag tittat på två säsonger av Netflixserien Stranger Things på initiativ av barnen. Efter första avsnittet sa jag ”Nej tack, inget för mig, alldeles för läskigt”. Efter andra var jag fast i upp- och nervärlden… De skrattar rått åt mig när jag håller för två tredjedelar av synfältet och ber dem berätta vad som händer. Det bjuder jag på, för vi får i alla fall en ny gemensam referensram.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Söndagssummering 31 2016

On By Sara ModigIn Lärande, Läst, Upplevelser, Veckan som gickLeave a comment

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan.

Veckans Glows

Musiken och folklivet i parken – swing, tango och salsa har avlöst varann på kvällarna.

tangolindy

Basketturneringen på skolgården utanför vårt fönster

basket

Promenaderna i sommarStockholm med J som sällskap, idag också maken.

Läsningen av Åsa Nilsonnes Mindfulness i hjärnan – spännande om kopplingen mellan neurovetenskapen, psykologin och mindfulness.

Slöandet i sköna fåtöljen med gosiga katten

busan
Foto: Andreas Modig
Den hemlagade tabboulehn – blir hög på persilja just nu.

Det fina samtalet med barnen, i vilket jag bland annat fick omdömet att jag ”är ganska hipp” (!).

Att vi kom förbi Hammarby sjöstad just som sjöscouterna kastade loss för att bogsera ut båtarna till sommarens läger (C är inte med i år). Fick bra bilder till hemsidan som jag rattar.

bogser

Lärdomarna från första veckan med min nya kamera. Att lära är att leva – och som jag lever!

Digital helg

Lugnet i kroppen och friden i sinnet. Kvittot på en bra sommar.

Veckans Grows

Leta upp och köp Sumak till nästa omgång Tabbouleh.

Bli bättre på att komma ihåg magträningen…

Fortsätta promenaderna – målsättning 12000 steg om dagen.

Fortsätta träna in den gamla körrepertoaren utantill.

Vara observant när nu jobbet drar igång igen så att jag inte sätter ambitions- och målribban på världsrekordshöjd inför första hoppet för terminen…

IMG_2177

 

70-procentig framgång – dag 70 i #blogg100

On By Sara ModigIn TankarLeave a comment

70 procent av utmaningen #blogg100 – ett blogginlägg om dagen i 100 dagar – är avklarade. Och jag har ännu ingen brist på blogguppslag, däremot liiite ont om tid att utveckla alla idéerna till publicerbara inlägg. Har till exempel tre inlägg kvar innan jag täckt in alla Brené Browns livsråd för ett helhjärtat liv. De ska komma innan dag 100 är här tänker jag.

Anledningen till att jag bloggar är mångfaldig. Först och främst skriver jag för att få syn på mig själv och var jag befinner mig i livet och funderingarna över tid. Få syn på – och, har jag insett under den här våren, få distans till. Distansen är viktig för mig, eftersom jag, som den känslomänniska (högkänslig faktiskt, har jag insett efter att ha gjort några tester på nätet) som jag är, lätt dras med i stormarna av känslor som lätt blåser upp drivna av de såväl inre som yttre omständigheternas låg- och högtryck.

För det andra skriver jag för att någon annan kanske ska kunna få syn på sig själv genom mina tankar. Jag har fått flera fina och värmande reaktioner från nya och gamla följare, vilket gör skrivandet extra meningsfullt. Reaktionerna har blivit en del av ett utbyte av tankar i det som väl kallas bloggosfären – för jag har å min sida hittat flera nya bloggare som ger mig nya perspektiv på min och allas vår plats i tillvaron.

För det tredje skriver jag för att utforska språket. Jag älskar att använda orden, meningarna, skiljetecknen (inte minst semikolon och tankstreck 🙂 ) och smileys för att i världen utanför min skalle försöka forma spegelbilder av vad som rör sig där på insidan. Än så länge känns det som att den spegelbilden är ganska suddig, ungefär som aposteln Paulus skrev i första korintierbrevet: ”Ännu ser vi en gåtfull spe­gel­bild; då skall vi se an­sik­te mot an­sik­te.” Men efter att större delen av livet ha utvecklat förmågan att skriva kanslisvenska mår jag bra av att få pröva mig fram i det friare, kreativa och reflekterande skrivandet.

För det fjärde har bloggen också blivit en plats där jag kan prova andra former av kreativitet än ordens. Så också idag, när jag väljer att för mitt eget minne och kanske lite inspiration för någon annan, i bilder dokumenterar skönheten (nej, bilderna gör INTE rättvisa åt upplevelsen) som jag drabbades av på kvällens promenad hem från Östermalm till Södermalm.